Sparken

Förra julen fick sambon en spark i julklapp av mig och sonen.

Bor man ute på landet är det behändigt med spark!

Åtminstone när vägarna är hala och det är runt noll grader.

Idag har vi haft runt nollan, lite snöfall, med andra ord

perfekt spark-väder! Jag var ute en sväng längs vår väg 

när jag kom hem från jobbet. 

Här ett foto av en något insnöad spark. Ni ser att vi fått en

del snö idag - och med blidväder så är det ganska snömoddigt.

Sparken är ett perfekt vinterfordon. 

(Så länge dom inte sandar vägarna...)

Både miljövänlig och hälsofrämjande.

Är det någon annan som har en spark?

Nu börjar oxveckorna

Idag har det småregnat när vi haft -1,5 grader.

Och det är ju ingen trevlig blandning. 

Is på bilrutorna och lite lagomt halt på vägarna.

Nåja, en kvällspromenad får det ändå bli lite senare.

Det blir till att leva stort på lördagens solskensväder. Jag tror jag kommer att visa lördagsbilder

hela veckan, för det utlovas inget höjdarväder så här i början av året...

Nu börjar oxveckorna också. Med andra ord är det vanliga arbetsveckor fram till

slutet av mars, när påsken  infaller. Låååånga arbetsveckor. 

Inga trevliga röda dagar är inklämda, utan nu gäller det att 

kavla upp ärmarna - och jobba!

Ikväll bjöd svärmor på lake och "pikkaveeton".

Inte illa att börja veckan med sallad till lunch och fisk till kvällsmat.

Trettondagen

Tretton dagar efter jul.

Idag firar vi alltså trettondagen.

Det har vi firat med mat hos svärmor,

precis som traditionen påbjuder. 

Gott som vanligt.

Vi bänkade oss alla vid matbordet och njöt av maten. Det var bara

hunden Lucas som inte fick vara med (trots att det doftade så gott...).

Lite demonstrativt låg han vid ytterdörren. Får inte vara med...

Nåja, efteråt lade han sig ner och sov djupt. Han snarkade och

vi såg att fötterna rörde sig, drömde säkert att han var ut på en fin utfärd.

Oj, vad vi skrattade...(och han märkte inget, ssss).

När vi ätit klart, då var det Lucas tur att frossa!

Nu är julen slut. Svärmors julgran är ännu så fin, så den fick vara 

med på bild idag. Kanske den snart börjar växa och få skott, trodde hon.

Den får vara inne minst en vecka till.

Och så till sist ett litet visdomsord av Bo Säfström:

Det är aldrig för sent att få minnen för livet.

Idag körde vi in i vinterdimman

Tack och lov att vi hade lite sol igår, för idag är det dimmigt.

Ingen sol och inte ljust på hela dagen.

När vi körde till min hemgård nu på förmiddagen körde

vi i en ständig dimma. Inte många bilar ute på vägarna.

Och tur var det, för man såg inte så långt framför sig.

Dimslöjan har lagt sig som ett täcke över vår del av världen idag.

En bil är i mötande, kommer ur dimman där framme.

Man ser inte mycket av omgivningen. Allt är dimmigt vitt...

Jag fotar genom bilrutan och här ser man några lador ute på slätten.

Vid skogsbrynet vid min hemgård är det mindre dimma.

Rimfrosten har bitit sig fast i träd och den frusna växtligheten.

När vi åker hemåt igen har dimman lättat något. Men visst,

ibland funderar man vart vägen har tagit vägen...

Årets första solsken!

Tänk vad lite solsken gör susen!

Dagarna blir lite längre och humöret klättrar några pinnhål.

Redan i morse, när jag rattade in till staden för några extra timmars arbete,

hade himlen färgats röd i sydost. Man visste att äntligen skulle vi

få en fin solskensdag. Och det har vi fått!

När jag kom hem vid 14-tiden gick jag en sväng med kameran,

innan jag ställde mig vid spisen för att koka dagens varma måltid.

Det gick att gå på skaren ute på de snöiga åkrarna,

i alla fall om man gick i några dagar gamla skoterspår!

Vi har ju haft dagar med regn och plussgrader. Men idag

kom kölden tillbaka, -9 grader mitt på dagen.

Sonen körde några varv med skotern. 

Han vrålade glatt förbi mig.

Räven hade tassat förbi på åkern...

Han är ohjälpligt avslöjad i lite mjuksnö.

Ha en skön trettondagsafton, alla ni som tittar in!

Det finns böcker - och så finns det böcker

Ooooo, jag älskar böcker!

Jag tycker om att läsa.

Måste läsa lite varje kväll, och en liten stund 

in på natten.... När jag och mina barndomsvänner var till 

Stockholm i december, då besökte vi varje bokhandel vi fick

syn på. Bara det att strosa runt i en bokhandel, läsa på baksidan

vad en bok handlar om... ta upp nästa bok, bläddra lite, läsa några ord...

Jo, jag inhandlade en hel del böcker! Det blev pocketböcker, ni vet

det där med lätt bagage... Köpte en del deckare, ifall jag vill känna kalla

kårar längs ryggraden, men också en hel del andra böcker.

Det är inte bara läsandet, det är själva ägandet av boken som också tilltalar mig.

Jag läser mina böcker om och om igen. Ja, det går några år emellan, för då 

hittar man nya vinklingar i boken och det blir spännande på ett annat sätt...

Så äger jag ju en del tjocka böcker också. Böcker med bilder.

Som t.ex. dom här tre intressanta böckerna:

Fornminnen i Österbotten, från neandertalare till sockenbor.

Närhistoria, från 112.000 år före Kristus fram till 1800-talet.

Historia intresserar mig. Tänk att människor levt här i våra trakter

i många årtusenden! Undrar hur de haft det? Vad de tänkt?

Slaget vid Oravais 1808 - 2008. En härlig fotobok från 13-14.9.2008

då man återskapade slaget vid Oravais 200 år tidigare. En historisk

praktbok även denna.

Och slutligen praktverket om konstnärsbröderna von Wright. Vackra 

tavlor målade på 1800-talet, främst med fågelmotiv.

Som den här skickligt målade tornfalken målad av

Wilhelm von Wright.

Det här är böcker jag köpt för många år sedan, men som

jag allt emellanåt tar fram när jag sitter i biblioteket.

Bläddrar... hittar nya, intressanta lärdomar...

Årets första arbetsdag

Hela dagen har varit gråmulen och tråkig.

Fram på eftermiddagen har snöblandat regn behagat

virvla ner från molnen. Mot kvällen mer och mer nederbörd
som snö. Så nu är marken vit igen och ishalkan är gömd under

ett förrädiskt lager av vit moddig snö.

Årets första arbetsdag blev lite stressig. 

Nu är det så skönt att sitta hemma och koppla av.

Jag har redan krupit upp i soffhörnan med boken

"Mintgrodans återkomst" skriven av Karin Brunk Holmqvist.

Avslappnande att läsa några behagliga, roliga historier

från det vardagliga livet. En skön avkoppling 

så här på kvällskvisten...

Jag avslutar dagen med ett visdomsord av Gandi:

Det finns mer i livet än att öka farten.