Strax innan midsommar för fyra år sedan somnade en av mina bästa väninnor in. Hon som ingått i gänget som vi firat midsommaraftnar tillsammnas med i så många år. Alla år sedan dess just innan midsommar har B och jag åkt ut med blommor till hennes grav (Graven, som hon fick dela med mannen endast några månader efteråt. Cancern tog dem båda). Igår följde även deras dotter med ut för att minnas . Lägga blommor och tända ett ljus på hennes viloplats.
Vi stod där framför den blomsterklädda graven och mindes dagen då det hände. Klart och tydligt finns dagen inpräntat i våra minnen.... Jag hade önskat sitta vid hennes sida de sista timmarna då, för fyra år sedan - precis som hon och jag satt tillsammans när hennes mamma gick in i evigheten. Men slutet kom för snabbt. Det var en solig dag och det var endast några dagar innan midsommar.
Jag tror att hon igår eftermiddag kikade ner på oss uppifrån sin himmel och log. Hon tyckte säkert om sina blommor och hon tyckte säkert om oss där vi stod tillsammans (mannens bror slöt också upp efter en stund). Hon önskade oss en glad midsommar med nypotatis och jordgubbar (tror jag)... Åren går men du finns för alltid kvar bland alla våra fina minnen!
Efteråt åkte vi hem till oss och drack rödlimonad och smaskade på nybakat rådbröd, varma minipizzor och gott "köpesbulla". Vissa dagar är det mera viktigt än annars att vara tillsammans och ta vara på alla minnen och sedan sluta dagen med fina leenden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar