De vackraste av kvällar...

 I morse vaknade jag av att vinden rasslade i björkarnas löv (vi sov med öppet fönster). Och jag kände att nu blir det ändring i vädret. Efter en vecka med verklig sommarvärme på 22-25 grader dagtid och med klarblå himmel och ett nästan absolut vindstilla solskensväder - så börjar hösten göra sig påmind.... För oj, så härliga dagar vi har haft! Riktigt shortsväder! 

Vi har nästan haft sommarens vackraste vecka!

Och frågan är om inte gårdagskvällen var den vackraste av dom alla. Vi bjöds på minst 23 varma grader ännu pass klockan 19:30! Och jag vandrade ute på min kvällsrunda med solen i ögonen...!

 Och inte ett endaste foto av det vackra vädret dagtid har fastnat i kameran. Vad har jag riktigt tänkt på...?  Eller är det så att jag njutit av dagarna och inte alls tänkt "kamera" en enda gång...? Nej, tydligen  har jag först fram emot kvällen kommit mig för att knäppa foton av allt det sköna, vackra och behagliga!

Här är tex lördagskvällens bild från när vi gick i bastun (då var det lite disigt vid havet).

Söndagskvällen hade vi en så vacker solnedgång här hemma. En molnbank låg ute mot väster och skymde solen lite, men ack så vackert var det!

Och så igår kväll, den varma härliga kvällen, då syntes också moln i solnedgången. Då visste vi att det var lågtryck på ingång. Idag har det mest varit mulet, men inget regn, och modiga 22 grader! Men det känns som att det vackra vädret är på väg bort och det känns som om vi kommer att bjudas på mera vanligt septemberväder de kommande dagarna...

Igår kväll hittade jag detta röda vackra lönnlöv vid sidan av vägen. Det kändes faktiskt som ett litet omen att hösten ändå börjar vara här. Den lite mer färgsprakande hösten!

Och så plockade jag in några vilda sommarblommor under gårdagskvällen som jag fotade i morse när en kortvarig solstråle kikade in igenom fönstret innan molnen tog över...

Äppelkaka som går bra att frysa!

 Tänk er så där i mitten av januari, när nordvindarna viner kring husknutarna och det är mörkt och halt ute på vägarna. Tänk er sedan den glädjen som infinner sig när ni öppnar frysen och hittar höstens nedfrysta äppelkakor (som vi vet kommer passa perfekt till förmiddagskaffet )!

Detta år är ett Äppel-år, då passar det bra att göra äppelkakor i långpanna som går bra att frysa!

Här ovan en hel plåt med varm äppelkaka, som jag nu låter kallna. Sedan skär jag den i lämpliga bitar och lägger sedan i påsar för att frysa ner. Ett tips: man kan göra fina rader av äppelklyftor (det har jag inte gjort idag, men jag lovar det går det också!). Här kommer i alla fall receptet om någon annan än jag har för mycket äpplen denna höst:

Blanda 4 tsk kanel och 4 msk strösocker i en påse. Skala och kärna ca 7 st äpplen och skär i klyftor. Lägg äppelklyftorna i påsen och blanda om.

Vispa 4 ägg och 4 dl strösocker pösigt. Blanda 5,5 dl vetemjöl och 4 tsk bakpulver och rör ner samtidigt som 100 gr smält smör och 2 dl mjölk. Lägg i långpanna 30 x 40 cm och stick ner äppelklyftorna i smeten. Se till att lägg allt socker o kanel från påsen över kakan. Grädda i 200 grader i ca 25 min.

Så nu vet ni vad vi mumsar på under vintern....

Idag fick det också bli min enklaste äppelpaj till efterrätt (så nu vet ni också vad vi mumsar på idag...). Har bakat massor av pajer de senaste veckorna, vad gör man inte för att ta hand om alla äpplen!

Även vackra dagar har en kväll....

 Septembersommaren fortsätter med värme och en vacker sol. Men vackra dagar går också mot kväll och då söker vi oss hemåt...

Solen gick ner och färgade vår värld i en helt annan färg - även i går kväll! Det dröjde ännu en kort stund innan höstmörkret lade sig - och då gällde det att passa på att knäppa några foton.

Jag ville fota solgatan... Och vattnet som kluckade mot stranden....

Så flyttade jag på mig och fick solen mitt i ett av brospannen. 

En vacker dag led mot natt.

Septembersommar!

 Vi är inne i höstmånaden september - men sommaren har kommit tillbaka! Med värme och klarblå himmel! Nu skall jag verkligen njuta av det vackra vädret!

 Redan på onsdagen visade sig solen från sin allra bästa sida och värmen var påslagen redan från förmiddagen. Eftersom mannen i huset har jobb nästan varje dag denna vecka bestämde jag mig för att åka ut till vårt sommarparadis alldeles ensam. 

Där ute var det vindstilla (eller så vindstilla som det nu brukar vara ute vid havet) och jag tänkte på mina fd arbetskamrater som var ute på en båtresa. Jag hade valt att inte åka med detta år och det kändes bra att jag stannat hemmavid eftersom jag inte mår 100. Och jag njöt av vädret ute på vår egna brygga istället för ute på havet långt borta....

Jag satte mig i campingstolen ute på verandan. Jag kisade mot solen och undrade om jag ville ha en kopp kaffe eller...? Nej, jag hade ju en flaska lemonad från våren som aldrig öppnats - nu var det dags! Så där satt jag i allsköns ro ute i naturen och drack gul Jaffa och kisade mot den klarblåa himlen. Jag satt en lång, lång stund. Men så tog jag tag i dagen och började röja bort lite av sommarens sly som växt extrem mycket runt husen denna sommar. Jag jobbade en halv timme och så tog jag en halv timmes paus och jobbade en halv timme och pausade en halv timme och ...

När jag satt i min stol och tittade runt mig såg jag att hösten börjar närma sig - ohjälpligt... Björkarnas löv börjar ändra färg och rönnens bär är många och röda. Nej, dags att jobba lite till.... Fast det här med att röja sly och fixa kring husen ute på en naturtomt det tar ju sin tid och det finns hur mycket som helst att greppa tag i...

När det blev kväll åkte jag hemåt. 

När solen hade gått till vila drev dimmorna in över slätten. Det blev mörkt och vägbelysningen tändes. Joodå, hösten är här.

Och så i går morse låg dimman ännu kvar över slätten där runt kl 9:30. Suck! Daggen låg i gräset nästan hela dagen, så jodå det märks att hösten är här. Men dimman försvann och den blå himlen och det varma vädret behagade visa sig igen. Till kvällen gick jag på en promenad runt byn.

Jag ville ju kolla den nya flaggstången som rests vid hembygdshuset under dagen. En 11 meter hög flaggstång stod där ståtlig och grann lämpligt till hembygds-/fd ungdomsföreningens 100-års jubileum.

Flaggstången har gjutits ner i marken i en cementring och ovanpå ligger en av byns gamla kvarnstenar. Vackert så det förslår! Kvarnstenen härstammar från en av de väderkvarnar som tidigare fanns i byn.

Väderkvarnarna stod på andra sidan vägen (mittemot föreningshuset) och var i flitig användning under 1800-talet. Numera finns en miniatyrväderkvarn rest uppe på kullen (numera mitt bland träden) där kvarnarna stått en gång i tiden. Och visst står den också på en gammal kvarnsten!

Idag fredag visar sig solen och det ser ut att bli september månads varmaste dag! Helt klart en favoritdag och det får bli en dag med mera slyröjning... och verandahäng ute vid vårt sommarparadis!

I lördags firade vi årets villa-avslutning

 Den sista lördagen i augusti firar vi villa-avslutning här i våra nejder. Det är ett tacksamt farväl till sommaren som gått, nu när höstmörkret kommer krypande. Vi firar förstås ute vid havet vid våra sommarstugor med facklor och ljus nere vid vattnet, och många firar också med att skjuta upp raketer eller smällare. Och så äter vi ju god mat förstås, det liksom hör firandet till...

Årets villa-avslutningshelg blev tyvärr lite väl grå och våt detta år. Det var gråmulet, regnigt och åskan gick  (tack och lov endast på håll för vår del). Och så blåste det nordlig vind, ställvis mycket kraftig. Inte minsta härligt väder för något firande - men se friande blev det i alla fall (om än mycket lugnt för vår del)!

Efter några regnskurar under morgontimmarna blev det några timmar med uppehållsväder under eftermiddagen. Vi var bjudna på mat ute vid en villa under eftermiddagen så vi hoppade i bilen och åkte iväg.

Där blev det nyplockade & stekta kantareller, hemmagjorda köttfärsbiffar med fetaost, rökt lax, egna trädgårdens grönsaker och förstås hemmagjord rödvinbärssaft. Alla försåg sig minst två gånger av den goda maten - och där satt vi och kollade vinden som slet i vågarna utanför huset. Till efterrätt blev det kaffe med både äppelkaka och chokladkaka med vaniljsås och vi värmde oss bredvid den varma kaminen, det var inte att tänka på att sitta ute på verandan....

Mot kvällen styrde vi så kosan mot vårt eget sommarparadis. Och oj då, nu såg jag en liiten, liiten glimt av blå himmel i allt den mörkgrå....värt att föreviga tänkte jag....

Väl där ute vid vårt ställe såg det inte det minsta sommarlikt ut. Den nordliga vinden blåste rakt in mot vår strand. Och inte minsta lucka för någon kvällssol... Men vi började elda i vår Jötul-kamin inne i huset och jag begav mig ut i skogen för att leta lite kantareller - svampplockning hör ju alltid villa-avslutningskvällar till...

Och vet ni, jag hittade sommarens största kantarell när jag gick en liten bit in i skogen! Och jag fick min svamppåse helt fylld med kantareller efter bra några minuter!

Under tiden hade sambon eldat i bastun och så var det dags för ännu en av de givna programpunkterna på kvällens firande: det sköna bastubadet!

Efteråt satt jag länge inne i bastukammaren och kurade skymning. Det var konstigt folktomt där ute vid runt havsfjärden tyckte jag, vi varken såg eller hörde av våra villagrannar. Var dom ens där ute? (Men det märkte jag efter en stund att dom var när marschallerna lyste och raketskjutande satte igång.) Men före det blev mörkt och vi tände våra ljus vid stranden, skulle vi dricka kvällste och åta lite smått och gott (bla goda ostar)....

Och så plötsligt mitt i allt det gråa lyste en röd solnedgång upp himlen och havet! Ännu en given programpunkt varje villa-avslutning kunde jag pricka av denna kväll! Men det dröjde inte länge förrän himlen åter blev helgrå...

En bra bit efter klockan 21, när skymningen började tillta, tände vi våra marschaller för att föra ut till strandstenarna för att hela natten lång glittra i vattnet... Men skulle vinden släcka ljusen detta år? 

Jag tände några ljus inne i glasburkar och placerade högre uppe på stranden. Nu märkte vi att våra villagrannar också var där ute, för nu lyste eldar och vackra raketer smattrade uppe i skyn....

Kvällen och natten blev svart - endast ett och annat ljus syntes när jag kröp till sängs. Nu hörde jag också regnet som smattrade mot taket - och så somnade jag... Vet ni förresten varför vi tänder våra eldar vid havet, jo enligt legenden var det förstås för att fiskarna skulle hitta hem i höstmörkret!

Vinden ven och det regnade precis hela natten! Så det blev inget morgonkaffe ute på bastutrappan på söndagsmorgonen! Men sambon hade kokade kaffe som jag drack inne i vårt varma hus allt medan regnet ännu smattrade på taket...

Söndag förmiddag bjöd inte på något skönt septemberväder - för nu  var det ju redan första september. Efter att ha diskat bort bestämde vi oss för att söka oss hemåt... och vet ni till eftermiddagen fick vi en blå himmel med sol! Jag satt ute i den varma solen och rensade lingon hela söndagskvällen. Alltid något, tänkte jag efter allt regnande!

September - och hösten är här!

 Så snabbt gick den sommaren! I lördags firade vi villa-avslutningen (och i morgon får ni läsa om vårt "firande") när vi tog ett stillsamt Farväl till sommaren. Idag skriver vi redan 2 september och vi går helt klart mot hösten. Men hösten hör ni, så skön den kan vara! Med den klara luften. Med de dimmiga morgnarna. Med vardagar som återgår till det normala och så alla dessa härliga stunder ute i naturen när den ändrar färg! 

Härliga tider - strålande tider. Nu följer vi svamp-stigen in i något nytt! 

 (Gula björklöv som fastnat på bilens framruta när vi igår åkte hem från vårt sommarparadis!)

Hösten 2024, välkommen!