Kaamos eller midvintermörker som det heter på svenska

 I lucka nr 7 finns våra vinterdagen med få ljusa solskenstimmar. 

I finskan finns ordet kaamos och det används för att beskriva den tid på året när solen aldrig går upp under hela dygnet, det vill säga den befinner sig under horisonten. Kaamos kallas midvintermörker eller polarnatt på svenska. Under polarnatten är solen nere även mitt på dagen vilket kallas middagsmörker. För att uppleva den äkta kaamos:en bör du befinna dig långt uppe i norr, ovan polcirkeln. Här hos oss bjuder denna dag den 7 december på 5 timmar och 5 minuter solljus. 

Vid 12-tiden mitt på dagen gick jag ut på slätten för att kolla på vintersolen. Högre än så här kommer den sig aldrig, här är den redan på nedåtgående. Idag hade vi minus 20 grader när jag knäppte fotot.

Snön knarrade vinterkyligt under mina skosulor när jag vandrade längs vägen. Solen värmde inte det minsta!

Den här tiden på året har vi nästan kaamos vid vårt hus, grannens träd och skogen bredvid oss skymmer solen och endast under några få förmiddagsminuter tittar solen fram mellan några trädgrenar. 

Jag blickar ut över slätten och ser solljuset där långt borta. Nu blir dagsljuset bara kortare för var dag som går, men 21 december vänder det. Då går vi åter mot ljusare tider. Nu gäller det att härda ut. Ännu några mörka dagar. Ännu några kyliga dagar. 

Sedan vänder det!

Självständighetsdagen

 Den 6 december är för alltid förknippad med mitt lands självständighet. Idag firar vi en 104-åring.

Självständighetsdagen är en ledig helgdag och den firas med tända ljus, uppvaktningar vid krigargravarna (de som gav sitt liv, sin ungdom, i kriget för vår skull) och som slutknorr balen på presidentens slott i Helsingfors (i tv för de flesta av oss). Fast - inte heller i år blir det dans och glam på slottet pga corona-pandemin....

I lördags fotograferade jag de minnesmärken som rests vid f.d. Vasa kasernområde (med den ortodoxa kyrkan i bakgrunden). Redan i lördags hade någon skottat bort snö här. Idag har man säkert lagt ner kransar vid stenarna för att hedra alla dom som stred i krigen och de som tyvärr lämnades kvar efter att ha gett sina liv på slagfälten.

 Här uppmärksammas också alla de kvinnor som tog hand om allt på hemmafronten när männen var ute i krig, och de som åkte ut till fronten eller sjukhusen och tog hand om allt det praktiska där i bakre leden. Allt för att landet skulle fungera när landet låg i krig med Ryssland. Även i dessa dagar skramlar vår östra granne med truppansamlingar och jag hoppas av hela mitt hjärta att fred får råda i alla dagar.

I dessa dagar uppmärksammar landets president människor som gjort bra för landet. Det delas ut höga militärgrader och även olika förtjänsttecken. Här foto av sambons medalj (Finlands vita ros orden) som han fick för flera år sedan.

Jag uppskattar mitt land så mycket mer en dag som denna, ett land befolkat med redigt folk som står stadigt förankrat på jorden i demokratisk anda. Med ett samhälle som fungerar och människor som man kan lita på. I varje samhälle finns förstås rötägg men de har ingen talan en dag som denna. Frihet. Självständighet. Och så släkt och vänner (idag åker vi för att fira min kusin som fyller år idag).

I lucka nr 6 firar vi en riktigt kylig självständighetsdag (-20 grader i ett snöigt och rimfrostigt landskap)!

De kära julsångerna

 Idag firar vi andra advent.

 I lucka nr 5 hittar vi de kära julsångerna, de som vi sjunger varje år inför julen. Sånger som "Stilla natt", " Jul, jul strålande jul", "Bjällerklang" och "Härlig är jorden"....

Igår skulle sambon och kören sjunga in julen på Julfiilis i Vasa och jag följde med för att också få lite julstämning. Här, på det gamla kasernområdet, öppnades igår grinden till julens sagoland som kallas Julfiilis. Det är ett kulturevent som bjuder på både marknadsstånd, varm mat och dryck samt en hel del olika framträdanden. Ett evenemang med fritt inträde!

Julfiilis är öppen 4-12 december detta år (kolla öppettiderna på nätet). Gårdagen var kylig, minus 15 grader och isande kall vind. Tyvärr är det precis likadant väder idag, om inte kyligare... 

Allt medan de käraste julsångerna ljöd gick jag runt och kollade runt på det vintrigt juliga området.

Kören sjöng "Bjällerklang" och vi i publiken gungade med i takten för att hålla värmen...Här var kören som bjöd på sång på fyra olika språk, dagen till ära. Bland annat sjöng de "Ljuset i advent", den stämningsfulla sången

 När mörker och kyla ligger kring vårt hus,

då vill jag vänta på julen kring ett levande ljus.

Låt det brinna, låt det brinna, ljuset som du tänt,

Låt det brinna, låt det brinna, ljuset i advent!

 

Årets julfönster

 I lucka nr 4 finns byns julfönster!

Nu ståtar byn med ett inspirerande julfönster och det här är redan en fin decembertradition! Vill du själv uppleva magin med  julen, då får du allt komma förbi lokaalin här i byn, kliva upp på den nybyggda trappan av lastpallar och kika in genom fönstret...

Igår kväll gick jag ut på en kvällspromenad och då passade jag på att ännu en gång kika in på detta fantastiska jullandskap. Och jag tittade med barnaögon och jag kände hur mina ögon glimmade av förväntan!

Och titta tomtenissarna får köra traktor och de har byggt snögubbar ... och en tomte har redan klättrat upp på taket för att slänga ner säcken igenom skorstenen....och....

Över hela världen blickar tomtefar där han sitter högst uppe på månskäran. Snart där det dags att spänna i renen och dra ut över landet!

 I dagens lucka finns förväntan.

En satellit över Kvarken

 I lucka nummer tre finns en satellit, stor som ett mjölkpaket... en Kvarken-satellit! Låt mig få berätta..

Dagens foto är det mest ovanliga och märkvärdiga jag någonsin fotat, det må jag då säga. Det är ett mjölkpaket som jag lindat in i ett presentpapper och så har jag satt fyra stycken strumpstickor under. Och ställt fram allt på vårt köksbord som ett provexemplar. Själva mjölkpaketet skall föreställa en sk. Nanosatellit och strumpstickorna skall symbolisera antenner som skall finnas under satelliten. Nu pratar vi alltså framtid! Verklig framtid...(inte gamla mjölkpaket).

Om lite mer än ett år kommer en satellit av denna storlek att skjutas upp i en omloppsbana kring jorden. Satellitprojektet är ett samarbete mellan Österbotten och Västerbotten (Finland-Sverige) och den projektansvariga finns i Vasa (professor Heidi Kuusniemi vid Vasa universitet). I dagarna kommer nu satelliten att börja plockas ihop med speciell teknik som framför allt utvecklats här i våra norra regioner. Denna satellit kommer att vara liten, som ett mjölkpaket, och väga ca 2 kg. Den kommer att bestå av antenner, dator, elsystem med solceller och olika nyttokomponenter. Detta är den första satellit som byggs enbart för Kvarken-regionens utveckling och behov. Omloppsbanan kommer att bli endast några kilometer över jordytan, den kommer att snurra 16 varv per dygn i ca 1-2 år och ge data som alla (dvs både högskolor/universitet, regionföretag och privatpersoner) kommer att kunna ta del av. 

Så om vi ger oss till tåls ännu några månader kanske Kvarken-satelliten svävar där ovanför oss och sänder ner bilder och information om allt möjligt. Med stort intresse har jag läst om detta framtidsprojekt. Man vet ännu inte när eller varifrån satelliten kommer att skjutas upp, men satelliten kommer att monteras ihop på Aalto universitet i Esbo. Man har beräknat att satellit-projektet kommer att kosta 100 000 euro och man medger att det är svårt att beräkna arbetstidskostnaderna eftersom projektet även genomförs som vanlig studieverksamhet (wow, vilka framtidsutsikter för dessa studeranden!). Uppskjutningar av satelliter kostar kring 30-40 000 euro. När jag nästan läst klart var min stående fråga: vad blir det av rymdskrotet, när satelliten gjort sitt? (Tänk på allt rymdskrot det kommer att sväva över mitt huvud..!) Tydligen uppskattas satelliten stanna i omloppsbana runt jorden i ungefär 10 år, alltså bra mycket längre än den är i funktion. Sedan kommer den att falla ner mot jorden och brinna upp i atmosfären. Som ett litet stjärnskott.

I lucka nummer tre finns alltså framtidsvisioner och ett stjärnskott.

Decemberkylan

 Idag öppnar vi lucka 2 och här är det kylig vinter! December har börjat kall och vit.

Idag hade jag bestämt mig för en långpromenad, för idag pep inte den kalla nordanvinden. Men... det var så kyligt ändå att jag inte stegade iväg så värst långt idag heller. December har verkligen börjat kylig, med många minusgrader och mycket rimfrost. Men lite sol i alla fall!

Moln drog in från väster och jag hoppades att kylan skulle dämpas något. Men det blev kallare....

Lucka två bjuder på vinterkyla helt klart! Och sambon är ute på julbord medan jag har levt på uppvärmd soppa från gårdagen. Fast det var rätt smarrigt och gott det också!

Den vintriga skulpturen De Geer

 Idag öppnar vi första luckan i årets julkalender, det är första december! 

När man kommer körande in till Vasa söderifrån, där motorvägen övergår i en av stadens esplanader (som bär raka vägen in till stadens centrum) finns en relativt nybyggd stor rondell. Mitt i rondellen finns sedan någon månad tillbaka en skulptur som är 8 meter hög. En skulptur helt i vitt och som är upplyst under dygnets mörka timmar. 

Skulpturen har planerats av skulptören Kirsi Kaulanen och den är gjord i rostfritt stål som målats i vit färg. Ljusinstallationen har planerats av ljusdesignen Sara Leino. Som kuriosa kan nämnas att skulpturen vägen 10.000 kg!

Skulpturen har fått namnet De Geer och är en hyllning till Kvarkens skärgård. Skulpturen är tänkt att representera havet med dess vågor och även De Geer-moräner som bildar det specifika i denna unika skärgårdsnatur. 

Rondellskulpturen smälter in i vinterns vita snötäcke. Under den gröna sommartiden påminner den om den kalla isiga vinden ute på havsisen ute i Kvarken... Med denna vintriga skulptur hälsar jag december månad välkommen!