Min farfars mormors farfar kom från Småland i Sverige.
År 1745 kom en 19-årig smålänning vid namn Sune Hansson till Österbotten för att
lära bönderna i södra Vörå framställa salpeter. På den här tiden var Sverige en
krigförande nation (Finland var ju en del av Sverige) och man framställde krut av salpeter.
Efter kriget på 1720-talet började svenska kronan sända sjudare till Österbotten, av någon
anledning kom de skickligaste sjudarna från Småland. Svenska kronan bestämde att
nu skulle man utföra kokningen av salpeter på gårdarna, istället för i
krutverkstäder. För detta ändamål skulle sjudarlador byggas enligt en modell
som smålänningarna tillämpade. Inne i ladorna blandade man mylla, dynga, halm, urin,
aska och kalk på en tät lerbädd, som sedan fick "brinna ihop" i några år, darefter
"sjudades" luten i stora kittlar. Efter några dagars kokning blev råsalpetern kvar. Den
transporterades sedan till krutbruken, där man tillsatte svavel och träkol.
Sune Hansson förälskade sig i den två år äldre bondedottern Anna Hansdotter
på Israels i Rejpelt. Annas mor Brita hade överlevt kosackernas härjningar efter det
förödande slaget i Napue år 1714. Britas far Anders hörde till de krigande bönder
som aldrig kom tillbaka från slaget.
Förnamnet Sune var på 1700-talet ett helt obekant förnamn för Vörå-borna, därför
kallades han både Sunu, Suni och Sunä i de gamla pappren. Sune var troligen född år 1726
i Wrankunge soldattorp i Skatelöfs socken i Småland. Hans far var ryttare och hette
Hans Georg Sommer och hans mor hette Elin Svensdotter.
Sune och Anna gifte sig redan ett år efter att Sune kommit till Vörå.
Paret fick fem barn och idag finns ättlingar i Finland, Sverige,
Tyskland, Australien och Amerika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar