Ett farväl

 I lördags tog vi farväl av en av våra nära vänner. Ännu en livsvandring var över alldeles för tidigt.

Jag kom att tänka på hur viktigt det är med ett farväl. Ett värdigt farväl, ett avsked, som innehåller traditioner vid vår färders kyrka. Att veta att vi följer en ritual som varit gångbar i generationer, en ritual som ger tröst och gemenskap till alla som sörjer.

I lördags tog vi farväl av en otroligt teknisk kunnig man som älskade musik (och som kunde namnet på alla artister och vad låtarna egentligen heter) och som jag förknippar med bilorientering i unga dagar  - men som tyvärr de senaste åren bröts ned av sjukdom. Så många trevligheter vi haft tillsammans vi fyra igenom åren - och nu är både du och din fru borta. Samtidigt vet jag att dessa två vakar över dig A och tysta kramar dina händer.

Vi var många som följde dig till graven. Det brukar alltid vara kallt på kyrkogården när det är begravning, och visst var det vintrigt marsväder i lördags också (men ingen vind, ingen snö eller regn och ingen stark kyla).... Efteråt kunde vi samlas i ett varmt församlingshem för en gemensam stund. 

Natten till söndagen bjöds vi på riktig vinterkyla och på söndag förmiddag fanns vita isrosor på  blombuketterna.

Tack för god vänskap. Vila i frid.

Långt till våren....

 Idag känns det så långt till våren.

Det är mitten av mars månad och här hos oss har vi massor av snö.... (det kom ytterligare 5-10 cm under gårdagen).

Månne snön smälter till midsommar? Ibland misströstar man ju lite....

Ett vårtecken så gott som något!

 Vem kunde tro att årets första vårtecken skulle dyka upp just idag... Idag när nattkylan hade knäppt i husknutarna (mars-solen värmer dock dagtid) och snön ligger metertjock ute på gården. 

För vet ni, idag hade en av våra två ankfröknar värpt vårens första ägg! Där låg ett spräckligt, lite smutsigt ägg i ankburen när jag kom ut på förmiddagen för att ge mat och vatten!

Så glad jag blev, tjohoo! Äntligen får jag pricka av årets första vårtecken!

Í morse var det rätt kyligt, men så vid middagstid drev några moln in och vinden vände sydlig. Det blev en härlig vinterdag idag också!

Med ett första vårtecken....

Blå-vita dagar

 Idag skiner mars-solen från en klarblå himmel, den vita snön bländar i ögonen och det är kyligt ut. I morse när jag pallrade mig ur sängen pekade utetermometern ner mot minus 20, kallaste morgonen detta år. Tack och lov att solen börjar värma så här års och i lä för den iskalla vinden var det faktiskt rätt skönt där ute nu på eftermiddagen...

 Jag gick ut på en skön blå-vit promenad denna eftermiddag.

Ute på slätten pep vinden och eftersom vi fick mera snö i början av veckan hade det förstås bildats lite drivsnö längs vägen. Jaha, vi fick en riktig vintervecka detta år också!

Väl hemma igen kollade jag in istapparna från uthustaket.

Vi fick mycket snö även denna vinter. I måndags snöade det hela dagen, här fick vi ytterligare 10 cm nysnö. 

Det känns ofantligt långt till våren och maskrosorna.... Men dom kommer att blomma, det känner jag på mig!

 Jepp!

Snö, mera snö!

 Natten till gårdagen kom det snö, mera snö. Och så nu igen idag faller vita flingor från dom grå molnen. 

Igår morse öppnade jag ett fönster och kikade ut. Och som ni ser är det mycket snö denna vinter, knappt så att vi ser världen utanför fönstret! Bakom våra buskar har grannen skrapat upp snö från sin parkering till en stor snöhög och den snöhögen den är hög denna vinter! (Grannen har lika stora snöhögar åt andra hållet.)

Nästan så jag inte ser ut längre. Och nästan snörekord trots en varm vinter. Ute på slätten är det inga snödrivor som här i skogskanten dit all snö blåser... Fast det lär väl bli vår och sommar i år också - hoppas kan man!

Igår kikade solen fram på eftermiddagen och snösmockorna på fönsterrutorna smälte. Få se om vi får se någon sol idag?

Igår natt stormade det och snöflingorna drev in horisontellt från nordväst. Den röda uthusväggen blev röd-vit randig, men vackert det också! Idag är det lugnare väder så flingorna flyger endast runt lite i luften innan de rågar upp redan höga snöhögar...

Snö, snö.... mera snö....

Laxsoppa och pannkaka

 Ibland tycker jag att det inte händer speciellt mycket så här på vintern, "den ena dagen är den andra lik". Men så igår hände äntligen något lite annorlunda! Vi hade  bestämt oss för att åka ut på lunch med A och J! 

Ni vet det där med att omväxling förnöjer. Och det förnöjde mycket - trots att vi endast åkte ut till en av de restauranger vi ofta åker till! Vi skulle träffas kl 12 på restaurang Bernys.

När vi åkte iväg hemifrån började det snöa, stora blöta snöflingor (det var ju nästan 6 plussiga grader så det var mycket blött i flingorna), men när vi närmade oss Replot-bron var den enbart regn - som nästan helt hade upphört när vi kom ut till restaurangen. 

Det var rätt mycket folk ute och åt lunch denna dag, det är ju även sportlov denna vecka. Men vi fick ett fönsterbord för 4 och så beställde vi dagens laxsoppa med efterrätt. Soppan var god och den åt vi i rekordfart och sedan var det efterrätten... pannkaka med blåbärssylt och vispgrädde. Här se ni den lilla biten pannkaka med den lilla klicken vispgrädde som fick följa med mig till bordet (Huups!). Det var trevligt att åka ut för att äta och så trevligt att sitta och prata bort någon timme! 

När vi hade ätit klart och pratat klart (fast kan man nu det?) hade snö/regnmolnen skingrats och på hemvägen sken solen... fast efter att vi varit hemma en stund var det vita flingor i luften igen....

Roligt med omväxling i vardagen. Vart åker vi nästa månad?

Blicka framåt

 Denna blåsiga och gråmulna marsdag väljer jag att blicka framåt.

Fram mot vår och sommar. Och ännu en sprakande höst och kanske lite krispig frost.... Att se framåt och hoppas på allt det vackra som ligger framför.

Jag längtar till maj när tulpanerna slår ut i mina blomsterrabatter här hemma och när det lyser gult nere vid stranden ute vid vårt sommarställe.... Ja, och så längtar jag till det där första bastubadet när jag sedan vandrar upp mot villan och vi skall sova över för första gången denna vår...

Och jag längtar till de vackra ljumma vårkvällarna när jag smyger ut en sista gång innan jag går och lägger mig och solen ännu är upp och sprider ljus över vår trädgård...

Och till augusti när tomaterna mognar i växthuset och när jag kan smyga mig ut i hallonsnåren för att plocka lite solmogna bär till kvällens hallonpaj...

 

 

För  visst ser jag också fram emot dom där vackra höstdagarna i oktober när allting lyser i olika vackra färger. När trädens löv skiner i gult och rött....

 

Jag ser fram emot det första frostnupna, för lite undrar jag ju när månne den första frosten nyper till....

.... För att sedan bjuda på vinter igen. Ja, som i januari detta år...

Jag blickar framåt.