Tråkiga november

Den här veckan kommer att vara grå. 

Den började grå och den fortsätter grå.

Grå. Ja, nästan osynlig är den.

Det är mulet och det blir aldrig riktigt ljust. 

Som om dag och natt flyter samman.

Ute håller den vita snön på att smälta och det är vått och tråkigt.

Det här är den tråkigaste årstiden på hela året.

Mina ängsvägar som sommartid är kantade av vackra blommor

och grönt vajande gräs är så här i november gyttjiga och

regntunga.... Dimman ligger över nejden och allt ser lite smutsigt ut....

Snön som föll under veckoslutet håller på att smälta bort.

Det är plus 5 grader och klockan är 12 mitt på dagen ------

Nej, det blir inte ljusare än så här!

Jag bestämde mig för en långpromenad idag. Längs de

eländiga ängsvägarna, upp till skogen och sedan 

vidare längs några grusvägar ner till byns asfalterade svarta vägar.

I skogen frodas mossorna på trädens stammar.

Tack och lov för gröna granar, en annan färg i allt det murriga.

Lite färg ger några numera gulbruna kantareller som klarat av

både massor av minusnätter och snötäcke. Nu är de både stelfrusna och

vattnigt oaptitliga där de ståndaktigt växer bredvid vägen.

De små grusvägarna, längs vilka endast några få bilar kör,

är glashala. Tur att jag har isdubbar under mina vandringskängor...

Så kommer jag ut till de asfalterade vägarna och bilar susar förbi,

barn cyklar hemåt från skolan och jag möter andra som är ute på promenad.

Alla tycker vi det är ett tråkigt novemberväder.

Kan det inte bli maj snart, nästan skriker jag högt! 

Så vandrar jag vidare hemåt. I det grådaskiga vädret.

Nej, den här veckan kommer att vara grå. 

Så är det bara.