Smällkallt

Kylan den bara fortsätter....

I morse hade vi minus 25. Kylan bet i kinderna och 

tårna blev stelfrusna när jag var ute på min förmiddagenslänk. Huualigen!

Dagen bjuder annars på januarisol (men den värmer inte ett dugg...).

När jag kom ut i morse såg jag en liten solstråle som träffade snön inne i skogen.

Det såg ut som om skogsmössen eldade för fullt under snötäcket....

Sol var det som sagt.

Och det känns ju så skönt efter några dagar med lätt snöfall.

Nu ligger vit orörd snö ute på slätten.

Den gamla ladan, som jag brukar gå förbi, såg ändå lite ledsen ut idag.

Jag tyckte bestämt att den lutade mer än vanligt....

Däremot stod ladan uppe vid skogsbrynet i stram givakt.

Den såg också lite spänd ut i kylan, huttrade jag.

Det här med nysnö har ju sina sidor. 

Jag menar, alla spår syns ju så tydligt. Avslöjad liksom...

Jag njöt av den kalla rundan ute på slätten och inne i skogen.

Så härligt med vintersol och de blå skuggorna i den vita snön!

Det bästa av allt med en smällkall vinterpromenad är ändå

 att komma in i kakelugnsvärmen igen!

I love my parth of the world!