Strandpromenad inne i staden

 Denna torsdag förmiddag hade jag äntligen möjlighet att träffa mina barndomsvänner för en promenad inne i staden. Vi hade stämt träff längs strandpromenaden vid fängelset.

Denna torsdagsmorgon startade lite gråmulen och småkylig. Jag parkerade bilen på min vanliga plats och vandrade iväg mot vår mötesplats. De två andra hade parkerat sina bilar längre bort och kl 10.30 vinkade vi glatt till varandra. Nu skulle vi ut på strandpromenad!

Vi passade på att kolla in byggplatsen där den nya bastu- och restaurangen Meri håller på att uppföras ute i vattnet.

Vi avnjöt trädens vackra höstfärger allt medan vi avhandlade allt mellan himmel och jord. Strandpromenaden var även denna dag livligt trafikerad av cyklister, joggare och flanörer. Här promenerade man för det mesta två och två eller flera i grupp, några pilade också iväg ensamma. Vi gjorde vårt bästa för att inte ta upp hela strandpromenadens bredd - men ibland glömde vi bort oss och hörde då ett cykelpling eller en lätt harkling.....

En och annan elsparkcykel susade förbi oss, men dom flesta stod ända parkerade bredvid promenadstråket. 

Slutligen skingrades molnen och lilla solen kikade fram.

U-B hade en del ärenden som skulle uträttas under förmiddagen, men A och jag avnjöt varsin kopp kaffe med urgod biskvi vid ett café vid stranden innan vi också tog adjö och gick åt varsitt håll.

Trevligt tjejer med en promenadgrupp, vi ses nästa onsdag igen!

Och så blev det en solig höstdag...

 Igår klagade jag på regnet - men idag gläds jag över en solig och härlig höstdag!

Redan igår kväll drev molnen iväg österöver och efter en natt med lätt frost har vi idag förärats med en vacker höstdag. Sol som värmer och luft som är hög och klar!

Redan i morse var det härligt att sitta inne i stugvärmen och se hur solstrålarna sökte sig in i huset. Det kändes så länge sedan strålarna lekt in igenom fönstren... 

Jag hade täkt mina ute-odlingar med fiberduk för nattfrosten och i morse när jag gick för att åter ta bort duken blickade upp på mina långa jordärtskockor och upp mot den blåa himlen bakom björkarna... En härlig blåfärg, helt klart!

Vid middagstid åkte jag ut till vår stuga vid havsfjärden. Solen värmde och himlen färgade vattnet härligt blått... Här ute är dom flesta lövträd ännu gröna, härute värmer ännu havsvattnet....

Där ute började jag med en kopp termoskaffe och en smörgås dekorerad med egna grönsaker. Så härligt att njuta i solen på verandan! Jag kände mig som Den Stora Livsnjutaren. Dessutom smakade kaffet bättre än vanligt...

Så vandrade jag iväg in i skogen för att plocka lingon och väl hemma igen blev det ytterligare mera kaffe och så plockade jag lite lingon kring husknutarna.

Lite lycklig är man allt över den vackra hösten!

 När jag åkte hemåt stod en hjort (eller är det ett rådjur) på vägen och åt från grönskan i vägkanten. Snabbt sprang djuret in i skogen, men liiite nyfiken var hen allt. Hen stannade endast någon meter från vägen och kikade på mig som satt i bilen. Undrar vad hen tänkte om mig, för hen var ju inte mista rädd utan stod lugnt kvar och kollade in bilen. Så åkte jag hem för att rensa dagens lingon- och svampskörd (jo, jag råkade också hitta lite mera trattisar, är det svampår så är det!).

Denna livsnjutare tackar för en härliga höstdag!🍁🍂

Jag är less på detta regnväder....

 Nu är jag less på detta höstväder. Regn och rusk. Hårda vindar. Kallt.

Igår regnade det hela dagen och de hårda nordanvindarna rev ner gula löv från träden. Idag har utlovats uppehållsväder, men det är grådaskigt och en och annan regndroppe ligger i luften. Nej, nu får det faktiskt räcka! Vissa delar av landet har torka, med sinande grundvattennivåer som följd, medan vi får all höstväta som finns!

Men i söndags, efter alla regnskurar, då ni....:

 På söndagseftermiddagen skingrades molnen för en stund och solen den nästan - alltså nästan - tittade fram. Och det var rätt behagliga temperaturer trots att solen inte kunde visa sig. Jag fick med mig sambon ut på promenad ute på slätten och längs skogsstigarna.

 Jag passade på att fota molnen. Visst är moln vackra, om dom inte innehåller regndroppar och ligger som en kompakt matta på himlen. Jag föredrar små lätta moln (ni vet som i sången....), fast numera har dom tydligen parkerat i större mängder just över vår del av världen. Lågtryck och nordanvindar....

Hösten färgar naturen och säsongens gröna färger börjar ge vika. Det är vackert när solen lyser - om den lyser....

En god sak med regnväder är ju förstås att svamparna trivs och växer. Och jo, vi kom hem med ytterligare några liter svamp. Men det var rätt halt inne i skogen, man fick allt lov att kolla var man satte fötterna så att de inte skulle slinka iväg åt fel håll...

Så nu du Väderguden, se nu till att vi får liiiite bättre = soligare väder här framöver. För jag är less, less på detta regnblask!

En världshändelse

 Idag har jag och miljoner andra människor deltagit i en världshändelse. Storbritanniens drottning Elisabeth II:s begravning har idag kablats ut över världens tv-nät. Jag satt förstås framför tv:n och följde med i direktutsändning via BBC.

 Jag började ändå mitt tv-tittande med en dokumentär om drottningens livshistoria på YLE1. Drottning Elisabet II var/är världens mest kända person. Hon var drottning över det brittiska samväldet i 70 år och hon blev 96 år gammal.

Begravningsceremonin var pampig och storslagen. I London sken solen - här hos oss har det småregnat precis hela dagen.... perfekt tv-väder. Idag kantades Londons gator av tusentals människor som ville ha ett minne av denna dag. De flesta stod med sina telefoner redo för att filma eller ta foton....

Själv har jag besökt London endast en gång i mitt liv. Det var för många år sedan när jag hade semester och följde med sambon som var ute på jobb. Jag fick därmed några dagar för mig själv när jag kunde ströva runt i staden. Förstås besökte jag Buckingham Palace och mötte då dessa två vakter i grinden. "Hit men inte längre", förkunnade de, eftersom drottningen jobbade inne på slottet. När jag gick tillbaka längs The Mall stod folk längs vägen och jag frågade förstås vad de väntade på. "Drottningmodern skall just åka förbi", svarade en sann rojalist och viftade med flaggan. Jag tyckte allt att alla dom som köade var lite konstiga....

Under samma resa träffade jag hela kungafamiljen som ni ser! Ja, det var ju förstås på Madame Tussauds vaxkabinett... ja, men ändå.... Och som ni också ser är det här rätt länge sedan, de båda prinsarna hade andra gemål än idag....

Jag måste också berätta att jag nästan har besökt slottet Balmoral, där drottningen Elisabet II dog den 8 september. Alltså nästan. På en annan resa, som då gick till Skottland, åkte vi runt i hyrbil och stannade vid en vacker stenbro som gick över en bäck. Visst såg vi att bredvid bron fanns en stor parkeringsplats med rätt många bilar (där vi också parkerade vår bil), men.... vi gick ner mot bäcken och satte oss i gräset för att dricka medhavt kaffe och äta lite tilltugg. Vi tyckte allt att det var rätt många som promenerade över bron och dessutom var alla fotgängare propert klädda, men vi drack vårt kaffe vi och njöt av vädret och naturen.... Dagen efter uppmärksammades vi på att vi varit precis i utkanten av den stora välskötta parken till Balmoral Castle, slottet som var drottning Elisabet II och hennes familjs privata residens.

Idag missade jag inte begravningen i alla fall!

Rundvandring i Nådendal

 Här följer foton från vår rundvandring i Nådendal samt foton från en bussrundtur i utkanten av staden.

Staden Nådendal ligger med havet och med den åboländska skärgården som närmaste granne. Staden är berömd för minst fyra saker: Den finska presidentens sommarresidens Gullranda, barnens upplevelseparadis Mumindalen, Nådendals Spa och förstås den gamla stadsdelen med alla vackra gamla hus. Så här en vardag i mitten av september när turistsäsongen var över var det lugnt i staden, Mumindalen och sommarrestaurangerna var stängda, det kändes som om vi var de enda turisterna... För det var inte många som strosade runt i gamla staden, vi var nästan ensamma att beundra de vackra byggnaderna...

Nådendals kyrka är en av Finlands största medeltida kyrkor och den byggdes på 1400-talet som en del av ett katolskt birgittinerkloster som fanns här. Kyrktornet (som tyvärr hamnade bakom ett träd på mitt foto) är av nyare datum, det byggdes i slutet av 1700-talet. Kyrkan är det enda som finns kvar av klostret idag. År 1462 invigdes klostret och fick namnet Vallis Gratiae som betyder Nådens dal. Klostret var ett dubbelkloster för både nunnor och munkar. Enligt heliga Birgitta levde nunnorna och munkarna avskilt från varandra på egna områden som var omgivna med stenmurar. Den administrativa ledningen för hela klostret sköttes av en abedissa, nunnorna fick inte lämna området medan munkarna fick resa i klostrets ärenden. Munkarna hade som uppgift att bl.a. översätta Bibeln och det var munkbrodern Jöns Budde, som enligt sägnen sägs komma från Vörå uppe i Österbotten, som var en av de första författarna i Finland.

Nedanför kyrkbacken ligger den gamla delen av staden. Här längs stranden finns de vackra trähusen som idag inhyser restauranger och andra "turistfällor".

Sen onsdagseftermiddag/tidig kväll var vi några damer som gick runt i gamla staden och beundrade de vackra trähusen och de fina blomsterplanteringarna.

Vi vandrade runt och upptäckte smala gränder...

Uppe på en av kullarna skymtade vi sommarresidenset Gullranda på andra sidan fjärden.

Här lyckades jag visst få med kyrktornet!

Visst såg turiststråket öde ut denna regntunga dag....

Så vi vandrade tillbaka längs strandpromenaden tillbaka till Spahotellet och kvällens middag....

Nästa dag var vi ute på vandring i gamla staden igen - och nu var det vackrare väder och även de manliga arbetskollegorna var med på rundvandringen!

Hösten gjorde sig gällande i staden som idag har ca 20.000 innevånare. 

På vår bussrundtur åkte vi igenom stadens enda tunnel för att besöka området för Bostadsmässan år 2022, som fanns strax utanför staden. Här ute i naturen vid havet hade byggts hus i gråa, svarta och bruna färger, alla hus med naturen som granne. (Fotat igenom bussfönstret.)

Vi gjorde också en avstickare till Gullranda, men tyvärr var stora staket uppsatta före parkeringen, varför bussen svängde och vi fick inget besök hemma hos Niinistös. 

Vi åkte därför tillbaka till hotellet, vi vinkade adjö till våra fd arbetskollegor som bodde söderöver och så styrde vår buss mot norr.