En försmak av vinter

 Jo då. så att.

Idag lyckas solen inte värma nämnvärt. På vår termometer har graderna inte behagat stiga över på plussidan ännu (nåja 0,3 grader i skuggan just nu) och som kallast visade den på -7 under morgonnatten. Redan i mitten av oktober får vi känna på vintern... Suck!

Mina kärleksört ser allt lite frostiga och stelfrusna ut idag,. De hade nog också sett fram emot en lång och varm höst - precis som jag.....

Som sagt lite vitt på marken har vi, men inte är det mycket. Lite vitt på vägen när jag gick ut på promenad i går eftermiddag. Och det ser precis likadant ut idag....

Och så finns det ju en och annan maskros, som har tagit fel på årstid. 

Ur led är tiden. (Och ur led är också världsläget. jag tänker förstås på bombningarna i Mellanöstern, svälten i Gaza, Ryssland/Ukranina-kriget och alla terrorhoten runtom i Europa...). Nej, nu skall jag ut och andas in lite krispighet där ute på slätten, för nu gäller det att se positivt på framtiden!

Hösten bjuder på olika färger!

 Igår kväll såg jag att det föll vita flingor från de mörka molnen. Och i morse hade vi vitt på marken! Jag måste medge att jag inte är speciellt förtjust i att det kom snö redan, men det är ju inte så ovanligt den här tiden på året - trots att det är tidigt för lite snö redan. Och speciellt ishalkan avskyr jag! Men, men det är bara att foga sig, hösten och vintern brukar ju kivas den här tiden på året!

Dessa två bilder knäppte jag för en stund sedan. Snön var rätt regnblandad så det vita låg verkligen fastklistrad på marken (speciellt i skuggan) och i den vackra rosen. Nu har ett högtryck dragit in över landeet så ser ut att bli soligt och kallt i några dagar framöver. 

Jag var ju förberedd på kallare väder, så i tisdags åkte jag ut till vårt sommarparadis för att städa undan inför den kalla årstiden. Tisdagen var en vacker dag med +8 grader och  nästan helt vindstilla. Innan jag tog tag i att tömma och tvätta alla vattensåar gick jag runt och njöt där ute vid havsfjärden.

Det var åter normalt vattenstånd och båten låg åter i vattnet...

Höstsolen bjöd på de vackraste färger ute i naturen... Oj så jag tyckte livet var härligt!

Mitt i allt grejande tog jag en paus ute på verandan. Solen sken och värmde och jag satte mig i den gamla campingstolen som är så skön att sitta i. Nej, nu måste jag skrubba bastun vinterklar också...!

Jag tänkte ännu på den sköna sommaren som vi haft där ute, en del lata timmar med kaffe och en god bok och så en varm bastu framemot kvällen... Men vi som åker dit ut hela året runt - om bara för några timmar med jobb - tycker att detta är en av de finaste och mest rogivande platserna på jorden.

Ännu i tisdags hade inga frostnätter nupit lönnlöven som även detta år lyste både gula och röda. Idag antar jag att de singlar ner mot marken, nu börjar säkert även kylan infinna sig där ute vid det varmare havet....

Så bar jag ner alla sommarens blomkrukor till bilen, stängde dörren och kunde inte låta bli att längta till nästa sommar... 

"Hej då villan!", vi kanske ses igen om några dagar eller några veckor! 

 

Måndag, då blir det solsken!

 Idag är det måndag. Ny vecka. Nya möjligheter!

Under veckoslutet var det regnigt, disigt och för det mesta grått & vått. För våra älgjägare gick det dock bra, byns lilla älgjaktlag får vara nöjda. Men bättre väder skulle man ju ha önskat dom! Själv kunde jag vara inomhus ända till eftermiddagen när regnet upphörde.

Idag skiner solen från en klarblå himmel, så härmed förstår ni att dagens foton är inte dagens. Nej, dessa foton knäppte jag förra veckan när jag var ute på långpromenad. Numera betyder långpromenad betydligt färre steg än tidigare år. Ännu pinnar benen på i rask takt, men resten av kroppen orkar inte med. Konstigt det där, men så är det.....

I vår dagstidning finns ett fint citat på sidan som heter "D dagbok". Idag knycker jag några av de senaste dagarnas träffande citat om att bli äldre.

"Ju äldre man blir, desto mer känner man ett behov att njuta av nuet;

det är en dyrbar gåva, likt en nåd."

- Marie Curie (polsk-fransk forskare och nobelpristagare)

Här kan jag inte låta bli att notera att en av Finlands nobelpristagare, fredspristagaren och fd presidenten Martti Ahtisaari, dog den 16 oktober 2023 i en ålder av 86 år. I dessa oroliga tider var Martti ett föredöme med sitt fredsarbete ute i världen, sådant arbete som skulle vara så viktigt i dessa dagar....

Och här ett citat som är otroligt bra!:

 

" Jag är inte tillräckligt ung för att veta allting."

 

- Oscar Wilde, brittisk (irländsk) författare (1854-1900).

 

 

Idag är det alltså måndag och jag skall fortsätta ta tag i denna underbara dag! Men först skall jag dricka en kopp varm honung för att kurera min begynnande förkylning!

 

Ha en fin måndag önskar jag alla som kikar in här hos mig💚!

Älgjakten börjar i typiskt oktoberväder....

 Det var mörkt i morse och regnet smattrade på taket när väckarklockan ringde. Lite yrvaket kom jag genast på att idag var det dags att skicka iväg husets älgjägare till skogen. För idag börjar höstens älgjakt här i våra nejder. 

Jag kokade havregrynsgröt och packade en matsäck som skulle räcka hela dagen. När så billyktorna försvann längs vägen släckte jag utebelysningen och tänkte krya tillbaka i den sköna varma sängen. Men så kom jag på att jag inte alls var trött, så jag bryggde mera kaffe och satte mig för att ta del av nattens nyheter istället.

I morse när jag gick ut för att hälsa på våra ankor och ge dom lite mat låg en tjock våt dimma över nejden. Överallt var det drypande vått, trots att det ihållande regnet hade upphört. Och jag tänkte på de stackars jägarna som stod där ut i skogen i allt det våta och småkyliga...

Varje år brukar vi se en eller flera älgar i skogen när vi åker ut till vårt sommarhus, men inte detta år. Trots det har jag upptäckt spår av klövar i skogen när jag varit ut på både bär-och svampjakt där ute. Och det är någon som äter på våra tallplanteringar.... så någonstans finns älgarna som ibland korsar vägarna och ställer till trafikolyckor...

Sambon lovade höra av sig om de fällt någon älg - ännu har han inte plingat i telefonen....

Vänd om min längtan

 Redan i våras hade vi bokat teaterbiljetter och nästan så jag hade glömt att nu var det äntligen dags för musikalen "Vänd om min längtan" på Vasa teater! 

Här kommer min recension av pjäsen. (Jag har inte läst någon annans recension av musikalen, så det här är helt min åsikt.)

Redan vid 18-snåret igår kväll bilade vi in till staden. Jag gick en sväng via stranden innan vi sökte oss fram till teatern. Tyvärr är det just nu renovering av gatan framför teatern, så det gällde att ta sig fram mellan staketen och hoppa fram mellan vattenpölarna i själva gatan, eftersom vi kom från stranden-hållet.....

 Föreställningen "Vänd om min längtan" hade urpremiär för några veckor sedan här i Vasa och musikalen bygger på teaterchefen Ann-Luise Bertell:s bok med samma namn. Själva storyn berättas bakvänt; vi får ta del av en gammal dement kvinnas liv från barndomen till ålderns höst. Från barndomens lyckliga dagar till svårigheterna som gjorde att hon åkte över till möjligheternas land, Amerika. Men inte heller där blir livet någon dans på rosor, inte för någon, och så träffar hon åter en ny man och flytten går tillbaka till hemlandet, där hon nu sitter i rullstol och har slutat prata.... 

Själva storyn är hjärtknipande och rätt hemsk. Skulle det inte vara för den fantastiska musiken skriven av Thomas Enroth och de fina sångarna/skådespelarna och den eminenta orkester, skulle jag inte tyckt om berättelsen (den var alltför tragisk). Trots det, satt jag hela tiden och undrade: hur gick det sedan, hur gick det sedan, varför blev det som det blev? Men tårdrypande var historien, det var den. Förutom det musikaliska tyckte jag scenografin var magnifik, minimalistisk och så vacker!

När så föreställningen var slut och både skådespelarna och orkestermedlemmarna (som jag inte lyckades få med på annat suddigt foto) tackade för sig, applåderade jag för en berörande historia med så fina medverkande. Regi av Erik-André Hvidsten och textförfattare Åsa Jinder. 

När jag gick ut från teatersalongen var jag berörd,. Tänk att livet kan vara så eländigt - trots att alla gör sitt bästa! Det här är en musikal som bjuder på bitterhet och sorg men också en glimt av sprittande glädje!

Och jag tänkte på alla som åkt över till "Amirika", till möjligheternas land som också kunde bjuda på samma slit och oro. Och att man på "Toronto station" kunde möte på en annan Vörå-bo som visste vem man var....

 

Att lyssna

 Idag skiner solen och det är mycket vått i markerna efter gårdagens häftiga regn.

Då plockar jag fram ett fint citat och ett foto som är några dagar gammalt.

" När du talar, upprepar du bara vad du redan vet.

Men när du lyssnar kan du lära dig något nytt."

                   - Dalai Lama

Ikväll skall jag åka in till staden för att lyssna och förundras. Idag har jag något att se fram emot.....

Getpors (skvattram), ett tips

 Denna gråmulna och regniga onsdag bjuder jag på ett tips som passar bra dessa höstdagar. Mitt tips är: använd getpors!

Getpors avger nämligen en doft som t.ex. möss inte tycker om!

När frostnätterna dyker upp på hösten märker vi som bor ute på landet att de små mössen söker sig in i stugvärmen. Förargligt! Trots att det inte finns minsta lilla hål där dom kan krypa in i husen så lyckas dom små liven ta sig in ändå! Ja, man blir lika förvånad varje höst när det prasslar på mellantaket! För någon vecka sedan hörde jag ett tips på radion som jag tyckte borde prövas... därför gick jag ut till en mosse en dag när solen sken....

Tipset var att getporsen avger en doft som möss och övriga skadedjur inte tycker om. Nu skall jag pröva att mota mössen med kvistar av getpors detta år! Getporsen kallas även skvattram och hela växten har en stark doft.

 Ute på myrarna växte oftast massor av getpors. I min bok "Floran i färg" (från år 1966) står följande: "Myrar, vid randen av mossar, försumpningar i skogar och på berg. Buske. Blad läderartade, övervintrande, på undersidan brunulliga, jämnbreda. Blommor i flock. Starkt doftande. Medicinalväxt." 

Getporsen blommar vit under försommaren (foto ovan från juni detta år). Nu på hösten ståtar växten med gröna blad på sina vedartade bruna stammar, men det doftar ännu starkt om växten - en kännspak doft. (Obs, för att plocka getpors behövs markägarens tillstånd.)

Jag minns att min mamma alltid brukade plocka getpors som hon lade ner i en stor gryta och täckte med vatten. När getporsen färgat vattnet brunt efter några veckor tappade hon upp vätskan i några flaskor. Vätskan använde hon som behandling för sina reumatiska symptom, framför allt strök hon ut vätskan på ben och fötter. Om det verkligen fungerade för min mamma vet jag inte, men hon tyckte alltid att det hjälpte!

Häromdagen plockade jag några fång av riset och nu har jag lagt ut kvistar av getporsen på golvet i vårt sommarhus och även här hemmavid uppe på kallvinden. Några små knippen har jag också i några vaser här inne i stugvärmen. Och nej, efter att jag satt ut riset har jag inte hört några små fötter varken på mellantaket eller i potatiskällaren... Jag har ju testat endast några dagar så eventuellt kan dom små djuren dyka upp ännu i vinter när den verkliga kylan knackar på.... Och ännu ett nej, jag har inga reumatiska symptom så jag prövar inte mammas hemgjorda "läkemedel"!

Getpors finns med på Fimas (säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet) lista över läkemedelsörter. Observera att getporsen är giftig (innehåller ledol). Getporsen används i olika homeopatiska läkemedel för sår och insektsbett. Den användes också i olika hudrengöringsmedel, oljor och fetter. Och den används för att avskräcka skadedjur och myggor.