onsdag 28 februari 2018

Ett farväl till februari

Denna onsdag, som är februaris sista dag, har det varit soligt och underbart ljust.
Klockan är över 5 på eftermiddagen redan och ännu skiner de sista solstrålarna
över bygden. Det är den här tiden på året som man verkligen märker
att dagarna bara blir längre och längre. Ljuset har återvänt!
Trots att vi klagar på kylan kändes det faktiskt lite varmare
idag, för idag hade vinden lagt sig till vila (och den lilla vind som
ändå fanns där, den kom från söder!).


När jag idag var ute på en vinterpromenad kunde jag inte låta bli att 
föreviga vinterhimlen. Tänk så underbart ,härlig blå den var!


Ute på slätten flödade solen! Ljuset!



Att det varit så kyligt tidigare dagar har berott på vinden, den har
gjort kyleffekten riktigt outhärdlig ibland... Ute på slätten ser man
hur den gamla snön har blåst och bildat snöformationer.


Sambon spände på sig skidorna idag och skidade iväg längs några skoterspår.
Så gick det några timmar och jag började undra om han stött på någon vargflock....
men så kom han då äntligen hem. Han hade tydligen skidat runt 
och gjort sina egna spår. Kilometer hade lagts till kilometer.
Väl hemma lackade svetten och han var riktigt trött.
"Borde ha vallat skidorna", sa han. "Borde inte ha åkt så långt," tyckte jag.

Nåväl, nu ligger han på soffan inbäddad i några filtar.
Månne han inte är fit for fight igen om en stund, för snart skall han 
spela Pidro (kortspel) med grabbarna..... 
Jag däremot skall fortsätta läsa min bok och 
titta på den vackra solnedgången.

PS Tyvärr har jag något konstigt på min FB-sida, varför jag inte kan
dela mina inlägg.

1 kommentar:

  1. Trots allt är vinterbilderna vackra, hihi . . . ja du förstår jag är trött på vintern nu och det bara fortsätter och ... snöfall- kyla - vidriga isiga vindar från Sibirien, ja det tar liksom aldrig slut. Varför just nu, ingen kan väl klaga på dåligt sportlovsväder, hela Sverige är vitt med frisk luft . . .
    1:a Mars är en vårmånad men det känns inte riktigt så än, tack och lov har dagarna blivit lite längre och ljusare, så måste väl ni i norr känna också.
    Vinterkramar/ Eva

    SvaraRadera