Mera skogsvandring

Förra veckan blev det mera skogsvandring, denna gång tillsammans

med två av mina barndomsvänner. Vi tre tuffa kvinns tog oss an hela (nästan)

Iskmo-Jungsund vandringsled (omkring 10 kilometer) en eftermiddag i oktober. 

Största delen av den här vandringsleden går i skogen,

en kort sträcka går längs en grusad skogsväg. 

Leden är för det mesta lättvandrad och eftersom den är nylagd är

spångarna hela och fina och rastplatserna i en klass för sig.

Vädret var alldeles perfekt och efter några nätter/morgnar med minusgrader

var de förhatliga älgflugorna ett minne blott. Den här leden har jag gått ett

antal gånger men för mina följeslagare var det första gången.

Leden går längs små vattendrag, som en gång i tiden varit sammanlänkade

med havet.  Nu blänkte sjöarnas blåa vatten i solskenet och kaveldunens

fröställningar var på väg ut i världen.

Vi babblade hela dagen, längs hela leden. Så inte såg vi tillstymmelse

till några vilda djur. Inga älgar, inga fåglar. 

Månne vi förde oljud med oss?

Vi hade parkerat bilen vid Hallonnäs och härifrån vandrade vi i båda riktningarna.

Först gick vi leden till Jungsund (nästan hela leden), så vände vi och vandrade

tillbaka samma väg. När vi kom tillbaka till platsen där vi parkerat bilen

 var det dags att notera våra namn i gästboken.

Så tog vi ryggsäcken med kaffet och tog oss an Björnhällsrundan.

Perfekt vägval tyckte vi!

Det är också perfekt att vandra på hösten.

 

 Vi tog spången över till rastplatsen vid Björnhällsfladan.

Här finns en fin rastplats ute i skogen, allt snyggt och välplanerat.

Vi plockade fram kaffe och andra godsaker. Eftersom en ettrig

nordanvind behagade blåsa just där och då, sökte vi oss in i raststugan 

där det var vindstilla. Tänk att kaffe smakar så förunderligt gott ute i skogen!

Vi hade några kilometrar kvar att vandra och dom kilometrarna

gick undan av bara farten. 

Så tack tjejer, ännu en vandringsled avprickad!