Häromdagen åkte vi ut till vårt sommarparadis för att kolla till husen. Eftersom vi inte har plogat upp vår väg vintertid tog vi en genväg via stora vägen, en av grannarnas infarter och via skogen. Det var plusgrader, halvmolnigt och blåsigt. Vi plumsade iväg igenom snön ända ut till vår villa.
Där ute var det inte lika mycket snö som här hemma. Vattnet flödade vid stranden. Trots en otroligt kall och tidig inledning på vintern är isarna tunna under det tjocka snötäcket. Inte ens ett skoterspår på isarna såg vi (tack och lov för det!).
Här ute var det inte heller lika farligt mycket snö uppe taken som hemmavid (sambon behövde inte skotta någon snö!). Dags att kolla hur det såg ut nere vid bastun....
På baksidan bastubyggnaden såg jag att någon haft en rutschbana ner till stranden. Vem kunde det vara? Under bastubyggnaden finns en del byggbråte och där var det snöfritt och helt "städat". (De stora spåren mitt i bild är sambons). Så vem hade rutschat i snön?
Ute på isen, ner mot viken, såg man tydligt att här har någon sin "landsväg". Månne det är uttern som huserar under vår bastu? Vi såg också spår som ledde vidare på norrsidan av bastun ut till nästa vik. Här ute har vi sett både utter och vildmink, så jag tror att det är uttern som åkte i backen ner mot viken. Eller? Förstås såg vi inget djur den stunden vi var där ute nu, men vi måste ju bara kolla nästa gång vi åker ut!
Vi kollade av alla husen och så var det dags att plumsa tillbaka igenom skogen till bilen igen. Sambon bar snöskottan över axeln och så försökte han hitta i samma spår som vi redan vandrat. På vissa ställen längre fram där snön hade lagt sig i drivor låg snön halvmeterhöga så lite svettiga blev vi (=jag) innan vi kom tillbaka till upplogade vägar...
På hemvägen åkte vi förbi Branten. Där ute är det alltid mycket strömt vatten och här fryser sällan vattnet trots bitande kall vinter. Där lyckades jag även fånga solnedgången i vinterns vatten. Resten av Kvarken låg under ett vitt täcke så långt vi kunde se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar