En utfärdsdag i juli (del 1, Ähtäri Zoo)

 Idag förflyttar jag mig tillbaka till den härliga julidagen 2024 när vi åkte ut på en trevlig utflykt tillsammans med sonen och hans sambo. Vi hade siktet inställt på Äthäri Zoo,  för vi ville alla hälsa på pandorna Lumi och Pyry ( se mitt inlägg 25.9) och för att se djurparkens övrig vilda djur.

Vi har besökt djurparken tidigare, men det var ack så länge sedan. Nu skulle vi få se pandorna för första och sista gången, eftersom de skulle återges till Kina under hösten. Här i djurparken finns också många andra nordiska djurarter som är väl värda att stifta bekantskap med. Vi är alla djurvänner och vi visste att detta skulle bli en avkopplande och fin dag - vilket det också blev! Efter regnvädret hemmavid blev det bättre väder ju längre österut vi kom och till slut tittade solen fram - i Ähtäri!

När pandorna anlände till djurparken byggdes ett "pandahus" med fina utrymmen så att pandorna kunde vara både inne och utomhus. När vi betalt inträde till djurparken kom vi först in till de trevliga  pandorna. Pyry vandrade omkring och smaskade i sig massor av bambu i sin inhägnad, medan Lumi låg och sov i sin avdelning...

Idag är de båda pandorna satta i karantän för att i slutet av november (alt. början av december) fraktas tillbaka till Kina. Tyvärr blev kostnaden för dessa pandor alltför dyra för djurparken (bla på grund av minskade intäkter när covid-pandemin stängde ner samhället) och idag vet vi också att djurparken har sökt om företagssanering. Men oj så glada vi alla var att vi denna julidag kunde stifta bekantskap med dessa söta pandor!

I djurparken finns också många av de vilda djuren som strövar omkring här i vår eget land. Här en vitsvanshjort som vilade i gräset i sin inhägnad.

Så kom vi till de bruna björnarnas "hem". De vandrade kring i sitt hägn och jag tänkte att det var så trevligt att titta på dessa björnar på rätt nära håll, men att möta en björn i skogen - öga mot öga - hade nog skrämt upp mig rejält!

Och titta! Mittemot björnarnas inhägnad finns en "trädkoja" där man mot hotellavgift kan övernatta för att riktigt komma djurlivet nära!

Men vi vandrade vidare... här en vitläppad hjort.

Och så fastnade en fjälluggla i kameran. Den såg ut att ha jakt-blicken inställd på något...(men inte på mig!).

Så vandrade vi vidare och vid älgarnas hägn fanns en rastplats där man kunde grilla och smaska på egen matsäck. Här sprang många barn omkring, men det tycktes märkbart inte störa älgarna...

Framme vid fåglarnas inhägnader och burar fanns även många färggranna fåglar. Där inne stannade vi länge och tittade, här var också många barnfamiljer och att just barnen får se djuren tycker jag är viktigt.

Överallt fanns info-tavlor med text (här endast på finska och engelska) som berättade om djuren och dess utbredning över världen.

Visenterna var också de fascinerande djur - de var ju så stora! Men lite slöa såg de ut att vara denna sommardag.

Längs vägarna fanns många intressanta info-tavlor, bla denna som lär ut hur högt ett träd är...  Den här info-tavlan var på tre olika språk.

Vi vandrade förbi skogsrenarnas stora inhägnad och kom så till....

... en eftermiddagstrött snöleopard. Den gäspade stort när vi gick förbi!

Takin såg också lite slöa ut....

... men inte järven! Den sprang av och an, den grävde och den lekte och var så snabb att det var riktigt svårt att fånga den på bild.

I den sista inhägnaden låg dovhjortar i solskenet - för nu hade molnen skingrats och solen sken från en nästan helt klarblå himmel!

Här i parken fanns också ett farm-område med gamla hus och husdjur som kor, hästar, höns, får, getter och en och annan katt. Här prövade barnen att gå på styltor, precis som barn lekte förr i tiden...

Nu hade vi gått igenom hela djurparken och det tog någon timme. Det var intressant, trots att det har sina sidor att ha djur i bur (här var dock inhägnaderna stora). Vi vandrade ner till bilparkeringen och fortsatte vår bilutflykt. I nästa inlägg kan du läsa vad vi gjorde efteråt...

Idag hissas flaggan för Svenska dagen!

 Svenska dagen firar vi finlandssvenskar den 6 november allt sedan år 1908. Inne i Vasa vajade många blå-vita flaggor idag. Det är en fin påminnelse om att vi är ett tvåspråkigt land!

Uppe på taket på Rewell Center invid torget vajade denna flagga, som jag fotade i morse. Och att jag var in till staden idag berodde på att sambon skulle in  till staden på ett ärende redan från morgonen, så jag bestämde mig för att följa med. När jag gick förbi ett av stadens caféer satt några finska äldre män och drack kaffe och en av gubbarna undrade varför det flaggas just idag. En av de andra vid bordet visste att "Det är visst svenskarna som firar ".

 Denna dag bjuds vi på vackert novemberväder. Solsken, vindstilla och inne i staden redan från morgonen någon plusgrad (biltermometern visade +8 när vi vid 12-tiden styrde hemåt). Jag hade tänkt idka lite shopping idag, men till min stora förvåning öppnade de flesta butiker först efter kl 10. Nåja, varuhusen och många caféer var öppna så jag var väl inte helt hänvisad till bänkarna på torget. 

Jag upptäckte också att det hänt en hel del inne i centrum. Är det månne så att jag sällan är ute på shopping numera? För många affärer hade stängt, andra hade poppat upp istället . Många vände sig till yngre människor - eller är det så att jag har blivit äldre? Nåja, för egen del blev det rätt billigt att vandra runt i Vasa en tidig förmiddag just på Svenska dagen...!

Tisdagen den 5:e november

 Femte november är egentligen ett helt vanligt datum (5.11), men detta år är det ett verkligt upphaussat datum. För detta år just denna dag väljer USA en president för de följande fyra åren och hela världen följer med detta spektakel! Jag och min generation och minst två eller tre generationer före oss är uppfostrade i tron att USA är ett av världens mest demokratiska länder. Men numera känns det som om detta inte är fallet längre, numera är det bara show och spektakel, typ. Världens mäktigaste och rikaste land diskuterar inte klimatfrågan, inte fredsfrågor eller jämlikhet för världen... Och idag på den egentliga röstningsdagen är världens alla journalister på plats i landet för att förse oss med "det senaste...". Hur det än går kan det bli oroligheter, för halva befolkningen tycker en sak och den andra en helt annan....

Jag har stängt av alla specialnyhetsutsändningar idag. Inget USA-val för mig, jag har ingen rösträtt så det går som det går....

Istället åkte vi ut till vårt sommarparadis idag. Efter några kyliga dagar bjöds vi på varmare väder just denna tisdag, runt +8 gr. Hemma började snön smälta när vi åkte iväg och det var inte mycket kvar när vi kom tillbaka. Ute i havsbandets fanns det ingen snö alls, men Påttin var täckt med ett tunt grått istäcke. Den lilla vattensamlingen är ju inte utsatt för höstens hårda vindar, så här hade is bildats.

Det roliga var alla sprickor i isen, dessutom föll en och annan regndroppe när jag stod där nere vid vattnet. Sedan tittade solen fram efter en stund och det bildades en fin regnbåge (som jag inte hann föreviga för då hade vi tagit ner en björk och jag drog bort riset...).

Dagen bjöd verkligen på ett omväxlande väder. Några mörka moln, sedan solsken och så några regndroppar. Jag ställde mig flera gånger nere vid stranden för att beundra havsvattnets olika färger.

Det är härligt med sol - speciellt - i november!

Vi drack kaffe och smaskade på lite gott, sedan styrde vi hemåt. När jag gick ner till bilen hörde jag de två svanarna som trumpetande flög över fjärden. Här har vi två stannfåglar som inte vill flytta söderöver ännu. Så vi får med andra ord njuta av några varma novemberdagar ännu, för fåglar är de bästa meteorologer... !

Denna dag, den 5 november, avslutas med en vacker solnedgång. Det tackar vi för!

Allhelgonahelgen

 På lördagsmorgonen vaknade vi till snö på marken! Jodå, redan på fredagen hade de första vita flingorna börjat dala ner ur molnen fram emot kvällskvisten. I mitt inlägg i fredags skrev jag att jag skulle ut och röra på mig mitt på dagen. Så jag vandrade ut över slätten och då var marken stelfrusen och rimfrosten klamrade sig fast i grässtråna - men ingen snö alltså.... 

Vattenpölarna på åkervägen var täckta av en tunn isskorpa och renfanan ovan hade vita snökristaller till blommor istället för dom gula....

 På andra sidan skogen hade de vita videkissorna slagit ut! "Sov du lilla videung, än så är det vinter... Eller, vintern har ju faktiskt inte kommit ännu...." viskade jag när jag gick förbi den stora busken. "Klimatförändring" suckade jag sedan....

Det var grönt, svart och grått hos oss - då och där. Väl hemma igen upptäckte jag att sonen sänt ett snöigt foto från Tammerfors och jag svarade att här har vi ingen snö ännu! Men så, efter en halvtimme då vräkte vita flingor ner ur de gråa molnen här också - och till kvällen var marken vit!

Lördagen randades med klarblå himmel och någon plusgrad och med en kraftig, iskall nordvästlig vind som gjorde att det kändes mycket kyligt. (Stormvindar hade uppmätts på Åland och upp mot Raumo under kvällen/natten.) Redan från morgonen ville svärmor ut till gravgården för att tända ljus och lyktor på mannens och släktens gravar. Sambon och jag följde med och där gick vi runt och försökte få ljusen att lysa i den starka vinden. Väl hemma igen plockade jag fram fler lyktor och så rattade vi iväg till mina anhörigas gravar. När vi parkerade vid kyrkan var maken vit och utgjorde en kontrast mot de gula blommorna på ölandstoken...

På mina föräldrars grav var det svårt att få ljusen att brinna, där blåste det rakt in (förhoppningsvis brann dom ändå i lyktorna hela natten!). Så vandrade vi vidare och jag stannade till vid mina anhörigas gravar och jag tände ljus och jag mindes. Jag kommer ofta till mina föräldrar grav när jag besöker mitt barndomshem, där stannar upp och viskar några ord till dem, pyntar och tänder ljus...För alltid tacksam över vad de gett mig!

Vi åkte ännu en gång förbi sambons pappas grav för att se till att ljusen lyste i vinden. Till kvällen drev mera snömoln in, så vi förberedde oss för mera ishalka och bestämde oss för att stanna hemma, bredvid den varma kakelugnen med varsin kopp varmt te - och kanske något på tv:n.... 

Och så i morse är det åter snöblandat regn som faller ur de grå molnen.. Så nej, det blir inga 7000 steg ute på slätten idag! Inte ens ankorna ville stanna utomhus idag, de ville in där det är torrt och lite varmare om fötterna! Ja, jag förstår dom - jag ville ju inte heller vara ute i snöslasket - trots varma allvädersstövlar!
 

Och så blev det november....

 När jag vaknade i morse förväntade jag mig snö på marken. Eller åtminstone en och annan flinga i luften. Men icke! Ännu ingen snö här hos oss. Men lite frost var det på marken, men inte nämnvärt mycket av den varan heller. Nu låter det som om jag längtar efter snö, men det gör jag inte. Absolut inte! Men väderleksprognosen utlovar snö eller åtminstone snöblandat, så den förhatliga halkan lär dyka upp när som helst.... 

 När jag gick ut i morse låg lite frost längre ute på slätten, närmare husen var det inte lika märkbart...

Ja, så var vi inne i årets näst sista månad och efter att vi gått över till vintertid är det numera mycket mörkt kvällstid. Numera brinner alltid ett eller flera ljus här hemma hos oss. Det är lite mysigt med ljusen som brinner...

Och för att riktigt förstärka den höstliga känslan så bakade jag två plåtar med pepparkakor i går kväll. Så där bland lite trattkantareller som är på tork och små tomater som håller på att mogna inomhus spred sig doften av pepparkaksbak i mitt kök. Lite adventskänsla blev det... trots att det är en hel månad för tidigt...

Sedan var det väl halloween igår kväll också, så efter bakningen fick mitt pumpaljus lysa upp på köksbordet.... 

Nej nu är det dags för en promenad för att få ihop mina 7.000 steg för dagen, sedan lär väl mera älgkött dimpa ner i köket för att sedan tas om hand. Välkommen november, jag skall försöka ta väl hand om dig!