Lite irriterad över allt och inget

 Januaridagarna rullar vidare. Igår fick vi åter lite snö ur dom grå molnen, men inte så att snön rågade upp sig nämnvärt - utan enbart så att de kalla snöflingorna blev falska på den hala isen. Irriterande när det är så halt där ute så att jag inte ens kommer mig behjälpligt till postlådan (där det i och för sig inte finns några trevliga försändelser...), men där det är sandat. Idag skulle solen skina, men nej... rätt mulet är det.

I förrgår blev jag snorig och är ännu lite, inte nämnvärt men så där lagom så att jag är irriterad. Förutom halkan där ute irriteras jag över den lilla lätta förkylningen som har behagat dyka upp så här mitt i veckan... Dessutom har blodtrycket sjunkit så lågt att jag blir frusen, slö och yr. Inte minsta lilla "sommarsprutt" i benen för tillfället. Så det blir inte minsta promenad ute längs de delvis hala vägarna och att inte få den friska luften i lungorna gör ju att jag blir ännu mer irriterad....

 

 

För att nu inte nämna alla knäppgökar som finns här i världen, både i öst och i väst. Knäppgökar som tänker mera på sig själva och sina slantar och sin strålglans än på alla andra människor som försöker sitt bästa i denna snurriga värld.

Ni vet allt går i ett ekorrhjul, allt kommer igen och gör mig irriterad.... Och nu blir jag irriterad för att jag är irriterad. För. Egentligen. Just nu har jag det jättebra. Så varför klaga? Egentligen?