Morgonen var gråmulen, precis som vanligt. När jag på förmiddagen gick ut för att se till ankorna började det kännas som om molnen blev tunnare.... Som om den blå himlen fanns där bakom..... Som om det kunde bli en vacker dag..... Som en vinterdag med.... sol! (Knappt så jag ens vågade tänka tanken....)
Det var så vackert med årets första rimfrost i träden. Det var ännu mulet, minus 6 grader och jag önskade att molnen skulle gå upp i intet... Visst kändes det som om molnen var tunnare.... visst...
Och så - efter någon timme då hade molnen verkligen gett vika och vi såg en blå himmel och den bleka vintersolen! Jag gick ut i det magiska vinterlandskapet med rimfrost och sol!🌞🌞 Dagen var krispig, lite "snörök" i luften och - det var riktigt kallt! Temperaturen kröp stadigt nedåt när molnen gav vika....
Så där gick jag med allt rödare kinder och näsa. Minus 12 grader! Jag kunde inte låta bli att undra när vi hade så här kallt senast? Efter fjolårets s.k. vinter kändes detta riktigt kallt.... Och det blev bara kallare och kallare, ute på slätten fanns ju en kylig fläkt från norr.
Inne bland träden hörde jag ett hackande ljud, det var nötskrikan som energiskt sökte föda.
Den här tiden på året står solen inte högt på himlen och det gör att det bildas solbelysta och skugga områden. Det fascinerar mig att fota dessa skiftningar. Men mest fascinerar solen, efter att vi levt i en "skuggvärld" så länge. På kvällen (runt kl 22) gick jag ännu en gång ut i den stjärnklara kvällen bara för att kunna blicka upp mot stjärnorna, fast kameran fick vara inne i värmen för det hade blivit riktigt kallt.
I morse hade vi minus 15 grader och en röd frostnupen soluppgång. Trettondagen bjuder på soligt vinterväder, ack så vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar