En höstkväll när månen gör en rubinröd gata

Så åkte vi ut till vårt sommarparadis, trots att hösten andas i luften och Inne i huset
kändes ännu doften av kanelbullsbaket häromkvällen. Kvällssolen lyste och snart

sprakade en eld i spisen. Värmen började sprida sig i huset och

ute värmde eftermiddagssolen och den glänste så vackert i höstens löv.

Tänk att augusti var regntung och helt eländig medan september är snustorr....och underbar!

Jag drog på mig vandringsskorna och gick ut i skogen.

Överallt lyste den vackra hösten. För hösten är inte endast

brunt och förfall, hösten är också det där utropstecknet. 

Som i ett rött asplöv.

Eller varför inte ett rött utropstecken i form av en varningssignal.

Ät inte mig, jag är bara vacker att se på!

Säger flugsvampen (hur tydligt som helst).

Jag gick vidare för jag hade ett speciellt uppdrag för kvällen.

Jag skulle plocka trattisar, hade jag tänkt.

Jag gick förbi mängder av fräken, dom som jag älskar om våren.

Nu såg de risiga ut, men ännu fanns några som stolt lyste gröna.

Så vandrade jag längre och längre in i skogen, jag klev över stenrösen

och försökte balansera på en kullvält trädstam.

Och så kom jag fram till det ställe där jag varje höst plockar

mina trattkantareller. Här växte massvis av trattisar även detta år!

Jag plockade och plockade allt medan skymningen sänkte sig. Till sist

såg jag inte skillnaden mellan svamp och vissna löv. Då var det dags att

vända hemåt. Över stenrösen, men runt trädstammen den här gången....

Så kom jag tillbaka till villan och nu var det varmt i stugan. Efter lite

lätt  kvällsmat satte vi oss ner för att vänta på att 

bastun skulle bli varm. Det var nästan svart där ute, ingenstans minsta lyse.

Det var alldeles vindstilla och så - månen gjorde entré!

Gulröd och stor som den största apelsin. 

Och som grädde på moset en rubinröd gata som vattenspegel.

Månen steg högre och högre på himlen och jag blev sittande

hänförd över det vackraste skådespelet där ute.

Tänk där satt vi på första parkett och kunde bara njuta!

På första parkett - och helt gratis!

Månen blev mindre och mindre ju högre upp på himlen den kom
och den rubinröda gatan förvandlades sakta till ett gult streck,

 som sedan bleknade bort mer och mer.

Nu var bastun varm och vi smög oss ut i höstmörkret....