På fredagsförmiddagen hade jag träffis med mina barndomsvänner för en runda längs Strandpromenaden i Vasa. Solen sken och höstvindar virvlade runt. Vi beslöt oss för att vandra söderöver längs promenadvägen denna dag.
Vi vandrade förbi Gustavsro simstrand som låg öde denna blåsiga höstdag, annat är det varma sommardagar när hugade badgäster byter om till baddräkter i badhytterna för att sedan ta sig ett dopp och kanske sedan lägga sig platt i sanden och sola sig efteråt (det har jag hunnit med många gånger för ett antal, ja rätt många, år sedan). Vi vandrade vidare....
Vi tog en liten avstickare och vandrade förbi sjukhusets parkering, gamla bobollsplan och alla idrottsredskap som finns uppsatta i parken runt Sandviksvillan...
Inbäddad i Sandviksparkens höstfärger ligger villan. En socitetsvilla som byggdes i herrgårdsstil under 1800-talets första hälft, under tiden när Vasa stad ännu låg på sin gamla plats (nuvarande Gamla Vasa). Parken runt villan började ta sin form i början av 1830-talet och det sägs att de äldsta lindarna på området planterades runt 1840.
Hovrättsassessor Carl Johan Boj lät bygga villan som stod klar år 1845. En hel del kända personer har under årens gång besökt villan. Idag är villan en restaurang och jag kan tänka mig att många glada sällskap har stått här vi den stora stenen och skålat in fester.
Sandviksvillan ligger vid stranden och numera finns också den lilla bron här med fina bänkar för sköna stunder. Kollar man riktigt noga finns det en hel del lås fastsatta på bron, det är många som lovat varandra trohet just här...
Vi tre pladdrande barndomsvänner fortsätter till grannen med Sandviksparken, nämligen Brages friluftsmuseum. Här den stenlagda ingången (från parkeringen) till museiområdet. Så här på hösten en lövbeströdd väg.
Museiområdet är öppet året runt och på området finns 23 gamla byggnader, dessa är öppna under sommarhalvåret och guider finns då på plats. Brage-gården grundades 1933 och ligger vackert vid stranden några kilometer från Vasa centrum.
Ett av de mest intressanta objekten på områden - enligt mig - är den s.k. jungfrudansen. Jungfrudansen är en stenlagd labyrint, en typ av fornlämning som är känd från flera perioder och från flera områden runt om på vårt jordklot. Dessa finns bl.a. runtom i Skandinavien, Storbritannien och Tyskland, Afghanistan och Indonesien men också bland Nordamerikas indianer. Här längs den Österbottniska kusten finns en del jungfrudanser ute vid kusten.
Vi barndomsvänner vandrade vidare och vi var inte ensamma längs strandpromenaden denna soliga oktoberdag.
Ett gäng kråkor försåg sig med något ätbart i en grässlänt. Nere vid stranden jobbade ett gäng karlar med att röja undan vass, vi vandrade vidare...
Innan vi kom till parkeringsplatsen där vi hade våra bilar gick vi igenom en lite skogsdunge med en matta av löv. Det här var alltså innan veckoslutets höststormar som verkligen rivit i träden....
Tack tjejer för ännu en trevlig promenad, hoppas ni simmar lugnt idag när ni inlett vattengymnastik-säsongen - numera inomhus!
