Så har snart alla januaridagar rullat förbi, imorgon infaller den 31 januaridagen - och sedan får vi skriva februari. Idag tänkte jag göra en liten tillbakablick på årets första månad. Idag, när blötsnö faller ur det grå där uppe i skyn och när termometern ännu är lite ovan nollstrecket - men alltmera pekar nedåt.
Jag tog mig trots allt en promenad längs de blöta och klottiga vägarna idag, innan de största vita flingorna behagade dala ner. Blötsnön har gjort de små vägarna där jag brukar röra mig mindre hala, alltid något tänkte jag där jag vandrade och blev rätt blöt.
Årets januari månad har bjudit på ovanligt grått och varmt väder. Vi har inte bjudits på speciellt många solskensdagar och inte heller speciellt kyligt väder. Det är något med klimatet. Det är något som har ändrats. Visst kunde det vara ishala vägar även i min barndom, men inte så här ofta och inte i januari som då var årets kallaste månad.
Dessutom har det känts som om världen har kommit in i ett brytningsskede denna januari. Ett brytningsskede där vad som helst kan hända. USA har fått en nygammal president i Donald Trump och han har gett en mängd nya dekret och även kommit med uttalanden som fått världen att dra efter andan. Hans miljardär-kompisar har också blandat sig i världspolitiken, eventuellt för att förbättra sina egna affärer. Kinesiska it-företag har dock smiskat de amerikanska teknikjättarna på fingrarna, medan Putin suckar över sin dåliga ekonomi, men puffrar ännu på i Ukraina. I Mellanöstern är det några dagars/veckors vapenvila med fångutväxlingar allt medan mänskorna i Gaza vallfärdar till sina sönderbombade hus och stadsdelar. I ett av länderna/områdena i Afrika har startats inbördeskrig och i Asien omkommer pilgrimer när de trängs för att bada i den heliga floden Ganges.
Även här i Norden utsätts vi för hybridkrigföring. Ännu ett kabelbrott har skett i Östersjön och Nato har sänt fartyg för att bla kolla upp de hundratalet gamla fartyg som färdas efter olja till de ryska hamnarna. De drabbas ju allt som oftast av att ankaret lossnar och släpar efter fartygen i havsbottnen, bara så där... Det sänds också ut gps-störningar och de sk kriminella gängen skjuter och slänger bomber i framförallt Sverige och Stockholms-trakten, många gånger understödda från utlandet. USA:s president Trump har hotat Danmark med att ta Grönland, med eller utan militära styrkor. Och statsöverhuvudena här i Norden pilar hit och dit på möten för att diskutera olika hotbilder.....
Nej vet ni, just nu känns det som om det inte finns så många vettiga världsledare kvar. Allt handlar ju förstås om pengar och makt och vem som vinner mest. Sedan får de små länderna göra sitt bästa för sina medborgare, (ochenbart för vissa medborgare tycker vissa partier). Så, visst har denna januari varit mer turbulent än vanligt och med fler katastrof-nyheter än vanligt.
När jag gick förbi det stora häststallet idag stod alla hästarna där ute och glodde på mig. Troligen ville de in i stallet eftersom regnet blev mera snöblandat. De trodde kanske jag var en av alla hästskötare som kom för att rädda dom, men jag gick bara förbi.... Jag ville ju också hem och in i den torra värmen....
Dripp-dropp ur björkens kvistar denna nästsista januaridag. Och här inne sitter jag och dricker varmt te medan jag knaprar i mig en rågbrödssmörgås. Visst har jag det bra, där jag sitter inne i den trygga värmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar