Rysk choklad

Söndagen blev blåsig men ändå rätt varm.

På förmiddagen åkte jag över till vårt sommarhus. Sambon

hade gäster från Ryssland och de ville gärna komma ut till havet, så

en visit vid vårt sommarhus kunde vara ett bra alternativ, tyckte sambon.
Jag städade lite, plockade in lite gröna kvistar och satte blommor i några vaser
och så satte jag upp den finska flaggan. Gästerna var välkomna till vårt sommarparadis.

Jag åkte hem, och sambon åkte iväg med sina gäster. 

De hade grillat, mumsat i sig av min hallonkaka, badat bastu och simmat,

metat och strövat kring i naturen kring huset. Och de hade varit såå

tacksamma, hållit långa tal på ryska (obegripligt för sambon) och 

alla fyra hade tackat för sig i vår gästbok....

Vi hade fått en fin chokladask som såg ut som en bok.

Vi har haft många olika nationaliteter ute vid vårt sommarhus,

från världens alla hörn och alla har trivts med den otvungna miljön

ute vid vår havsfjärd. Jag tror folk känner när något är äkta....

Sonen och jag bestämde oss för att också åka iväg någonstans

för att äta gott. Sonen valde Tesses Café. Vi hade en fin dag bara vi två,

ända tills han måste åka iväg för att jobba.

Nere vid fjärden bakom caféet finns en fårhage. Här nere vid hagen

var det roligt att vandra och titta på fåren. Det tyckte både jag

och en hel del små barn (med sina mammor)....

Kram från mig!

Lördag vid svärmors sommarhus

Igår, lördag, hade vi nästan ingen vind. 

Och så idag har nordanvinden återvänt. 

Träden böjer sig i vinden och jag antar att det går vita 

toppar på sjön. Det var som sagt annorlunda igår.
Då var det nästan vindstilla.

Vi var ett helt gäng som åkte ut till svärmors sommarhus. Där bjöds vi på

nypotatis, god sallad och rökt lax. Egna färska jordgubbar till efterrätt.

Det är sommarmat, när den är som bäst. 

Det blev en del pyssel kring husen. Bra att hjälpas åt när man är

många. Jag hann också plocka några liter med solmogna hallon.

Stora, söta bär som dignade på kvistarna nere vid stranden.

Det var en fin dag. Efter någon timmes jobbande märkte vi att

molnen drev in från sydväst och genast blev det lite kallare.

Till kvällen fick vi lite regn. 

Idag skiner solen igen, och jag hoppas på en solig härlig söndag.

Trots att nordanvinden river i träden...

Vill jag ha rätt eller vill jag ha förändring?

I dag börjar jag med några ord av Mia Thörnblom.

Vill jag ha rätt eller vill jag ha förändring.

Det är till att vara lite filosofisk idag, nämligen. 

Eller kanske jag borde skriva:  vara lite kreativ. 

Har ni någon gång funderat på framtiden? 

Hur man förhåller sig till framtiden. 

Öppet eller tveksamt. 

Det som vi lägger som grund idag 

är de frukter som man får skörda i framtiden.

Ett kinesiskt ordspråk säger:

En generation planterar träden, 

nästa sitter i deras skugga.

Alltså: vill jag jobba för framtiden eller är det viktigare att jag har rätt?

Det här är svårt, men jag tror att just på den här punkten har vi en viss

utvecklingspotential. Tänk om vi från och med idag kunde börja tro på

varandras ideér, och göra vårt bästa för att förverkliga dem, fast det inte

var just jag som tänkte det först. Som Ann-Luise Bertells säger: Nästa gång

någon öppnar en ny butik, eller ett café, en vietnamesisk restaurang, eller ett 

konstmuseum, tänk om vi alla skulle tänka: Ja! Äntligen! Dit skall jag gå!

Att våga.

Att ta en risk.

Vara lite kreativ.

Det kan vara en väg att lyckas.

Någon måste ta initiativet. Våga, starta.

Vi andra borde anamma om vi känner för det.

Känner där längst nere i hjärteroten. 

Då blir vi alla vinnare.

I framtiden.

Kvällspromenaden

Fredagen har varit en stormig historia. 

Det har blåst kraftiga västliga och nordliga vindar, 10 m/sek.

I lä för vinden har det varit varmt och skönt, men ute på slätten var det

bra att ha långärmat idag. Snälla sommaren, kom tillbaka till oss!

Vi vill ha sommarljumma vindar och varma kvällar.....

I kväll har jag varit ut på en lite längre kvällspromenad.
Jag var på kantarelljakt.... och ja, jag hittade en 

en hel del goda svampar!

Lite blomsterfägring längs vägkanten. Min vana trogen gick

jag längs småvägar och stigar tills jag kom till skogen.

Vackert gräs och en och annan fågel gjorde mig sällskap.

Så gick jag in i skogen...

Vad är det för vita blad i skogen? Hopps, det blåser ju

och hallonbuskens blad är vita på undersidan!

Skogsstigen går uppåt - och nedåt.

Svamp med rötter? Nej, svamp och små kvistar på en sten!

I skogskanten växer baldersbrå.

Rönn.

Asp. 

Nu är jag hemma och en stekpanna med kantareller

puttrar på spisen. Det blir kantarellsmörgås med kvällsteet.

Landhöjningen vid Brändö sund

I dag fortsätter jag min historiska vandring med berättelser om Vasa stad.

Del I kan du läsa här och del II kan du läsa här. 

I Kvarken-området höjer sig landet ur havet med ungefär

1 meter på 100 år. Stenarna som finns i strandbrinken vid Brändö sund 

markerar strandlinjen vid början av respektive sekel. I början av 

1500-talet nådde havet upp till den första stenen.

Nu ligger havsvattnet långt där nere.

I dag tar jag er med på en vandring ner mot havsnivån och vi börjar med ....

1500-talet.

Mustasaari by under Korsholms kungsgårds tid. På en ö alldeles invid

slottskullen kommer senare det blivande Vasa att växa fram. Längs Österbottens

kust är detta den enda handelsplatsen som den svensk-finska regeringen godkänt.

Resorna går främst till Stockholm och Åbo. 

1600-talet.

Vår dåtida kung Karl IX grundar år 1606 Vasa stad i Mustasaari socken. 

Staden utvecklas raskt till Bottenvikens ledande centrum för sjöfart,

skeppsbyggnad och tjärhandel. Här vid stränderna av Brändö sund byggs

skepp och här finns handelsmännens tjärbodar.

1700-talet

Krig med ryssarna, stora ofreden och lilla ofreden. Efter slaget vid Napue i Storkyro 

år 1714 plundrades Vasa. År 1765 blir Vasa stapelstad. Hamnviken uppgrundades

och 1789 förläggs den yttre hamnen till Brändö sund. Skepp från Vasa 

seglar ända till Medelhavet.

1800-talet

Ryssland erövrar Finland i och med 1808-09 års krig och förbindelserna

med Sverige bryts. År 1852 brinner Vasa stad ner till grunden, men år 

1856 påbörjas återuppbyggandet av staden på dess nuvarande plats på

Klemetsö-udde. Brändö hamn upplever en tid av livlig sjöfart. Vasabon

C.G. Wolff är Finlands mäktigaste skeppsredare. Wolffs skeppsvarv och 

skeppsdockor befinner sig vid Brändö sunds stränder.

1900-talet

Finland blir självständigt år 1917. Brändö hamn blir för liten för de allt

större båtarna och yttre hamnen förläggs till Vasklot. Verksamheten i Brändö

hamn avtar, förutom varvsverksamheten som fortsätter ända in på 1950-talet.

Strandmagasinen försvinner och de kvarblivna byggnaderna övertas av museifolk.

Havets flykt den bara fortsätter....

Jag gick en solig och blåsig dag längs Brändö Sunds stränder. I dag är platsen

fridfull. Vid sundet ligger ett sjöfartsmuseum och några turister har hittat vägen dit.

Nere vid vattnet finns en tvättbrygga där ett tio-tal personer tvättar sina mattor. Här finns

också en småbåtshamn och en och annan båt styr ut mot skärgården. Några cyklister

och en och annan flanör vandrar längs stränderna och över bron till Smulterö.

Men annars är det en fridens sommardag långt borta

 från slamret från dåtidens båthamn.

Från Managemet enligt Puh till dagsfärskt företagsledande

Jag läser en hel del. Har alltid läst mycket.

Nu när jag är ledig däremot, läser jag nästan ingenting.

Jag hinner inte. Dagarna är fyllda av allahanda små bestyr.

Man kunde ju tycka att nu när jag har tid, då skulle jag vara uppslukad

av den ena boken efter den andra. Visst har jag minst två böcker på gång

på mitt nattduksbord, men jag somnar så fort på kvällarna att jag 

endast hinner läsa några sidor....

Faktiskt har jag ändå läst en hel del böcker och tidskrifter i - skall vi kalla det - företagsekonomi.

Det började när jag hittade Roger E. Allen´s bok "Management 

enligt Puh" i bokhyllan i min hemgård. Det är en pocketbok, som jag köpte i

slutet av 1990-talet och som jag  nu läste på nytt en vacker sommardag 

för ett litet tag sedan. Boken läste jag sittandes ute i en solig trädgård.

Han är så finurlig, den där Puh. Han är en av mina favoriter faktiskt.

I kapitlet "inledning" kan man läsa:

-Vad tycker du mest om av allting på jorden, Puh? frågade Christoffer Robin.

- Tja, sa Puh, vad jag tycker mest om... och sedan måste

han tänka en stund. För fastän det var förfärligt gott att

äta honung, så fanns det ett ögonblick alldeles innan man började

äta den, som var nästan ännu bättre, men han visste inte

riktigt vad det kallades.

Börjar en bok med de orden, visst vill man läsa vidare!

I boken får man lära sig de sex ledningsfunktionerna som 

 ingår i en chefs arbete, nämligen:

1. fastställa mål

2. organisera

3. motivera andra

4. utveckla människor

5. kommunicera

6. mäta och analysera.

Dessutom har jag läst "hur man gör rätt saker" i ett av de stora internationella 

företagen som har ett av sina huvudorter här i "min" stad. Jag läste om

hur man drar nytta av de sociala medierna som syns world wide.

Detta är ett fascinerande ämne.

Det är meningslöst att ha ett mål om man inte har en klar mållinje.

När du sätter upp dina mål, måste du självklart kunna mäta dina

prestationer också. ....

När det gäller kommunikation följer man med hur företagets

budskap sprids runtom i världen. Man övervakar det globala 

nyhetsflödet och ser på besöksstatistiken på företagets hemsida

och på sociala medier. Det finns också en hel del benchmarking-

undersökningar och tävlingar som håller koll på hur företaget presterar.

Sedan finns även det slutliga måttet som kan användas överallt inom 

organisationen: undersökning av kundtillfredsställelsen. Om kunderna

inte är nöjda, är det någon någonstans som inte gör sitt jobb ordentligt.

Kommunikationsdirektören säger att man försöker hitta inspirerande

framgångshistorier och människorna bakom dem och effektivt

kommunicera dessa både internt och externt.

Kommunikation är en del av varje jobb i det här företaget.

Även om det är viktigt att sprida informationen effektivt,

är det lika viktigt att följa med och sammanfatta vad 

andra kommunicerar.

Är det inte lite likt bloggvärlden?

Inspirera. Kommunicera. Följa med. Kommentera.

Ha en fin dag alla ni som tittar in till mig idag!

Ishavsvindar

Så här mitt i sommaren vill man ju ha sommar och sol.

Och man vill inte ha ishavsvindar. Absolut inte.

Men - det är precis det vi har.

Kalla, hårda vindar som gör att höstkänslan infinner sig.

Idag har vi sol med kalla vindar, och det är ju bättre 

än gårdagens regn och de kalla vindarna.

Men om regn och livet kan man säga:

Livet handlar inte om

att vänta tills ovädret går över,

utan det handlar om 

att lära sig dansa i regnet.

I går dansade jag i regnet (och blåsten), och fick en del 

gjort av bara farten.....

Dagens bilder är tagna härom dagen vid min hemgård.

Där blommar gamla växter. Tacksamt lyser de upp

i rabatten år efter år.

Blått och vitt.

Och där finns äppelträdet, som redan nu dignar under

massor av äppelkart. Jag ser fram emot den

goda äppelskörden...