tisdag 20 september 2016

Äntligen - på café med barndomsvännerna

En tisdag i mitten av september.
Vad passar då bättre än att ha en träff med barndomsvännerna.
Vi tre barndomsvänner som numera har tagit till vana att ha träffis med jämna 
mellanrum hade inte setts sedan klassträffen i juli, så nu var det verkligen på tiden att
vi fick sätta oss ner och prata om allt som hänt sedan senast. Nåja, det brukar
inte enbart bli det som hänt de senaste veckorna, månaderna. Nej, det blir
så att vi hoppar in på händelser från både barn- och ungdomstid också.
En så där salig blandning av stort och smått och allt mellan himmel och jord.


Vi åkte in till Vasa från var sitt håll. I dag hade vi stämt träff på Fazers café
mitt på gågatan alldeles invid torget. (Caféet glömde jag fota från utsidan.)


Vi beställde kaffe och lite tilltugg. Jag satsade på ett gott wienerbröd medan
de två andra valde lite saltare tilltugg. Fast det var ju förstås lite svårt att välja,
det fanns så mycket gott till försäljning....


Mmm, cappuccino! (Varför går jag inte oftare på café nu för tiden....?)
Så satte vi oss ner vid ett bord och där satt vi i nästan tre timmar....
Och nej, ingen ville slänga ut oss....fast servitriserna säkert undrade om vi
tänkte bosätta oss där...glatt ropade de "Hejdå!" när vi gick...
Det var så skönt att bara sitta, att låta eftermiddagens timmar rinna förbi. 
Välbehövligt att bara prata,lyssna, skratta och ha gemytligt.
Och sörpla på lite gott kaffe....


Tack för idag tjejer! Nu får vi bara inte låta det gå flera månader till
nästa gång vi träffas! ´Vandringsled nästa...ok?!


2 kommentarer:

  1. Trevlig att få träffa barndomsvänner för mig har det aldrig blivit av för vi är spridda runt hala världen ,för det mesta i Sverige.Ja du sommaren gick i år också med fullbokade program .Som du skriver så börjar älgjakten snart här ska byggas torn i helgen ,vedkapen är också på gång så vi får nog ta och träffas mitt på vintern ,kramen Nette

    SvaraRadera
  2. Precis så ska det vara, träffas över lite smaskens fika - prata om ditten och datten
    jag känner igen det. Sen säger man att det inte ska dröja tills nästa träff och vips så har de där månaderna trillat fram, utan att man fattat hur . . .
    Härlig färg på löven i trädet.
    Må fint/ Eva

    SvaraRadera