Månne jag är för sent ute?

Denna torsdag har bjudit på varmare väder, nästan så jag tänkte

ta av mig vinterjackan... nästan alltså. Det ni, då är det varmt!

Idag tog jag i alla fall upp sättpotatisen från vinterförvaringen.

Vi har en stenkällare där det är mörkt och rätt svalt. 

Jag tyckte att det varit så kallt ute så här i början av

maj, så  jag bestämde att potatisen hade det bättre där den var.

Mej oj, så potatisen såg ut när den väl fick komma ut i solljuset!

Potatisen hade skjutit nya skott (i april-värmen?). Med de långa ståtliga ljusröda

skotten såg hela potatislådan ut som om den var fylld 

med växter från en fantasy-värld.

Suck,! Jag hade sparat två lådor i den mörka källaren och 

det här var dagens resultat när lådorna kom ut i solskenet...

Jag lossade potatisarnas utväxter och placerade de nyrensade

potatisarna i tre lådor i solen. Så nu är det dags att nya groddar skall växa ut!

Nu i kväll tog jag in mina lådor med potatisar i växthuset och täckte dom med säckväv,

för nattfrosten lurar ännu... Vi kommer kanske att sätta våra potatisar ute

på friland först om någon vecka. Jorden skall vara riktigt varm innan  knölarna

skall ner i jorden. Jag har ju för någon vecka sedan satt några potatisar i 

några krukor som fått gro inne i växthuset och nu tittar den första gröna blasten

upp ur jorden! Det kanske blir nypotatis till midsommar i alla fall!

När jag flyttade hit till gården undervisade svärmor mig att på första maj 

skulle sättpotatisen upp ur källaren för att ställas på ett ljust ställe där

knölarna skulle förgro. Ack så lite jag tycks ha lärt mig.... är jag månne för

sent ute nu igen? (Förresten, nej det tror jag inte alls, inte den här våren!)