Pandorna Lumi och Pyry

Varje år när sonen och hans sambo har semester brukar vi försöka pricka in något trevligt tillsammans. I år funderade vi på olika alternativ och så kom vi på att vi alla ville hälsa på pandorna som finns i Ähtäri Zoo! Ja vi ville se pandorna och dom andra djuren i djurparken!

Vi åkte iväg en regnig morgon. Det var en av de sista dagarna av juli månad. Det hade utlovats bättre väder framåt dagen - och visst, efter ca 165 km sken solen!

Och vilken tur att vi valde just att titta till pandorna denna sommar, för den här veckan kom beskedet att pandorna kommer att sändas tillbaka till Kina! Saken är den att djurparken knäar under kostnaderna för att ha pandorna i parken, de är dyra i drift och staten vill ju inte skjuta till pengar eftersom landet skall spara. 

 Pandorna kom till Finland som en 100-års "gåva" från Kina till Finlands självständighetsfirande år 2017, de anlände i april 2018. Arrangemanget var en form av affärsdiplomati från Kina och pandorna skulle stanna här i landet i 15 år och sedan skickas tillbaka - var det avtalat...

Det var en kall dag med snö (lumi) och vind som gjorde att snöflingor yrde i luften (pyry). Jin Baobao och Hun Bao anlände när det ännu var vinter och därför fick pandorna de finska vintriga namnen Lumi och Pyry. Här ovan sitter Pyry och äter bambu (bambu är en av de dyra kostnaderna, eftersom bambu inte växer i Finland).

De två pandorna bor i varsin stor avdelning, de kan även gå ute i det fria. Det första året pandorna vistades i djurparken var det kö till parken - alla ville ju se pandorna! Sedan kom corona-pandemin med restriktionerna och så kom åren när finländarnas kostnader steg och alla behövde spara. Och efter det blev det kris i djurparken... Men dagen när vi hälsade på pandorna satt Pyry och smaskade massor av bambu helt ovetande om pengakrisen (vi visste inte heller, men vissa spekulationer fanns)...

 ...och Lumi låg och sov inne i sin avdelning. Varför ta ut sig i onödan, såg hon ut att tänka....

 

 

Visst är det lite speciellt att ha "djur-i-bur" och jag känner att det är både ok och mindre bra. Det är också lite konstigt detta  med "panda-affärsdiplomatin" från Kinas sida, där är pandorna ett mycket kärt djur. I Ähtäri Zoo har djuren haft stora fina burar och uteplatser och de har fått fin skötsel och omvårdnad varje dag, kanske deras förhållanden i de naturliga skogsomgivningarna i Kina inte nödvändigtvis skulle vara bättre - eller vad vet jag...

 

Länge stod vi och beundrade de vackra pandorna och det kändes faktiskt mycket intressant och fascinerande att studera dessa svart-vita djur. Tänk: livs levande pandor! 

 

Nu är beslutet fattat alltså, pandorna kommer att fraktas tillbaka i förtid. Men ännu kommer Lumi och Pyry att lugnt och tryggt äta, sova eller vandra omkring några veckor i Ähtäri Zoo, innan de sätt i karantän - för att sedan fraktas tillbaka till sitt hemland Kina. 🐼🐼

Vi vandrade så vidare bland djuren på vår gemensamma semesterdag i djurparken. I flera timmar faktiskt- men mera om detta vid ett senare tillfälle....

Lördagkvällen när jag försökte fånga månen...

 Sent lördag kväll åkte vi ut till vår havsvik för ett bastubad. Bara för att vi kan. Och bara för att det är så skönt med bastubad - kanske lite välbehövligt också förresten...

 Lördagen hade varit solig men fram emot kväll dök några moln upp på himlen. Mera moln låg långt i öster över landbacken. Genast satte vi igång med att elda i kaminen i bastun.

Det var en härlig kväll och nere vid Påttin speglade sig de vita molnen i det stillastående vattnet och de sista solstrålarna lyste upp träden i bakgrunden. Jag tog min tillflykt in i villan och löste lite svåra korsord en liten stund....

 

 

Solen hade sänkt sig bakom skogstopparna när bastun var varm. Innan jag gick för att njuta bastubad ställde jag mig ute på bryggan för att beundra de vackra molnen. Nu var dom gula och vackert rosa.

 

 

Jag satt en lång stund efteråt i bastukammaren och bara njöt av septemberkvällen. Nu börjar kvällarna bli mörka och jag hade tänt lampan i taket. Lampan speglade sig i fönstret mot den mörka skogen. Det var så stilla där ute, inga båtar och nästan mörkt i alla villor runtomkring fjärden (endast en ljuspunkt såg jag).

 

När jag skulle gå upp till villan såg jag att månen hade intagit himlen. En stor nästan helt rund supermåne (nåja den hade visst varit närmare jorden för någon dag sedan). Men så var det ju de där molnen som skymde hela den runda himlakroppen förstås - dags att gå in för att dricka lite varmt te och vänta på att månen skulle stiga högre och kanske synas helt...

Så det blev kvällste och en god räksmörgås där inne. Jag höll koll på mörkret som sakta sänkte sig över fjärden. Dags att åka hemåt bestämde vi, men först skulle jag ut på bryggan igen för att fånga månen! Var det tänkt...

Sambon skulle släcka belysningen inomhus medan jag väntade där ute på bryggan....

Men dom där molnen blev bara fler och fler. Ingen måne och ingen vacker mångata över fjärdens vatten. Vi beslöt oss för att åka hem innan det blev alltför mörkt. Så tyvärr blev det ingen rund stor måne som lyste över fjärden denna gång. Förstås lite ledsamt, men kvällen var ändå fin och det kanske kommer fler chanser...

Höstdagjämning

 Höstdagjämning, Visst låter det liiiiite tråkigt! Idag sker det alltså, vi tar farväl av de dagar som är ljusare än nätterna och vi går mot mörkare tider. Sommaren är definitivt slut. Årets höstdagjämning sker idag den  22 september.

Och precis som om septemberdagarna skulle känna på sig att nu övergår vi från sommar till höst, så ändras väderleken. Från en dagstemperatur över 22 grader i torsdags till 16 på fredagen. Till 12 grader igår lördag och till 0 grader natten till söndag och 12 grader i solen också denna söndag - men till kvällen utlovas molnigt väder och regn. Vi går mot höstrusk.

På fredagen, när det ännu var ljuvligt varmt och skönt, åkte jag ut till vårt sommarparadis för att plocka in alla utemöbler och samtidigt ta ner mera buskar som växer på vår naturtomt.

Bland annat stolarna som stått ute på piren under hela sommaren fick komma in i bastukammaren. Nu var det definitivt slut på de härliga kvällarna när jag suttit där ute och lapat skön kvällssol mellan stenar och vass...

Efter allt stök och bök satte jag mig ute på verandan med en kopp kaffe och en smörgås. Eftersom jag tagit in alla bord och stolar fick jag lov att sitta på verandaräcket....

Tack och farväl till denna sommar! Både maj och september var ovanligt solig och varm, medan sommarmånaderna juni, juli och augusti var mer regnbetonad detta år. (Fast vi åkte också ut i går kväll för att bada varm och skön bastu och då var det ännu rätt härligt väder, men mera om det en annan dag....).

Skådespelet på Söderfjärden

 Varje höst samlas tranor och andra flyttfåglar på den vida Söderfjärden innan de slutligen tar beslutet att flytta söderöver inför vintern. Och varje höst åker vi ut en kväll för att förundras över skådespelet när fåglarna flyger ut till havet inför natten. Detta är ett av naturens verkliga underverk. Ett naturens skådespel. När gamla och unga tranor gemensamt samlas, äter upp sig, samspråkar.....

Igår hade vi en härlig dag med klarblå himmel och till kvällen vid pass 19-tiden vandrade jag upp i fågeltornet där mitt på Söderfjärden. Först såg jag inga fåglar där nära, en av bönderna plogade visst sina åkrar. Men så tittade jag lågt bort mot skogen i sydost och där såg jag massor av tranor och vita svanar.

Solen gjorde sig redo att ta adjö av denna torsdag och det var då jag hörde de första tranorna som trumpetande. "Redo för kvällsavfärd mot havet!" härmed meddelad!

Och visst började de första flockarna av tranor ge sig iväg söderöver.... Men jag stod ju så långt borta så de var endast som små prickar mot den gulfärgade himlen.

Men det var fler tranor som lättade och flög i plogar ut mot kusten, och nu kunde jag spana in dom på närmare håll. Fåglarna färgades rosa i solnedgången.

Där stod jag och såg då tusentals tranor kom flygande i små eller stora grupper. Och det kom fler och fler fåglar....!

Där kom en stor flock....

... och där kom en flock.... och ännu en .... och ännu.....

Nu kom flockar av tranor både till höger och till vänster. De trumpetade och plötsligt blev det färre fåglar där ute på fälten....

När jag åkte hemåt var det ganska lugnt ute på åkrarna, endast några tranor gick ännu omkring. Solen hade tagit adjö och färgat himlen vackert blå och rosa, snart skulle skymningen sänka sig även över Söderfjärden. 

Detta naturens underverk utspelar sig varje kväll den här tiden på året. Och nu hade jag dokumenterat årets "de-tusen-tranornas-kväll" i mitt hjärta.

Kanske septembersommarens sista varma dag....

 Idag noterar jag att det är den 19 september och enligt väderprognosen kommer vi att få en fin och varm sensommardag - sedan utlovas mera höstlika dagar. Så jag tänkte att nu gäller det att njuta av denna vackra dag!

Eftersom mannen i huset jobbar idag tog jag med mig min kopp med förmiddagskaffe och drack den första koppen ute bland sommarns blommor och blad. Och bland ankorna - för dom väntade förstås att något gott skulle falla ner på marken - men jag hade inget tilltugg med mig så dom lade sig ner och stirrade på mig. "Man vet aldrig..." såg dom ut att tänka.

Här ligger så Kalle (närmast mig) tillsammans med sina två fröknar, dom två som är på pricken lika varandra. Eftersom jag inte hade kakor eller annat som bara "så-där" föll till marken framför mina och dras fötter så steg dom upp efter en stund och började äta lite daggvått gräs... Våra lyckliga ankor!

 Så där satt jag i den varma solen och smuttade på mitt kaffe och njöt av denna sommarförmiddag.... En blå himmel och med ett litet tunntunnt moln till vänster Lyckliga jag!

Igår kväll lyste månen ännu stor och rund när jag skulle avsluta dagen. Jag gick ut en stund i det kompakta mörkret när vägbelysningen hade släckts - men den runda månen lyste upp min väg och det var rätt varmt därute. Ännu har vi inte haft nattfrost - men hur blir det månne inatt? Måste jag bära in alla mina sommarblommor och täcka mina trädgårdsodlingar till natten....?

Nu njuter jag vidare av dagen, först en stund inne hos frissan, sedan får jag se vad jag hittar på denna härliga dag. Så nu gäller det: Jag skall passa på att njuta och vara sommarlycklig denna varma septemberdag!

Närkontakt

 Ibland tittar jag närmare på det jag har framför mig. 

Jag liksom zoomar in och begrundar. 

Som när jag zoomar in på jordärtskockans blomma och knoppar på ca två och en halv meters höjd.

Eller när jag dyker ner bland kirskålen och upptäcker att en squashblomma har slagit ut i blomstring långt utanför odlingslådan...

Eller så njuter jag av sensommarkvällssolen tillsammans med den lilla blåklockan som ännu blommar längs vägen.

Eller den rosa flugsvampen som växer i skuggan nära skogen.

Många kvällar bjuder på röda solnedgångar - den ena vackrare än den andra - och visst blir tistlarnas ulliga "fröbollar" också rosa i kvällningen....

Och jag märker att naturen ännu bjuder på massor av överraskningar när jag riktigt tittar efter! För septembersolskensdagarna de bara fortsätter (dock en lätt liten skur under natten).