Tankar om att bli äldre

I dag säger vi Välkommen februari! En helt ny månad med en extra dag

och det känns onekligen extra roligt.

År 2016 rullar på. Livet rullar på. Dag läggs till dag.

Ibland kan jag inte låta bli att stanna upp en stund. 

Stanna upp framför spegeln och begrunda just det att tiden rullar på....

Av någon konstig anledning kom jag på att i dag ville jag skriva om det

här med att bli äldre. Det är allt bra konstigt att man blir äldre för varje år som går

trots att man innerst inne inte alls blir äldre..... För jag minns ju exakt hur det

kändes när jag med lätta steg sprang längs Tvärvägen med skolväskan

dunkande på ryggen för att hinna till skoltaxin. Jag minns hur vi satt 

hopträngda i bilen, ibland med flera i famnen, och hur vi lyssnade till Lennart

(det var taxichauffören) som sjöng och berättade om sin schäfer Lurifax....'

Jag kommer ihåg....Ja, jag kommer så väl ihåg känslan att vara ung. 

Ännu i dag är mina ben lika lätta när jag går vägen fram, trots att benen

har blivit styvare och jag går lite långsammare.

Alltså. Jag känner mig inte gammal, inte så gammal som jag är

(om ni förstår vad jag menar).

Innerst inne är jag ju samma människa. 

Men med en livserfarenhet, som jag inte hade som ung.

Spegeln visar ett ansikte som jag ibland inte känner igen. 

Varifrån har dom gråa hårstråna kommit och när tog den ändrade ansiktsformen

sin början. Ändringarna som smugit sig på och som gjort justeringar så där

lite diskret. Men när jag står där framför spegeln så tänker

jag att det är livet som gjort ändringarna.

Jag har inte blivit äldre förgäves.

För visst är jag en helt annan människa i dag än den jag var när jag gick i skolan,

när jag fick mitt första jobb/mitt andra jobb, när jag blev mamma, när....

I dag ser jag på världen med helt andra ögon.

Och vill ni veta vad jag lärt mig av livet? 

Ja, då får ni allt läsa morgondagens inlägg här på bloggen.