fredag 31 maj 2019

Kristi himmelsfärdsdagen

Kristi himmelsfärdsdagen är en röd dag i vår almanacka.
Redan på onsdagskvällen åkte vi ut till vår sommarvilla. Trots att
mörka moln åkte av och an på himlen och trots att vinden blåste allt vad
den kunde. Trots allt det där så satte vi oss i bilen, jag sänkte axlarna i viloläge och
så åkte vi iväg. Det blev en riktigt skön kväll där ute vid vår havsfjärd.
Stormbyarna märktes nästan inte av hos oss eftersom vinden för en gångs skull
blåste rätt väg. 




Jag gick runt och plockade blommor för att fylla husets vaser. 
Det blev förstås en stor bukett med väldoftande liljekonvaljer.


Sambon jobbade med träden som blåste omkull under nyårsstormen.
Jag hjälpte halvhjärtat till, för min del blev det mest att städa undan rishögar.


Så länge den vedeldade bastun värmdes gick jag för att kolla om vårens
svampar dykt upp. Och visst hittade jag några murklor som ploppat upp ur marken.
Och nej, jag brukar normalt inte plocka dessa murklor (trots att jag vet
att de är läckerheter när de är rätt tillagade).



Kvällen var vacker och vinden mojnade något.
Nere i Påttin försåg sig fyra änder med mat. Men oj så svåra dom var
att fota, alltid sänkte de huvudet under vattenytan just när jag skulle knäppa 
av en bild... En svan kom inflygande och märkte att hans matplats var upptagen....


Torsdagsmorgonen var solig och vacker. Jag satt ute på bastutrappan och drack
mitt morgonkaffe -  allt medan vinden tilltog och solen flödade.


Så kom den ensamma svanen simmande och den hade tydligen bestämt sig
för att komma simmandes till vår lilla vindskyddade vik. Men så satt ju
jag på trappan och så kanske några bastuhanddukar fladdrade på tork på
basturäcket. Den kollade av läget. Länge, länge. Minste en halv timme (!)
flöt den där på samma ställe och kollade in mig och handdukarna.
Det var jag som gav upp först.
Jag orkade inte kolla svanen längre utan fick för att ta in handdukarna
och sedan hjälpa sambon med vedhögarna. I ögonvrån såg jag att svanen
simmade ut mot fjärden, den gav upp den också.


En maskros och många små lyckliga bin.

Nu blommar den oansenliga kärrviolen, en av mina favoritblommor.


Häggen blommar ännu ute vid vår havsvik.
När vi väl åkte hemåt märkte vi att på landbacken hade vinden tilltagit
och det kändes som storm. Molnen drog långsamt in och till kvällen kom 
de första regndropparna....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar