Plötsligt är den över oss, den nya tidsåldern.
Corona pandemin
och det nya livet under ett hot av ett osynligt virus.
En farsot som breder ut sig och som håller världen i sina klor.
Och som olika länder försöker tackla på olika sätt enligt de
förutsättningar som finns. Det är nu människan märker - om man märker -
att allting inte längre är som förut. Att mångt och mycket som vi
tagit för givet numera är en önskedröm. Det är nu det är dags att
tänka om. Det är nu det är dags att tänka på sin nästa...
Här hos oss går livet sin gilla gång. Vi tar en dag i sänder och vi
är mycket hemmavid och mycket ute i naturen.
I går jobbade vi i skogen med att ta ner några stora granar.
Det var härligt att vara ute i den friska luften, att få röra på sig lite
och att sedan ha en paus ute i det fria, bara sambon och jag....
Jag hittade en gammal trädstam där vi kunde sätta oss för att mumsa på
skinksmörgåsar och varsitt chokladkex (alltså något gott måste man alltid
unna sig!). Där vi satt hade vi uppsikt över en samlingen med svanar ute på en åker....
Svanarna hade möte. Ett högljutt möte, månne det var ett vårmöte?
Dom hade i alla fall storsamling, vi människor har numera inga stormöten,
inte fler än 10 personer bör umgås säger vår regering.
Dessa dagar träffar vi inte många människor, vi umgås med enbart några få.
Vi åker ut för att handla och sköta ärenden, men
vi försöker hålla oss lugna. Vi försöker tänka på våra medmänniskor.
Annars går dagarna sin gilla gång med både bokföring och deklarationer.
Dessutom brukar jag baka varje eller varannan dag. Ibland blir det kakor, ibland småbröd,
ibland matbröd och ibland fröknäcke. För något måste man ju sysselsätta sig med.
Ja, och så följer vi med nyhetssändningarna.
För det är nu vi gått in i en ny tidsålder med nya värderingar.
Livet kanske inte blir sig likt efter detta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar