Visst är det upplyftande att resa omkring under sommaren,
se nya platser och få en massa nya intryck.
Fast visst är det skönt att landa hemma också.
Åka de få kilometrarna till vårt sommarhus nere vid havet.
Sitta på en sten ute vid vattnet. Njuta av de sista kvällsstrålarna.
Lyssna till någon fisk som plaskar i vassen. Vassen som rasslar.
Sitta och smutta på en kopp med halvljummet te. Sitta och bara vara.
Känna den knöliga stenen i baken.
Där jag sitter lågt nere vid vattenbrynet har solen sänkt sig
bakom skogstopparna på andra sidan denna vik.
Sambon ropar att bastun är varm och när jag kommer upp
till husen får jag ännu en gång syn på solskivan.
Efter bastun lyser de sista strålarna på grantopparna på andra sidan
bastuviken och vattnet i båthamnen skimrar i olika grågröna färger.
Nästa morgon lyser också solen och jag tar med mig
morgonkaffet och sätter mig på trappen ner mot bryggan.
Nu är det andra färger i bastuviken.
Och det är så gott med kaffe och solen värmer så skönt på trappan.
Det bästa med vår villatomt är att här får alla vilda blommor
växa och blomma. För oss blir blommorna både en glädje
och en skön kravlöshet.
Morgonen övergår i förmiddag och vi åker hem till landbacken,
bort från vårt eget sommarparadis nere vid havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar