Januari tackar för sig med lite sol

 Januari tog adjö för detta år med en stjärnklar morgon. Men det var först mitt på dagen när jag gick ut med kameran och då såg jag solen! Men molnen hade åter börja dyka upp på himlen. Men vi bjöds i alla fall på lite sol denna 31 januari!

Det var tyst där ute på slätten och gårdagens flingor hade täckt de flesta spåren från gårdagen. Solen gjorde sitt bästa trots att molnen började göra sig redo. Idag var det minusgrader, hela -6 i morse och -1 mitt på dagen.

Inga får som gick ute på ängarna, endast jag som njöt av en vacker dag.

 Den kyliga morgonen hade gjort att rimfrost täckte buskar och strån, i alla fall nära skogen där vinden inte kom åt.

Idag var det inte minsta halt längs mina små vägar och stigar, så jag gick in i skogen.

När jag åter vände ut ur skogen och vandrade hemåt kunde jag åter skymta solen...

Inne i den gamla lönnen vid svärmors infart satt en hackspett och gottade sig. En härlig fredag måste jag allt tillstå!

Snart dags att ta adjö av januari 2025

 Så har snart alla januaridagar rullat förbi, imorgon infaller den 31 januaridagen - och sedan får vi skriva februari. Idag tänkte jag göra en liten tillbakablick på årets första månad. Idag, när blötsnö faller ur det grå där uppe i skyn och när termometern ännu är lite ovan nollstrecket - men alltmera pekar nedåt.

Jag tog mig trots allt en promenad längs de blöta och klottiga vägarna idag, innan de största vita flingorna behagade dala ner. Blötsnön har gjort de små vägarna där jag brukar röra mig mindre hala, alltid något tänkte jag där jag vandrade och blev rätt blöt.

Årets januari månad har bjudit på ovanligt grått och varmt väder. Vi har inte bjudits på speciellt många solskensdagar och inte heller speciellt kyligt väder. Det är något med klimatet. Det är något som har ändrats. Visst kunde det vara ishala vägar även i min barndom, men inte så här ofta och inte i januari som då var årets kallaste månad.

Dessutom har det känts som om världen har kommit in i ett brytningsskede denna januari. Ett brytningsskede där vad som helst kan hända. USA har fått en nygammal president i Donald Trump och han har gett en mängd nya dekret och även kommit med uttalanden som fått världen att dra efter andan. Hans miljardär-kompisar har också blandat sig i världspolitiken, eventuellt för att förbättra sina egna affärer. Kinesiska it-företag har dock smiskat de amerikanska teknikjättarna på fingrarna, medan Putin suckar över sin dåliga ekonomi, men puffrar ännu på i Ukraina. I Mellanöstern är det några dagars/veckors vapenvila med fångutväxlingar allt medan mänskorna i Gaza vallfärdar till sina sönderbombade hus och stadsdelar. I ett av länderna/områdena i Afrika har startats inbördeskrig och i Asien omkommer pilgrimer när de trängs för att bada i den heliga floden Ganges.

Även här i Norden utsätts vi för hybridkrigföring. Ännu ett kabelbrott har skett i Östersjön och Nato har sänt fartyg för att bla kolla upp de hundratalet gamla fartyg som färdas efter olja till de ryska hamnarna. De drabbas ju allt som oftast av att ankaret lossnar och släpar efter fartygen i havsbottnen, bara så där... Det sänds också ut gps-störningar och de sk kriminella gängen skjuter och slänger bomber i framförallt Sverige och Stockholms-trakten, många gånger understödda från utlandet. USA:s president Trump har hotat Danmark med att ta Grönland, med eller utan militära styrkor. Och statsöverhuvudena här i Norden pilar hit och dit på möten för att diskutera olika hotbilder.....

Nej vet ni, just nu känns det som om det inte finns så många vettiga världsledare kvar. Allt handlar ju förstås om pengar och makt och vem som vinner mest. Sedan får de små länderna göra sitt bästa för sina medborgare,  (ochenbart för vissa medborgare tycker vissa partier). Så, visst har denna januari varit mer turbulent än vanligt och med fler katastrof-nyheter än vanligt.

När jag gick förbi det stora häststallet idag stod alla hästarna där ute och glodde på mig. Troligen ville de in i stallet eftersom regnet blev mera snöblandat. De trodde kanske jag var en av alla hästskötare som kom för att rädda dom, men jag gick bara förbi.... Jag ville ju också hem och in i den torra värmen....

Dripp-dropp ur björkens kvistar denna nästsista januaridag. Och här inne sitter jag och dricker varmt te medan jag knaprar i mig en rågbrödssmörgås. Visst har jag det bra, där jag sitter inne i den trygga värmen.

Dagens ekologiska måltid

 Idag skulle det bli ekologisk mat här hemma hos oss. Vi skulle för första gången prova på Kodials ekologiska Rostpotatis som man behändigt kan få i en förpackning  med både potatis och med en ekologisk kryddblandning.

 Potatisen (två olika sorter i olika färger) var redan tvättad så jag skar bara ner de små potatisarna i mindre bitar (fast det skulle jag säkert inte ha behövt göra), strödde på hela påsen med kryddblandningen och hällde på lite olja. Enligt receptet på förpackningen skulle man använda olivolja, men jag hade tyvärr enbart rapsolja hemma så det fick bli det istället. Plåten satte jag så in i ugnen i ca 35 minuter i 200 grader. Klart! Perfekt matlagning som går snabbt att fixa till!

Under tiden potatisen rostades i ugnen fixade jag till en grönsallad och hämtade in mera lingonsylt, som jag kokat av bären jag plockade i höstas. 

Så försåg vi oss av maten och lät oss väl smaka. Riktigt gott med sallad, lingonsylt och groddar till. Och förstås en smörgås på svärmors rågbröd (som hon bakade igår) och ett glas mjölk. 

Till efterrätt hade jag kokat en kräm av havtornsbären som vi också plockade i höstas. Krämen var ännu rätt varm när den skulle ätas, så jag hällde på lite vanilla-sås (den var väl inte helt ekologisk men däremot hade den mindre laktos). 

Jag kände mig riktigt nöjd med valet av dagens måltid! Och mätt blev jag!

Vinterpromenad

 Denna måndag den 27 januari bestämde jag mig för att lufta på mig lite. Ute var det gråmulet och minus 2 grader. Lite rimfrost både i träden och på marken, och rimfrosten gjorde att man kunde vistas ute utan att bryta ben och armar när man rörde på sig där ute längs våra isiga vägar....

 

Jag vandrade ut över slätten och sedan upp mot skogen. Och mera dagsljus än så här hade vi inte denna gråa måndag. Där ute på slätten hade nästan all snö smält de senaste dagarna.

Längs mina åkervägar var det enbart ishalka längs traktorspåren. Men jag gick på det rimfrostnupna gräset i mitten. Och upp mot skogen gick jag...

Det var krispigt och härligt att andas in den rena luften där ute. Ingen vind att tala om.

När jag sedan vände tillbaka gick jag längs en isig väg...

... och genade sedan över en äng som såg grön och snöfri ut på håll, men som de facto var isbelagd den också.

Närmare skogen, där solen, vinden och värmen inte hade smält snön gick jag över fin skare. Jag hade kunnat vandra långa vägar om det funnits mera knirrande & knarrande skare att gå på...

 Så här såg det ut för ett år sedan (26.1.2024 och dagen efter var det också mulet och vinden hade tagit bort den vackra rimfrosten). Då var det kyligt vinterväder och mycket mera snö. Fast visst var vägen isig då också....!

Den mest tråkiga vintern

 Det är söndag och idag skiner solen efter några mulna dagar! Vi går mot ljusare tider - vi går mot sommaren! Redan så här mot slutet av januari månad märks det att dagarna blir längre (just idag 6 h 48 min) och bättre blir det som sagt!

Så här såg det ut för en stund sedan när jag var ut och luftade på mig. I fredags fick vi en del snö och sedan regn. Igår hade vi +4 grader och det mesta smälte ner till en isskorpa. Här längs vår väg får dom vara ut och sanda nästan dagligen. För så här är det denna januari att ena dagen snö, nästa regn, så massor av minus-grader och sedan massor av plus-grader.... Och kollar jag framåt i väderprognosen utlovas runt nollan långt framåt. Det är en av de mest tråkiga vintrarna på länge, med andra ord ingen riktig vinter!

På förmiddagen blev jag så glad över att solen äntligen kikade in här hos oss. En liten glimt i alla fall, det är alltid något! Så jag plockade fram några ordspråk om solen just denna dag:

Vänd ditt ansikte mot solen, och skuggorna faller bakom dig.

 Solen lyser inte alltid från en och samma sida.

Att ha en vän är som att vakna och känna att solen skiner.

Lite irriterad över allt och inget

 Januaridagarna rullar vidare. Igår fick vi åter lite snö ur dom grå molnen, men inte så att snön rågade upp sig nämnvärt - utan enbart så att de kalla snöflingorna blev falska på den hala isen. Irriterande när det är så halt där ute så att jag inte ens kommer mig behjälpligt till postlådan (där det i och för sig inte finns några trevliga försändelser...), men där det är sandat. Idag skulle solen skina, men nej... rätt mulet är det.

I förrgår blev jag snorig och är ännu lite, inte nämnvärt men så där lagom så att jag är irriterad. Förutom halkan där ute irriteras jag över den lilla lätta förkylningen som har behagat dyka upp så här mitt i veckan... Dessutom har blodtrycket sjunkit så lågt att jag blir frusen, slö och yr. Inte minsta lilla "sommarsprutt" i benen för tillfället. Så det blir inte minsta promenad ute längs de delvis hala vägarna och att inte få den friska luften i lungorna gör ju att jag blir ännu mer irriterad....

 

 

För att nu inte nämna alla knäppgökar som finns här i världen, både i öst och i väst. Knäppgökar som tänker mera på sig själva och sina slantar och sin strålglans än på alla andra människor som försöker sitt bästa i denna snurriga värld.

Ni vet allt går i ett ekorrhjul, allt kommer igen och gör mig irriterad.... Och nu blir jag irriterad för att jag är irriterad. För. Egentligen. Just nu har jag det jättebra. Så varför klaga? Egentligen?

Pärlemormolnen

 Den senaste tiden har jag ibland sett dessa vackra pärlemormoln uppe i skyn. Visst har jag de senaste åren också sett dylika moln - men aldrig under barn- och ungdomsåren - så visst har de helt klart blivit mer vanliga även här på våra breddgrader. På lördag förmiddag knäppte jag några foton av pärlemormoln här längs vägen.

Det behövs en viss vädertyp för att pärlemormolnen skall synas. Dessa moln syns före eller efter solnedgången, i gryningen eller skymningen. De bildas på mycket hög höjd där det är extremt kallt (dubbelt så högt som vanliga moln) och för att de skall synas måste luften närmare jorden vara klar och ren, gärna tex efter att en kallfront har passerat och det blåser kraftiga vindar.

Dess vackra moln består av kondenserade vattenpartiklar tillsammans med svavelsyra och salpetersyra. Pga syrorna innebär det att dessa moln är med om att bryta ner jordens ozonskikt. Tänk att så vackert kan vara så farligt!

Vårt klimat förändras. Det märks. Hela världens temperatur steg med +1,5 grader förra året. Men det värsta är att Finlands medeltemperatur var hela +3,5 grader varmare år 2024 än under förindustriell tid. Och hela senaste vecka hade vi vårtemperaturer, det känns inte bra. Nu inleds denna vecka med -2 grader och det är ju i alla fall lite bättre vintertemperatur. På många ställen har snön och isen smält den senaste veckan, men inte här på vår gård. Här har vi knoppig isbana ännu, suck!

Eero Järnefelt-utställnigen på Tikanojas

 Eero Järnefelt (född år 1863 i Viborg, död 1937 i Helsingfors) är en av Finlands mest kända konstnärer. Just nu och fram till sista maj finns många av hans tavlor utställda på Tikanojas konsthall här i Vasa. Redan förra sommaren huserade denna utställning på Ateneum i Helsingfors och då hade jag gärna åkt dit för att ta del av utställningen, vilket förstås inte blev av. Så visst blev jag glad när jag såg att utställningen har landat här i Vasa under några månader! På torsdagen besökte jag utställningen och jag kan verkligen rekommendera den! 

En av Eero Järnefelts mest kända tavlor är "Sved" eller "Trälar under penningen". Den här tavlan minns jag från skoltiden när vi lärde oss om att man förr i tiden brände upp skog för att få bördig jordbruksmark. En verkligt berörande tavla - med flickan i mitten och hennes nästan anklagande blick....

 

På utställningen finns många porträtt. Många av porträtten är av hans närmaste släkt. Eero Järnefelts föräldrar valde finska som sitt språk, de var starkt finskhetssinnade, vilket även Eero blev. Hans far var adelsmannen August Alexander Järnefelt, militärtopograf och hans mor Elisabeth Konstantinovna Coldt von Jurgensburg kom från en estnisk adelssläkt. De hade nio barn varav Eero föddes som nummer 3, vid dopet fick han namnet Erik Nikolai. Många av syskonen blev kända för sina kulturgärningar bla Arvid Järnefelt som var författare, Armas Järnefelt som var tonsättare och dirigent, Kasper Järnefelt  som var konstkritiker och översättare och slutligen systern Aino som gifte sig med Finlands mest internationellt kände kompositör Jean Sibelius (se målningen ovan). Till familjens bekantskapskrets hörde bla författarna Minna Canth (hon kallas ofta den finska feminismens moder) och Juhani Aho (Johannes Brofelt, han var också finskhetssinnad varför han bytte namn, var den första finskspråkiga yrkesförfattaren). Eero gifte sig med skådespelerskan Saimi Swan och de fick fyra barn.

Eero Järnefelts målade ofta naturen och så här uttryckte han sig: "Det viktiga i konsten är att uttrycka sanningen såsom konstnären upplever den via sina egna sinnen och känslor." Många av hans målningar är från Koli (nedersta tavlan).

Eero Järnefelt reste en hel del till olika Europeiska länder. Han hade bla utställnngar i Paris och år 1900  belönades han där med guldmedalj. 

En av de tavlor jag stannade länge framför var tavlan ovan (som heter ungefär något som vinden från öster..). Hans landskapstavlor är vackra och många av porträtten är så detaljrika att man ser personens egenskaper. Det var också intressant att se hur hans målningar förändrades efter influenser från resor utomlands. För att inte tala om de dekorativa tavelramarna som omringade målningarna....

 I utställningslokalen fanns flera böcker utplacerade som berättar om Eero Järnefelts liv som konstnär (på både svenska, finska och engelska). Tyvärr hade jag inte mina glasögon med mig, så jag valde att enbart köpa en liten broschyr som jag kunde läsa senare...

Järnefelt-utställningen var väl värt ett besök!