lördag 7 november 2020

Kalvdans

 Idag har jag gräddat kalvdans! 

Men vad håller hon på med?, undrar säkert en del av er. Jo, jag har gjort en efterrätt på mjölken från den första (eller andra) mjölkningen efter att en ko har kalvat. Kalvdans, låter det inte gott så säg?! Av den här första mjölken får man en gul och näringsrik mjölk. Jag har köpt råmjölk i liters-flaskor och brukar förvara flaskorna i frysen tills jag känner för lite kalvdans till efterrätt.

Råmjölk kan man köpa direkt från en mjölkbonde eller via en Reko-ring. Här är mitt enkla och snabba recept på en god kalvdans:

1 liter råmjölk, 0,25 tsk salt, 3 msk socker samt kanel och kardemumma enl smak .

Jag blandar ihop alla ingredienserna och häller i en smörad ugnsform och gräddar sedan i ungen på 200 grader i ca 30-45 minuter (tills kalvdansen stelnat och är gyllenbrun i färgen). Jag tycker det är gott med kanel och kardemumma, så jag brukar inte snåla med kryddorna.

Jag serverar kalvdansen med sylt och eventuellt vispgrädde (det blev ingen vispgrädde idag). Jag valde att äta min efterrätt med hallonsylt medan sambon valde äppelsylt.

Trevlig lördag på er!

fredag 6 november 2020

Varmt på en fredag

 Förutom att vi här i Finland firar Svenska dagen idag så har vi nästan värmerekord för november. Alltså nästan. Just nu är det + 11 grader där ute i skuggan här hos oss! Behagliga temperaturer för att vara så här sent på året! 

Igår eftermiddag (mot kväll) åkte vi ut till vårt sommarparadis. Molnen hade nästan skingrats, men vinden rev i från väster. Vi ville kolla om det var högvatten och visst var vattenytan lite högre än normalt, men inte så mycket. Efter alla lågtryck är ett högtryck är på väg in och det kommer säkert att suga ut fjärdens vatten...

Denna fredag har jag inget speciellt på agendan, livet fortgår med vanliga sysslor. Idag har jag veckohandlat mat och städat bort massor av rödlökar och flera fat med trattkantareller som legat på tork här inne.Det är lycka att vara välförsedd med mat både i torkad och fryst form här hemma (vi fyllde frysen med älgkött i går kväll). Nu borde jag städa här inne i huset innan jag tar itu med bullabakandet... En långpromenad i det ljuvliga höstvädret skulle sitta fint, men det blir kanske fram emot kvällskvisten. För här skall följas med det amerikanska presidentvalsthrillern också (och det tar ju tid detta år)!

Hoppas ni alla har en lika varm och fin Svenska Dagen som jag har!

torsdag 5 november 2020

När jag blev intresserad av historien om Kirksal

 När novembervinden härjar där ute plockar jag fram några foton från augusti när solen sken och det var varmt och behagligt väder. Det var då jag var ute på en av mina historiska rundturer tillsammans med barndomsvännerna. Vi skulle utforska platsen som heter Kirksal och ligger i Lomby, Vörå. 

Kirksal är en kulle, ett berg, som idag är skogstäckt och som helt smälter in i landskapet. Men hur såg det ut här för tusen år sedan, eller för 500-700 år sedan? När berget låg i dagen? När ån mynnade ut i havet mycket närmare än idag?

Vi stannade bilen invid vägen och tog den lilla spången över ett torrt dike och in i skogen.  Vi fortsatte upp längs stigen, upp längs kullens ena sida. Stigen kantades av blåbärsris och ett och annat blåbär slank väl ned...

Halvvägs upp gick vi förbi en stor sten. En  gubbe, utskuren i trä, lutade sig emot stenen. Han såg aningen trött ut ...men vi däremot var inte trötta utan traskade lätt uppför den inte alltför höga kullen. Lite nyfikna var vi allt....

Sedan barnsben hade vi hört talas om platsen Kirksal och vi hade också hört att ortsnamnet troligen kom från ordet kirkko eller kyrka. Men sedan då? Vad vet man mera om platsen?  Idag har jag försökt ta reda på lite mera om platsen. Jag hittade bl.a. följande: 

I historiken om Vörå församling "Fädernas kyrka - och vår" (från år 2014) finns följande notering om Kirksal: "Traditionen säger att det fanns ett kapell på Kirksal kulle i Lomby redan innan Vörå socken bildades. Namnet Kirksal tycks också tyda på det, men närmare uppgifter om kapellet saknas."

 

I "Vörå sockens historia, del 1" finns detta fotografi av Kirksalkullen (fotot troligen från 1930-talet). Då fanns inga träd uppe på kullen och man kan tydligt se det platta berget. Idag är berget helt täckt av skog, men där uppe på berget har byborna numera delvis röjt bort mossor, buskar och träd. Runtomkring kullen breder slätten ut sig åt alla håll.

Så här skriver Åkerblom år 1937 om socknens historia: "Åtskilligt dunkel omhöljer också de äldsta kyrkliga förhållandena i Vörå. Att här funnit någon liten kyrka eller gudstjänstplats redan under medeltiden tycks framgå av den katolska mässbok, försedd med årtalet 1269, som till senaste tid förvarats i Vörå kyrka. Mässbokens årtal är skrivet med de latinska siffrorna MZZXXX. Under medeltiden utnyttjades stundom Z som tecken för talet 2000. Enligt detta bleve årtalet = 5030, vilket tydligen har världens skapelse som utgångspunkt. Enligt den judiska tideräkningen förlägges skapelsen till 3761 f Kr. Med stöd av denna beräkning bleve årtalet 5030 = 1269 e Kr".   Åkerblom fortsätter berätta: "Åtminstone på 1400-talet bör en kyrka ha funnits i Vörå, att döma av de ännu bevarade rätt talrika kyrkoprydnaderna från detta århundrade. Men Vörå utgjorde inte då ännu en egen församling."

 Vörå socken torde ha bildats någon gång i slutet av 1400-talet. De tre kommunerna Pedersöre, Mustasaari (Korsholm) och Pohjankyrö (Kyro) avstod alla delar av sina utmarker för att Vörå socken skulle kunna bildas. Årtalet 1489 har påträffats i samband med namnet Vörå socken, men det exakta grundläggningsåret är okänt. (hämtat ur församlingens historik).


 ("Carta Marina från 1539 i Olaus Magnus´  storverk innehöll information också om Finlands geografi, naturförhållanden och näringsformer". Fotot från Finlands historia av Henrik Meinander. Här finns bla Vörå, Kyro och Mustasaar utprickade, proportionerna är inte de rätta dock.)

Det är Åkerblom som fortsätter i boken om socknens historia så här: "Kommer så spörsmål om platsen för den första kyrkan, kapellkyrkan, i södra Vörå. Att den inte stått där den nuvarande kyrkan står förmäler traditionen, och vi kunna annars också tänka oss det. Men forna tiders primitiva kommunikationer i minnet förstå vi, att man vid den egna socknens bildande och en ny kyrkas uppförande (i början av 1500-talet) flyttade platsen längre norrut och till ett ställe, som från de yttre byarna bekvämare kunde nås båtledes. Under senare delen av 1500-talet fanns Vörå ås mynning i Lålax, därom upplysa uppbördsböckerna. Flytta vi oss tex 200 år tillbaka i tiden från mitten av 1500-talet, alltså till mitten av 1300-talet, kunna vi tänka oss, att Vörå ås mynning då låg betydligt högre upp"

 

Så här fortsätter Åkerblom: "Möjligen fanns det gamla kapellet i Koskeby. Märkligt nog ger den ännu kvarlevande traditionen om kyrkans flyttning till dess nuvarande plats ett visst stöd för denna teori. Enligt traditionen fick ett par oxar med förbundna ögon draga en stock och sålunda avgöra, var den nya kyrkan skulle grundas, och oxarna voro från Käldas (Sippus) hemman i Koskeby. Oxhistorien är inte mycket att räkna med, då dylikt berättas om många andra kyrkor, men däremot måste utpekandet av ett hemman i Koskeby tillmätas en viss betydelse. Mest enstämmigt är dock traditionen om Kirksal, en klippig ängskulle i Lomby, nära Kausalkullan, såsom plats för Vörå kyrka".
 
Jag har också funnit att amatörarkeologen Jakob Tegengren har berättat om Kirksal i skriften "Minnen från heden tid" (tyvärr har jag inte läst hans noteringar).

 Uppe på kullen fann vi några plaststolar framför en sten där någon ristat in "Kirksal, Lomby". Dessutom fanns några stockar från en gammal vägg (?). Visst är Kirksal en spännande plats. Och kom ihåg att också  i Storkyro under 1200/1300-talet fanns en liten träkyrka och ett kloster....

Vi gick nerför kullen och några fler blåbär hamnade i magen...

Om du som läser detta vet något mera om Kirksal, vänligen kommentera detta inlägg! Alltid roligt att få veta mera om denna plats!

onsdag 4 november 2020

Det amerikanska presidentvalet

 Idag känns det som att både radion och tv:n här hemma har bjudit på ett enda långt program om rösträkningen från det amerikanska presidentvalet (som hölls på tisdagen). Det har varit spännande värre. De båda presidentkandidaterna har kommit med olika uttalanden och olika experter har gett olika mer eller mindre viktig information. Men ännu vet vi inte om Donald Trump eller Joe Biden blir nästa president.

Ja, vi har väntat och väntat hela dagen för att få mera besked. Vi lär få vänta ännu flera timmar. Kanske flera dagar. Innan detta är över. Innan Amerika har fått ett resultat. Och resten av världen....

Och mitt under det amerikanska presidentvalet pågår livet utanför denna bubbla. Trots att hela, åtminstone halva, världen kollar läget och väntar på vad som kommer att hända....


 Dagens bilder har jag knäppt i Chicago och i Texas.

tisdag 3 november 2020

Efter regn kommer sol!

 Om vi hade busväder under gårdagen så har vi haft soligt och nästan vindfritt idag. En riktigt vacker dag, men det var tyvärr så vått och klottigt där ute i naturen....


Idag åkte vi ut för att kolla på vad vädret hade ställt till med under gårdagen. Nej, speciellt många träd hade inte blåst ned, det var inte alls som när Aila-stormen härjade tidigare denna höst. 


Men översvämningar på åkrar och ängar... det var vått överallt! Så här mycket vatten, så här eländiga översvämningar, har jag då aldrig sett förut under hösten! Nu fick man verkligen testa att gummistövlarna höll tätt!

Men det var ändå härligt när solen ville visa sig. Det var riktigt skönt att kunna gå ute och det var riktigt varmt.

En hel del roliga svampar stötte jag på i skogen.


Och jo, naturligtvis hittade jag trattkantareller, detta svampår! Jag hade tack och lov en plastpåse i fickan, så en hel del svamp fick följa med mig hem!

Dagens positiva var förstås att solen ville visa sig - det var så länge sedan sist! 👍😎

måndag 2 november 2020

Denna novembervecka börjar med höststorm

Det är måndag och det är  höststorm med ösregn.... något positivt med det? 

Njää... det får bli som man gör det!

Idag stormar det sydliga vindar och till kvällen utlovas nästan sommartemperaturer. Stormbyar från söder känns lite mindre just här hos oss, men tittar jag ut slår regnet ändå hårt mot ett av våra köksfönster. 

Där ute är naturen svart och grå, möjligen en nyans av brunt. Stormen kommer att öka under eftermiddagen och regnet ... det lär inte avta i första taget. Jag blev helvåt när jag skull ta ett foto, efter att enbart varit några få minuter där ute...  Ni skall veta att fotot tog jag mitt på ljusa dagen kl 12:30....

Det är skymning hela dagen.... ack du mörka november! 

Fotot ovan knäppte jag igår kväll, då var det alldeles svart där ute. Inne i stugan hade vi det varmt och skönt i ljusens (och tv:s) sken. 

Nu kom jag ändå på något positivt att skriva om! Ni ser det grå skåpet inne i skogen på fotot ovan, det är ett elskåp. För någon vecka sedan jobbades det här längs vår väg. Grävmaskiner, elkablar, stenbumlingar som fraktades bort och lastbilar som kom med sand... och sedan kom el-killarna med sina skruvmejslar... Efter allt jobb har vi numera el-kablarna nergrävda i jorden! Det ni! Nu kan höststormarna ryta bäst dom vill - nästan! Nu kanske vi får behålla el:en om träden faller som slagna hjältar i skogen över gamla el-ledningar... Jo, det får vara dagens positiva tanke. 

Tack, el-bolaget!

söndag 1 november 2020

November börjar gråmulen och med gula bullar!

 Välkommen november, en ny månad med nya möjligheter!

November är normalt årets gråaste och tristaste månad. Vanliga år, alltså när inte en virus-pandemi ställer till det, då brukar november vara min kulturella månad. Troligtvis inte detta år då av känd anledning. Men det som jag också brukar göra i november det är att tänka positivt. Tänka positivt. Göra positivt. Lägga ut positiva inlägg. Så ja, dags att försöka i år igen!

I fredags när jag veckohandlade hittade jag halloween-bullar i brödhyllorna och snabbt bestämde jag mig för att genast inhandla tre stycken. En bulle fick sambon med sig på gårdagens älgjakt, en slukade sonen när han kom via igår kväll efter en del jobb och den sista den tog jag till dagens kaffestund. Mums!


Som sagt. Hemma hos oss har vi små nöjen numera. Men bullarna var goda (fyllda med röd sylt som "sprutade" mellan fingrarna när man tog den första mumsbiten...) och eftersom det är sällan vi köper kaffebröd var det roligt med något nytt. Vi som inte firar halloween, vi som firar Allhelgona....

Nu kör vi november! Den första november börjar behagligt varm med hela 9 plus!