Att baka bröd i stekpannan

Häromkvällen prövade jag att göra mina egna glödkakor.

Ni vet, ett tunnbröd som man inte behöver

 ha en ugn för att baka.

Recept på glödkakor eller gáhkko finns i parti och minut. Nästan.

Vid det här laget vet ni säkert att jag tycker om enkla

recept, sådana som är enkla att göra och med enkla ingredienser.

Jag prövade mig fram till ett lite eget recept och det blev

riktigt gott, så här delar jag med mig av Min Glödkaka. 

Dubbelt så gott blir det säkert om man gräddar kakorna 

 över en öppen eld när man är ute i naturen.

Men det gjorde alltså inte jag, för jag stod hemma vid spisen.

Glödkaka

3,5 dl mjölk 

0,5 dl olja

0,5 dl sirap

0,5 tsk salt

0,5 påse torrjäst

0,5 dl rågmjöl

 6 dl vetemjöl + lite till utbakningen

Blanda ihop ingredienserna, låt jäsa 40 min.

Kavla ut till 5-6 tunna kakor. Nagga bröden.

Grädda i stekpanna på spisen eller på Muurikka

över öppen eld. Grädda på ena sidan, endast kort på andra.

(Går att fördubbla receptet, kakorna kan frysas in).

Mums när kakorna var varma och smöret rann mellan fingrarna!

Underbart

Det är länge sedan våra två ankor har figurerat här

på bloggen, så nu är det faktiskt dax igen tycker både jag och dom.

Vi har ju en Herr Anka, som är tuff och lite stridslysten, och en 

Fru Anka, som är så ven och underdånig. I förhållandet är det

Fru Anka som bestämmer och herrn som beskyddar.

Vintertid får ankorna bo inomhus i den gamla ladugården och

nu när vårsolens strålar lockar vill de ju gärna söka sig utomhus.

I går bestämde Fru Anka att nu skulle hon ut på backen trots att 

inte solen sken. Så när jag var inne hos djuren vaggade ankorna ut genom

ytterdörren. Det var kallt igår, runt fryspunkten, snö i luften (och

sådant är kallt för känsliga ankfötter). Just då råkade grävmaskinsförarna,

som jag berättade om igår, ha kaffepaus vid vår gård. Där stod flera

stora, neonklädda karlar bredvid sina bilar och pratade högljutt. Ankorna gick ut 

och länge tog det inte innan de kom instormande. Förgrymmat kacklande.

Snarstuckna. Vem står på vårt revir, liksom?

Och där ute stod tre kaffedrickande karlar med glada flin över

hela ansiktet. Trevligare ankor hade de nog inte sett!

I går kröp termometern flera grader under nollan och snön vräkte ner en stund.

Så var vintern här igen......

Idag skiner solen från en klarblå himmel, men någon vårvärme är det ju inte.

Solen skiner så vackert in på min länsstol med fårskinnet och

kudden som jag sydde när sonen var liten baby.

Kanske dags för en promenad innan skrivjobbet måste fortsätta....?

Grävmaskiner har invaderat byn

Byn är åter invaderad. Ja, åtminstone halva byn.

Kommunen bygger nämligen ett avloppsnät här i byn och nu är

grävmaskinerna i arbete. I går kom också två grävmaskiner 

till våra åkrar. Flera lastbilar har tömt minst tusen lass med sand, som

sedan en traktor har kört ut i olika högar ute på åkrarna.

Män i neongula arbetskläder springer och mäter och donar.

Mycket precisionsjobb på gång....

Det är verkligen mycket liv och rörelse här i vår del av byn. 

Nere vid bäcken skall dom bygga en pumpstation och måndagen

ägnades åt att gräva en grop, modell djupare.

När dagens arbete var klart gick jag ner till gropen för att se

vad arbetarna jobbat med. Gropen var djup, det syns ju inte på 

fotot, men ner i leran hade de grävt. De hade satt

en pump att pumpa bort vattnet.

I går fick vi en och annan snöflinga, så sandhögarna hade blivit vita.

Ni skall veta att våren brukar vara rätt klottig här på landet

och det blir ju inte bättre av att stora maskiner trafikerar 

redan mjuka klottiga småvägar.

Men duktiga är dom som jobbar och vi hoppas att det blir

bra när allt är klart.

"Sprängmattor", det finns mycket sten i marken så det behövs

säkert sprängas bort en och annan sten.

I dag fortsatte grävmaskinerna gräva för el-ledningar till pumpstationen.

Nere i byn fanns också några andra grävmaskiner som jobbade.

Full fart i byn alltså!

På förmiddagen dalade en och annan snöflinga ner idag också, stora som

handflator.... hoppas det är vårens sista snö.

(För hoppas kan man ju alltid.)

Landhöjningen och inlandsisen

Ett av de intressantaste naturfenomenen i Europa är landhöjningen.

På 1600-talet upptäckte man att marken utökades och man antog att det berodde

på att vattnet minskade snarare än att land steg upp ur havet.

Att det var marken som höjde sig upptäcktes först år 1795

av en finländsk lantmäteritjänsteman som hette E.O. Runeberg. 

Det tog ändå ytterligare hundra år innan man insåg

att landhöjningen hade ett samband med inlandsisen.

Den senaste istiden började för ca 115.000 år sedan.

Över Finland bredde isen ut sig från väster till öster och så

småningom kröp den söderut och österut. Isen täckte Fennoskandia,

Baltikum och Östersjöns sydkust i slutskedet innan den drog sig 

tillbaka för ca 10.000 år sedan.

I Fennoskandien (Norge, Sverige, Finland och nordvästra Ryssland)

har det sedan istiden pågått en landhöjning. Jordskorpan var 

nedpressad av landisen och nu höjer den sig sakta men säkert.

Naturligtvis var landhöjningen starkast kort efter att isen

hade dragit sig tillbaka. I Kvarken-området där isen var som tjockast

höjde sig marken med 15 cm per år i början, men höjningen har nu minskat.

Efter istiden har nästan hela Finland stigit upp ur havet.

Idag sker höjningen olika i landets olika delar,

i Helsingfors är höjningen 30 cm/100 år, i Björneborg 70 cm/100 år och

vid Bottniska vikens kuster 90 cm/100 år. Man har faktiskt beräknat 

att marken höjt sig 700 meter i Kvarken-området och att 200 meter återstår.

Om landhöjningen fortgår som tidigare kommer vi om

2.000 år kunna gå torrskodda över till Sverige!

Landhöjningen är starkast i Kvarken-området och det inverkar också

på vattnen i det inre av Finland. Kymmene älv och Vuoksen, som alltid har

haft sitt utlopp i Bottniska viken, har nu ändrat riktning och börjat rinna 

mot söder. Landhöjningen gör också att de naturliga vattendragen rinner 

långsammare och försumpar låglänta marker.

Dagens foton är från Replot hamn där många sjöbodar i dag står 

långt från strandlinjen, eftersom landhöjningen är så kraftig just här.

Tänk er att en ynka centimeter på ett år gör hela 50 centimeter på 50 år

och 1 meter på 100! Här blir det mera mark, alltså!

En lördagskväll med trevlig samvaro

Ibland är det så trevligt att bjuda in vänner för en trevlig samvaro

över en kopp kaffe, en bit mat.

 Igår kväll hade vi dukat bordet för sju personer.

I all enkelhet.

På menyn stod paj och sallad.

Jag hade gjort två sallader. En ekologisk ekbladssallad med

groddar och solrosfrön och en annan vanlig sallad med gurka, tomat 

och apelsin. På bordet stod en flaska med citronolja som dressing.

I det vackra keramikbladet fanns flingsalt. Skålen är ett vackert

minne som sonen köpte på sin allra första skolutfärd och

för mig är just den skålen/fatet så betydelsefullt.

Jag hade gjort två pajer, en räkpaj med mycket dill och gräslök

och en kycklingpaj med bacon och purjolök.

Dessutom en av mina favoriter, en varm tomat- och mozzarellarätt.

 Måltiden avslutades med mjuka hallongrottor med kokos och cheesecake

till varsin kopp kaffe. Eller två, om man så önskade.

Vi satt länge och pladdrade och smuttade på ett sött vitt vin.

Det blev en trevlig lördagskväll i all enkelhet i ett varmt kök

tillsammans med trevliga vänner.

Det är lite vardagslycka.

Med vårdagjämningen kom vinterkylan tillbaka

Det hände mycket igår, inte bara solförmörkelsen utan också

vårdagjämningen (bara ordet "vår" får ju en att smila upp sig!).

Fast .... idag blev det kallare väder och idag vill termometern inte

masa sig ovanför nollstrecket. Dessutom drar en kall nordanvind

över slätten, trots att solen försöker lysa det bästa den kan.

Jag kurar inomhus, det är nog bäst så. Nu skall här skuras golv

och då är det ju bättre att inte utomhusjobb lockar....

Ha en fin lördag alla ni som kikar in hos mig idag!

Alla vill leva länge

men ingen vill bli gammal.

-Benjamin Franklin-

I väntan på att dag skulle bli natt

I dag skulle vi få solförmörkelse, nyheten slogs upp 

mycket stort i alla medier. Dessutom hade vi en solskensdag,

så det var stor chans att se det märkvärdiga när månen passerar

i rät linje mellan solen och jorden. Redan vid halv 12-tiden gjorde jag

mig redo här hemma. Jag gick ut en sväng för att

kolla solen.

Och solen den lyste och lyste. Lite mörkare blev det, men

någon natt blev det ju inte.....

Det gick ju inte att fota solförmörkelsen bara så där, så jag gick kring i

trädgården och knäppte några bilder när den lätta skymningen infann sig.

Jag minns från min barndom när vi hade en solförmörkelse och pappa hade

gjort ett sotigt glas som jag kunde kika igenom, för att se in i

solen är ju inte bra för ögonen. 

Nu får vi visst vänta i elva år till nästa totala solförmörkelse.

Lite spännande är det ju allt när detta inträffar.