En magisk stund

Denna fredagkväll sitter jag med en varm pläd kring axlarna

och njuter av värmen inne i vårt hus. 

Ute lyser fullmånen och det är kallt där ute. 

Februarikyla.

Kvällens bild tog jag för någon timme sedan, runt 5-tiden på eftermiddagen.

Jag stod inne i dunklet i storskogen, blad höga gamla granar och tallar.

Och så, mellan stammarna, fick jag syn på den nedåtgående solen!

Det var ett så magiskt ögonblick.

Ett ljus i skogens mörker....

Den kalla luften gjorde att jag andades ytligt och snabbt

och mina fingrar kändes styva och kalla.

Kvällen var i antågande.