Korna... och deras historia

 Denna sommar har vi fått nya grannar. 

Flera stycken till och med. Vi har nämligen fått en drös kor, ungdjur och kalvar som betar i en stor hage nästgårds till oss. Vilken ras korna tillhör låter jag vara osagt, men de är snälla, nyfikna och matfriska!

Visste ni att det har funnits kor i vårt land i tusentals år? Man har räknat ut att kon kom till vårt land för omkring 4.500 år sedan och gav då upphov till ett helt nytt sätt att leva. Kon kom troligen med båtyxfolket, ett folk som långsamt hade spridit sig norrut i Europa. Troligen tog detta folk båten över Finska viken (från Estland) och fann ett vidsträckt skogklätt land med fina betesmarker. Med båtyxfolket kom de första jordbrukarna till vårt land, de byggde stabilare byggnader och sökte sig längre in i landet. Tidigare fiskar- och samlarbosättningar fanns nära kusten och vid flodmynningarna där man levt på fiske och säljakt. Båtyxfolket hade med sig kor, får, getter och också stenyxan som var ett bättre arbets- och jaktredskap.

Den här tiden låg stora delar av vårt Österbottniska landskap under vatten. Där Nykarleby älv nu rinner gick en djup havsvik upp till Lappo-trakten. Och där Kyro älv nu rinner gick en havsarm ända upp till dagens Seinäjoki. Den östligaste delen av Jeppo och Oravais var fastland, östra Vörå var splittrat i en del öar. Lillkyro, Storkyro och Malax var helt vattentäckta. Östligaste Pörtom, Närpes, Tjöck, Lappfjärd och Sideby var land, på sina ställen var kusten rätt hög. I det här området hade det bott jägar- och samlarfolk men båtyxfolket bildade nu fasta bosättningar så långt norrut som i Oravais och Vörå (enstaka fynd finns även i Esse och Purmo). Under bronsåldern antas det jordbruk som bedrevs längs kustområdet vara som svedjebruk och åkerbruk på mjukare strandängar. Från den här tiden har man i trakterna av Björneborg grävt fram ett stort fähus.

Omkring 500 f Kr blev klimatet kallare och nu blev det svårare att hålla djuren vid liv under den kalla och frostiga årstiden. Runt Kristi födelse blev klimatet åter varmare och nu hade järnet även banat sin väg till landskapet. Åter blomstrade jordbruket när man kunde smida skäror och senare liar, det blev betydligt enklare att bärga foder till djuren. Vid en frömjölsundersökning på Lintune-mossen i Vörå har man funnit pollenkorn av råg, korn, vete, ogräs och en mycket riklig gräsväxt (ca år 300 e Kr). De följande århundradena (500- till 600-talet) tycks ha varit en guldålder för området Vörå-Malax. Man har kunnat konstatera att det idkats jordbruk i Vörå  från denna tid fram till våra dagar.

Under Vikingatiden tycks bönderna i hela Norden ha satsat på mjölkproduktion. En hel del bönder emigrerade från Sverige till Finland och under denna tid fick området från Karleby i norr till Björneborgstrakten i söder en svenskspråkig befolkning på några tusen personer. Landskapet kom härefter under svensk lag och myndighet och en kyrklig organisation byggdes gradvis ut. För första gången kom skrivkunnigt folk till landet. De nyinflyttade hade också med sig ny kunskap om olika redskap (som tex gaffelplogen, högärdet, smörkärnan). På 1200-talet uppbars skatt till kyrkan och här i Österbottens skulle hälften av skatten betalas i form av smör (däremot betalade finnarna inne i landet sin skatt i råg). På det här viset blev många präster under medeltiden rika när de idkade handel med det österbottniska smöret.

(Informationen är en sammanfattning från boken "Historien om Vasa-Mjölken").

Den godaste jordgubbspajen

 Igår tog jag hand om en mängd jordgubbar. Det blev många påsar som hamnade i frysen - en hel del hamnade visst i munnen också... och så lät jag en stor skål med dom röda bären stå framme på köksbordet för att finnas nära till hands när vi liksom gick förbi... Mums!

Till kvällen gjorde jag en enkel jordgubbspaj. Något gott till kvällsteet är aldrig fel! Pajen är en av de enkla, men ack så goda, recept som har hängt med mig sedan jag var barn.

 

Äkta smör och med färska bär blir denna paj en av sommarns godaste! Den passar även utmärkt till blåbär eller hallon.

Pajdeg:

100 gr smör, 2 msk socker, 1 ägg, 1 tsk bakpulver, 1,5 dl vetemjöl och 1 dl havregryn

Fyllning: 

ca 4 dl skivade jordgubbar, 2 msk socker och 1-2 msk potatismjöl

Rör ihop det rumsvarma smöret och sockret, tillsätt ägget och sedan mjölet, grynen o bakpulvret. Rör ihop så att allt blandas, behöver dock inte överarbetas. Platta ut degen i en smord pajform. (Vill man ha mera deg tar man enkelt dubbla mått.) Grädda i ugnen på 225 grader i 8-10 min. Lägg sedan bären över pajen och strö över sockret o potatismjölet. Grädda ytterligare 5-7 min.

Jag tog med mig en varm pajbit överöst med lite vaniljsås och satte mig ute i trädgården och mumsade på sommarens godaste paj! (Och äntligen hade vi fått en kort regnskur över vår del av världen = läs vårt potatisland!).

Sommaren ändå - härligt med detta överflöd av färska bär!

Slöa sommardagar...

 Igår låg sommarhettan tryckande över nejden. Vinden var minimal och svetten lackade på ryggen när jag gick ned till växthuset för att skvätta lite vatten på mina växter. En nässelfjäril satt strategiskt på en tistel när jag gick förbi... den bredde ut sina vingar och solade sig. Den njöt av värmen. 

Jag satte mig åter i skuggan och önskade några regnstänk.... Det har regnat till höger och vänster och i söder och norr den senaste tiden. Men just här, just över vårt potatisland, har det inte kommit någon väta på veckor.... Fast just igår behövde det förresten inte regna, jag skulle ta in torrhö till våra tre ankor. Som ni förstår inga stora mängder hö, men avgjort så mycket att jag har tillgång till strö i deras bur för hela inkommande vinter....  Nej - inget regn igår heller och nu har jag hö så det räcker!

De vackra sommarkvällarna har avlöst varandra denna sommar. Jag har njutit av svalkan kvällstid.

Nu utlovas lite svalare väder. Kanske. Men hör ni; sommaren ändå! Vilken favoritårstid!

Att ta farväl

 För några dagar sedan ordnades begravning för en av mina närmaste vänner. En barndomsvän, skolkamrat, ungdomsvän... ja, en vän igenom hela livet. Hon var min kusin och hon var som en syster för mig. Vi som båda har varit ensambarn har ändå alltid känt att vi ändå har varandra, vi har funnits där när det har behövts. 

Nu finns hon inte längre.

Cancern kunde man inte längre stoppa och de sista veckorna låg hon på närsjukhuset. Vi var många som hälsade på henne. Trots sjukdomen var hon alltid lika tacksam och vänlig. Hon visste vad som låg framför. Och jag visste. Sista gången vi sågs bad jag henne hälsa till alla dom som gått före oss...

Vid begravningen i kyrkan var anhöriga, släktingar och vänner samlade. Det var många som ville hedra hennes minne.

Sommardagen var vacker när hon fördes till den sista vilan. Efteråt blev det en minnesstund i församlingshemmet.

När allt var över gick jag ensam ner till gravplatsen. Där låg hon nu under ett hav av vackra blommor och med vår barndomskyrka i bakgrunden. Där stannade hennes resa genom livet och det var dags för mig att ta farväl....

Någonstans inom oss är vi ändå tillsammans.

Det händer i trädgården i början av juli....

 Brådmoget i sommarvärmen. 

Inne i mitt lilla växthus börjar de första tomaterna bekänna färg. Äntligen dags att äta egenodlat! Jag kan avslöja att tomaterna från det egna växthuset alltid är smaskens, jag plockar dom när de är mogna och det är då dom smakar som bäst! Dagsfärska tomater - så skall det vara1

s

Bärbuskarna börjar också ändra färg. Här är det rödavinbär som jag fångat vid uthusväggen:

 I mina blomrabatter händer också en hel del så här i början av juli. I år har jag massor av olika dahlior som blommar och borstnejlikorna blommar i olika färger.

Härliga tider, strålande tider!

Nu är veckans värmebölja snart över

 Gårdagen började olidligt het, redan vid 9-tiden på morgonen hade vi 27 värmegrader hemma hos oss., så det var ingen större överraskning att jag snabbt bestämde mig för att åka ut till vårt sommarparadis. Jag hoppades på lite svalare väder där ute vid havet. Väderprognosen gav vid handen att det skulle komma regn framemot sen eftermiddag, men några timmar med blå himmel skulle det säkert bli...

Där ute satte jag mig i skuggan med lite drickbart och en tidning nära till hands. Himlen var strålande blå och termometern visade på +32 i skuggan. Efter en stund gick jag in och gjorde lite mat åt mig, tänk att ha en helt egen dag i denna sommarvärme!

När jag kom ut igen hade några små sommarmoln bildats på himlen mot söder. Vädret var alltjämt hett och endast en lätt varm fläkt märktes uppe på verandan.

Plötsligt märkte jag flera mörka moln mot skogen - men det var ju långt till eftermiddagen när regnet skulle komma. Men så plötsligt hörde jag ett muller.... Åskmuller...

Så öppnade sig himlens vattenkran och det formligen forsade ned vatten från skyn! Vinden tilltog och plötsligt var precis allting vått även under verandataket... Det blev en dimridå av regn och knallarna ekade över havsfjärden.

Den första mörka regnmolnen i åskfronten drog iväg norröver ut mot havet och det var nästan så att solen kikade fram en stund. 

Sommarhettan, som fortfarande låg kvar, torkade snabbt upp regnet. Tills nästa häftiga regnskur drev in. Och nästa. Och nästa...

Regnet smattrade på villataket och åskan bullrade. 

Vid 16-tiden skulle mera åskfronter dra in så jag bestämde mig för att åka hemåt för att se så att allt såg bra ut hemmavid. Jodå, där hade det nästan inte alls regnat. Kvällen hemma blev varm, ibland solig och ibland molnig. Men inte mera regn hos oss. Åskregnen hade dragit sig mera norröver, jag tror bestämt att alla österbottningar fick bevattning och åskmuller...

Gårdagskvällens promenad blev vacker och varm.

Men med gårdagens åska försvann även hettan. Idag visar utetemperaturen enbart +23 grader. Temperaturen sänkes med nästan 10 grader - men nu känns det åter härligt att andas. Luften är klar och solen flödar igen denna söndag!

Gårdagskvällens solnedgång

 Sommarhettan fortsätter.

Dagarna är nästan olidliga och då är det skönt att söka skugga - men kvällarna är alldeles underbara! Tropiskt varma. Och jag sitter där ute långt in på kvällen och bara njuter!

Här är klockan över 22 på kvällen. Jag har placerat några trädgårdssolar vid liderväggen och där sitter jag i gröngräset och blickar ut över sädesfälten. Solstrålarna verkligen strålade igår kväll....

Där sitter jag barfota iklädd shorts och linne allt medan klockan tickar vidare. Kan man annat än vara lycklig dessa varma vackra kvällar!?

Jag gick in i huset för natten innan solen sänkte sig bakom skogstopparna.... Nu närmade sig klockan 23 och jag började bli småsugen på lite kvällste och en knäckesmörgås...

Sommaren ändå! Tack och farväl omtumlande juni månad!