Träffis med barndomsvännerna på café Lilla Aroma

 Denna gråmulna och småregniga novemberdag var det så dags att återigen stråla samman med barndomsvännerna, YES!! 

Vi hade bestämt oss för att träffas på det relativt nyöppnade caféet Lilla Aroma i Smedsby. Jag var lite tidig och klev in i Aroma Bageri&Konditori-butiken redan en kvart före vi skulle träffas.... Det doftade gott från brödbutiken och inne i café-delen satt en hel del kunder....

Att jag var tidig gjorde inget, för då träffade jag ju en fd arbetskompis som var ute på lunchrast och det var ju kul att ses!

 Så var vi barndomsvänner åter samlade och vi beställde kaffe och fick oss en lång pratstund vid ett av caféborden... Allt medan kunder kom och gick i brödbutiken och i caféet satt vi kvar och avverkade allt från corona-vaccinationer till våra planeringar inför Farsdag och Julen. Allt mellan himmel och jord vill säga. Tänk vad tiden rann iväg! Alldeles för snabbt, men ack så trevligt!

Jag hade beställt en jättegod bakelse-kakbit medan dom andra beställde varma smörgåsar gjorda på surdegsbröd. (Jag hade ju ätit en maffig smörgås som morgonmål och var rätt mätt - men en god tårtbit slinker ju ner hur lätt som helst, tänkte jag!)

Idag är det ju kladdkakans dag och min tårtbit bestod av en mjuk chokladbotten (typ kladdkaka), en rosa hallonfyllning, ytterligare en mjuk gräddfyllning och överst lite bränd italiensk maräng. Smaskig som bara den!

Tack tjejer för ett trevligt café-häng! Det här måste vi göra om snart! För vet ni, numera är vi ju i den åldern att vi måste satsa på något gott allt emellanåt och att bara prata bort en stund - det är ju sådant som förgyller livet!

De tre ankorna tycker om novembervädret trots allt!

 Novembermåndag. 

Det är grått och trist där ute. Dimman börjar lätta - men ändå så här middagstid ligger den delvis drypande våt därute över slätten. Så typiskt novemberväder; med dagsljuset som krymper för var dag som går (nu endast 7 timmar 43 minuter). Det är morgon, man blinkar och så infinner sig kvällsmörkret innan det har hunnit blir riktigt ljust....

Idag har våra tre ankor fått komma ut på gården. De tvättar sig frenetiskt i regnvattnet och de ser verkligt glada ut att äntligen få komma ut ur sin inomhusbur. Nu har de nationella restriktionerna angående fågelinfluensan upphävts (eftersom de flesta flyttfåglarna har flyttat söderöver). 

Tre glada ankor - så bra att någon gillar att få vistas utomhus just idag!

Allhelgonahelgen

 Igår kväll lyste ett hjärta vid begravningsplatsen. Ett hjärta av ljus, som alla dom tänt som var för långt borta just igår kväll. Regnet hade upphört för en stund och mörkret hade sänkt sig. Men minnena dom fanns där! Och dom lyste!

Vi gick runt och  tände ännu flera ljus på sambons anhörigas gravar, precis som vi alltid gör varje Alla Helgons dag. 

Ljusen lyste på hans pappas grav.

Redan på fredag förmiddag åkte jag ut till mina föräldrars grav för att tända ljusen. Jag visste att det skulle bli busväder med regn, hala vägar och virvlande vindar, så där plumsade jag i snön och tände ljusen en dag för tidigt. Och trots att det i år gått 30 år sedan min mamma gick bort finns hon ännu i mitt hjärta (precis som min pappa som dog något år senare). 

Snön låg djup där vid kyrkan när jag vandrade runt för att tända ljus på anhörigas gravar. Fler och fler ljus tändes och på Alla Helgons aftonen kändes det mera som julafton med den myckna snön... 

Fast idag, söndag, då har vi +5 grader och snön är snart åter ett minne blott. Idag skall vi på kalas. Ni vet det här med livet - det är ju både glädje och sorg! 

Den första fluffiga & vita snön

 Om onsdagen bjöd på snö i mängder (här uppmättes nästan 30 cm nysnö), så bjöd torsdagen på snöskottning och solsken! Dessutom hade jag en tid till min frisörsalong, så numera har jag åter en frisyr och inte bara ett vildvuxet ruffs! Och vilken tur att solen kikade fram just igår när jag skulle ut med bilen, dessutom hade ju alla vägar åter blivit farbara till eftermiddagen!

Innan jag åkte ut med bilen kunde jag inte låta bli att fota lite fluffig nysnö här hemma. Den där snön som kom alldeles för tidigt och i alldeles för stora mängder....

Efter att ha fått kortare frisyr och även ha veckohandlat kom jag så hem i solnedgången. Frostdimman dansade över slätten och den där kvällstemperaturen kröp ner mot -10 grader igen... Men när jag bestämde mig för att gå till sängs var det lite varmare, hela -4 grader. 

Idag, fredag, är det åter mulet med runt nollan och vi väntar på lite snöblandat regn. Till morgondagen utlovas värmegrader och mycket mera regn. Det låter onekligen mera som novemberväder!

November börjar inget vidare....

 Så var vi då inne i årets näst sista månad, november.

Månaden börjar med snöoväder. Massor med nysnö och en frisk vind på det. Alltså snökaos.... 

Det började snöa redan på morgonen och nu pass 1-tiden mitt på dagen har det redan fallit omkring 10 cm snö - och snöandet skall fortsätta hela dagen till midnatt, minst. Som sagt - det blev en tidig vinter detta år. Men vet ni vad det värst är? Jo redan under inkommande veckoslut utlovas några rediga värmegrader och regn! Då blir det ännu mera soppa av det hela!

Idag väljer jag att stanna inomhus och oroa mig för resten av familjen som är ute på vägarna. Jag äter nygräddade våfflor med vispgrädde och njuter av min novemberkaktus som blommar. 

Lite längtar jag till bättre dagar, trots att jag gör det bästa av denna första novemberdagen!

Oktober 2023, check!

 Sista oktober och dags att summera ännu en månad av detta år. 

September var ju en ovanligt varm månad, men lämpligt till första oktober svängde vädret till det kyligare. Och det kallare vädret det har bara fortsatt. I slutet av månaden kom den första snön och även dagstemperaturerna låg på minussidan. Vintern är tidig detta år!

Det konstiga med denna vinter-månad oktober är att många lövträd har kvar sina löv. Bilden ovan knäppte jag under gårdagens promenad. I natt hade vi -12 grader. Att det varit så kallt har berott på högtrycket som parkerat sig över de norra delarna av landet och det har dessutom motat bort många nederbördsmoln som normalt har sin bana över oss så här på hösten. 

Den här månaden har jag vandrat mycket ute i naturen. Jag har njutit och andats in den friska luften. Jag har varit på bio, teater, restauranger och caféer, men det har inte blivit några längre resor som jag hoppats på (nästan så jag har tänkt på klimatet...). Med andra ord har min månad varit lugn och skön - och jag har läst massor av böcker!.

Här i landet har det inte hänt några större fadäser. Fast jo, landet skall ju spara och då tycker regeringen att man skall spara på både fattig och rik (helst på de fattiga) och våra kommuner och vårt välfärdsområde skall också spara - inflationen har höjt alla kostnaderna... Det är upplagt för orättvisor tycker många...

Fast det absolut värsta denna månad är världsläget. Ibland känns det tredje världskriget riktigt nära... Allt började den 7 oktober när Hamas anföll Israel från Gazaremsan. Tusentals israeler dödades och togs till fånga, Israel var inte förberedda på anfallet. Men då bestämde Israels ledare att Hamas skulle utplånas och kriget började, men den påföljden att tusen och åter tusen oskyldiga palestinier i Gaza-området har dödats. Eftersom så många länder och många falanger är involverade kan detta krig urarta till vad som helst. Stormakterna väljer sida och civilbefolkningen lider och dödas... Vart är människosläktet på väg (jag bara undrar där jag vandrar på mina vackra naturstigar....)? Och Ryssland fortsätter sitt anfall mot Ukraina... I Sverige fortsätter gäng-krigen och svenska fotbollssupportrar dödas av terrorister, Frankrike stänger ner offentliga platser pga terroristhoten m.m.... Världen står nästan i brand och än en gång undrar jag vart allt förnuft har tagit vägen?? Är vi inte alla människor? 

Onekligen känns det som en liten brytningspunkt just nu. Vi ser inte framåt med tillförsikt. Det klagas i tidningarnas insändarspalter och på de sociala medierna (och vad kan man lita på?). Folk mår allt sämre och det blir en ond cirkel.... Nej, mera godhet för världens folk! Mera förlåtelse! Mera framtidstro! Mera hjälpande händer! Fred på jorden! 

Det är dags nu!

Och här står jag ute i vår vackra natur och kan inte så mycket. Men ett kan jag och det är att skapa godhet och trygghet runtomkring mig själv, jag önskar allas bästa och en mycket bättre november!

Tack till oktober, du blev en ögonöppnare för många. Nu måste vi alla göra bättre, för bättre kan vi!

Måndagmorgon

 Söndag bjöd på mera snö. Allt emellanåt såg jag snöflingor som dalade ned till marken, men flingorna fyllde inte nämnvärt på det redan vita snötäcket.... Snön gjorde vägarna hala och ni vet väl vad jag tycker om hala vägar... Så för mig blev det ingen långpromenad under gårdagen (istället kurade jag ihop mig i den sköna fåtöljen och läste en god bok). Dessutom föll kvällsmörkret en timme tidigare än vanligt eftersom vi den 29:e övergick till vintertid = normaltid. 

I morse vaknade jag en timme tidigare igen.... och märkte att inte ett moln täckte himlen. Sedan pallrade jag mig ut med kameran när solen började göra sig gällande.

Solen färgade omgivningen rosa och en lätt dimma steg ute på slätten. Det var -7 grader hela morgonen och inte lär det bli någon varm dag idag heller! Konstigt så tidigt vintern har kommit detta år! 

Det är bara att konstatera att vintern kom tidigt detta år.

Idag får det allt lov att bli en långpromenad eftersom solen skiner och boken är utläst! 

    "Vi måste ha en dålig dag då och då....

     annars vet vi inte hur en bra dag känns....!