Kallt, iskallt....

 Igår var jag till mitt barndomshem. Solen sken från en klarblå himmel. Snön gnistrade ute på fälten. Biltermometern visade -18 grader.

Till huset var det oplogat. Jag parkerade bilen ute vid vägen. Så tog jag husnyckeln i jackfickan  och kameran över axeln och vandrade iväg. Den första biten kunde jag gå på skare. På gårdsplanen låg snön i drivor. Där gick jag ner i snön. Jag sjönk ner till knäna.

Låset i ytterdörren kärvade. Inne i huset var det minusgrader (nej,det finns inte längre vatten i vattenledningsrören). Men solen värmde igenom fönstren så det var inte alltför kallt där inne. På ett av fönstren hade det bildats is.Iskristaller.

Så låste jag ytterdörren och vände tillbaka i mina fotspår. Vid uthusväggen såg jag isen. Isen som hade bildats i humlebuskarna nere vid marken. Det behövs bara lite värmande februarisol för att snön på taket skall smälta och droppa ner. För att frysa till is. 

Det droppade inte så mycket igår trots allt. Det var ju rätt kyligt.

Så åkte jag hem över slättens isiga vägar. Och titta på himlen! Titta!

Det var iskallt där ute på slätten!