Ibland händer något och man önskar sig tillbaka till den vanliga gråa vardagen. Man önskar av hela sitt hjärta. Att allt skall vara precis som förr. Tillbaka till tryggheten.
Och så är det inte möjligt. Det händer något som påverkar en i grunden.
Det är nu man själv måste sträcka ut en hand och fatta en annans hand. Man måste söks stöd och tröst och man måste både ge och ta emot. Det finns trygghet och det finns kärlek runtomkring. Man måste blicka upp mot solen och molnen och veta att det finns inget mäktigare än livet.
Man måste se de gula vårblommorna på bordet och ....ja, så finns det ju alltid något så fantastiskt som en söt chokladkaramell. Vi får be, vi får gråta, vi får känna hjälplöshet - men vi behöver aldrig ge upp! För det finns en bättre morgondag, fast den ibland inte syns mellan regndropparna. Livet är stort och föränderligt - men det finns alltid och oavsett ett ofantligt framtidshopp!
(Idag sa också den finländska statsledningen JA till ett Nato-medlemskap... )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar