Den 31 oktober firas halloween, men eftersom det i år är en vanlig vardag mitt i veckan meddelas på alla medier att halloween skall firas detta veckoslut istället. Idén bygger på folktron från 1800-talets England och Irland. Denna keltiska höstfest firades som en markering att skördetiden var över och att man då skulle tände eldar för att vägleda de döda och att skrämma bort häxor och andar.
I vårt land firas halloween främst i familjer med barn, som då får klä ut sig till häxor och annat knytt. Affärerna har marknadsfört olika dräkter och andra småprylar i veckor redan. Och visst har vi också för många år sedan uppmärksammat detta firande, men inte numera alltså.
Här hos oss började lördagen med älgjaktsförberedelser. Byns älgjaktlag hade endast en älgkalv kvar på sin lista, så det blev tidig väckning och grötkokning i arla morgonstund för min del. Sedan kunde jag krypa ner i den sköna sägen igen... När jag åter klev upp och drack mitt förmiddagskaffe plingade det i telefonen. Det var sambon som meddelade att kalven var på slakthuset!
Igår var det en vacker kylig fredag och sambon var ledig så jag fick med honom ut på en lång skogsvandring. Jag har inte vågat mig så långt ut i skogarna denna höst eftersom man har sett varg här i nejden. Men två personer som ibland för ett fasligt oljud (= när jag försöker kliva över stenbumlingar och osar lite icke nämnbara ord meden sambon svarar, så gick det ju bra). Vi såg massor av älgspår i skogen!
Solen lyste på himlen och det var minusgrader. Men där solen värmde där bildades en lätt dimma. Det blev stora kontraster emellan ljus och skugga.
Vi sökte oss ut mot en mosse för att kolla om det fanns stelfrusna tranbär där ute - men tyvrärr möttes vi av ett stor och djupt vattenfyllt dike som vi inte kunde ta oss över..
Men en del stelfrusna lingon fick följa med mig hem (i den där plastpåsen som jag alltid har med mig i bakfickan)! Så igår blev det rårörda lingon till maten!
Vi gick över ett kalhygge och där hade frosten nupit i hallonsnåren. Så vackert!
Det var vacker rimfrost överallt! Snökristaller och vitmossrosor....
När vi kom hem hade jag över 11.000 steg på min stegräknare och jag var svettig på ryggen. Och inte ett endaste foto av de eländiga stenbumlingarna och omkullvälta träd som skulle klivas över eller under hade fastnat på något foto.
Inte ett enda eländigt halloween-liknande sökliknande foto....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar