Ljuset en lördag i mars

Idag har vi mulet och den vita snön som täckte marken bara för en dag sedan 

är nästan helt borta. För endast två dagar sedan, då var det ännu vinter.

Och det var i lördags som jag var ute på en långpromenad i det vackra

solskensvädret. Solen är så förunderligt befriande i mars månad.

Det är nu man riktigt märker att den står högre och högre uppe

på himlen, dagarna blir bara längre och längre. 

Och solen - nu börjar den värma!

Här kikar jag mot solen där jag går ute på slätten.

Himlen är härligt blå (med tunna stråk av moln).

I skogsbrynet är det lä för den ettriga vinden som drar ute på slätten.

Här värmer solen och jag står med näsan i vädret och bara finns till....

(dvs jag står och njuter och bryr mig inte ett dyft om någon undrar vad jag gör!).

När jag kommer ut ur skogen på skuggsidan ser jag harens spår i snön.

Jag går förbi det stora häststallet och nu när jag har 

solen rakt framför då ser jag ringarna runt solen.

Även hemma tittar solen i igenom fönstren. 

Här sitter jag och njuter av en kopp förmiddagskaffe 

samtidigt som jag löser dagens sudoko i dagstidningen.

Nu behöver jag inte längre tända lamporna för att se något på morgonen, 

nu är det äntligen solen som lyser och ger oss ljuset!