söndag 4 september 2016

På Konstrundan: I Camilla Forsén-Ström:s ateljé

I går fortsatte vi vår Konstrundan-rundtur och nu strandade vi hos
Camilla Forsén-Ström i Kuni. Camilla är ju känd som en av programledarna
i tv-programmet Strömsö. Hemma hos henne i Kuni hade hon en nybyggd ateljé 
som låg inbäddad i grönskan mittemot deras boningshus. 
Här inne var det varmt och skönt och kreativt, litet som ett mysrum 
för hela familjen, som Camilla själv uttryckte saken.


Camilla målar sina tavlor i akrylfärger och det är gamla/nya fotografier som
inspirerar henne. I ena hörnet av ateljén flödade solen in igenom stora höga fönster.
Här hade hon ett stort bord där hon även brukar sitta och planera inför
sina Strömsö-program, berättade hon.




Förstod jag rätt ingick de sex tavlorna ovan i en utställning som hon
hade i Jakobstad för en tid sedan .


Just nu håller Camilla på att måla tavlor till en utställning som hon 
skall ha i Stockholm under hösten. Det roliga med dessa utställningstavlor 
är att de är två konstnärer som gemensamt målar en tavla. 
Den ena konstnären, som jag tyvärr missade namnet på, börjar måla tavlan
med olika geometriska mönster och sedan fortsätter Camilla med att
måla in sina människor.



 (Camillas barn hade också smugit in sina tavlor, som den fina tavlan av katten).
På min fråga hur länge det tar att måla en tavla svarar Camilla att det tar någon vecka.
För man kanske kommer på att man vill dutta lite här-och-där, förklarade hon.
Men när hon väl signerat tavlan, då är den klar!


I ena hörnet av ateljén fanns en skön soffgrupp (där den riktiga katten sov så sött...) 
och att ateljén kan användas av hela familjen, det vittnade alla musikinstrumenten om...
Vi tackade för oss och därmed var Konstrunda över för detta år.

2 kommentarer:

  1. Intressanta tavlor det där och kombitavlorna kul idé ,kramen Nette

    SvaraRadera
  2. Vad trevligt du har haft det. Många häftiga fina tavlor hon målat, en del ser enkla ut men är då absolut inte det.
    Intressant med två konstnärer på en tavla , ja varför inte då blir det annorlunda.

    Kram/ Eva

    SvaraRadera