Häromdagen gick vi den 1,5 km långa vandringsleden vid Storberget. En fin vandringsled som jag vandrat många gånger, men som mannen jag bor med inte har upplevt tidigare. Nu var det dags även för honom att uppleva alla de fina platserna kring och ovanpå berget! Han kom ihåg att vi för länge sedan skidat längs spåret som delvis gick här uppe på berget och naturligtvis hade han besökt många av platserna, men som sagt inte vandrat den relativt nya vandringsleden.
Vi startade vid gubben som pekar ut leden. Nu började jag berätta om allt som hänt här kring berget, för nu gick vi på gammal historisk mark. Lite längre till höger ligger flera kullar som varit boplatser ända sedan år 100 e Kr. Vid utgrävningarna vid Pörnullbacken på 1990-talet uppdagades spår av bl.a. järnhantering med ässja för smide och tillhörande slagg. Här har människor levt på kornodling, boskap, jakt och fiske upptäckte man då. Alltså 100 år efter Kristus! Man har t.o.m. funnit en vapengrav med svärd, stridskniv, lans, sköld och betsel till en häst i en omärkt grav. När skolan byggdes på Kaparkullen i slutet av 1890-talet fann man vapen, pärlor, spännen, armring och krigarutrustningar som analyserats komma från merovingertiden, alltså från 600-talet! Häromkring har med andra ord människor levt och vandrat i årtusenden före oss! Men årtusenden har ju också förändrat landskapet kring berget och kullarna - nu vajar stora sädesåkrar där vattnet tidigare svallade...
Vandringsleden är behaglig att vandra längs och jag kikade upp mot berget som syns mellan träden och alla buskar, allt verkligen trivs och växer denna sommar. Och så fick jag syn på de stora blåklockorna som blommar längs leden! Så vackra vilda blommor! När jag var liten växte också dessa blåklockor nära mitt barndomshem, men de finns inte längre på den växtplatsen.... Här känner jag mig som hemma, här känner jag att generationer av människor före mig vandrat och arbetat...
Här vid bergssluttningens södra sida finns ännu idag en mängd röda stugor, uthus och bodar. Många av stugorna är idag sommarstugor. Huset ovan är dock ett museum; nämligen Munters torp. Huset eller torpet var ett soldattorp där krigare Munter en gång bodde med sin familj (han som omnämns i Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner"). Maria Munter (kallad Majs), var byns lärarinna och hon var den sista som bodde i Munters torp. Jag minns henne som en gammal pigg tant med mycket raska fötter. Min pappa målade och tapetserade inne i hennes hus och för det mesta fick jag följa med för jag tyckte så mycket om att springa där mellan husen, hoppa omkring på hällarna och springa längs stigarna som gick mellan de små husen. På den tiden "jobbade" Majs som piga åt den gamla bonden Nyback Ant som bodde i granngården. Hon pilade iväg längs stigen till hans stora bondgård för att koka mat och kaffe och jag kommer ihåg hur det frasade i den långa kjolen när hon gick. Jag följde naturligtvis tyst efter och satt inne hos Ant på väggbänken och såg på när hon tände eld i vedspisen och satte på pannan för att göra kokkaffe. Här på Storberget hade tiden stått stilla redan då, allt var så gammaldags - här levde man som vid sekelskiftet 1800/1900!
Så vandrade vi vidare längs den vackra stigen ut till vandringsleden igen...
Här i skogen längs leden är det som om tiden stått stilla, som om vi förflyttats århundraden tillbaka till tiden när inga miljöförstöringar med ändrade odlingsmetoder skett. Här i bergssluttningen har träden grott, växt och sedan av hög ålder blåst ner i någon höststorm - och sedan ruttnat ner i marken igen. I vattendiket växer den gröna sörjan som jag minns från min barndoms vattengropar, med grodor och trollsländor....
Vi vandrade vidare och där uppe på berget finns små stiger ut på stenhällarna - och oj så träden har växt sig långa.... På Branten har man på senare år återupptäckt några skålgropar som eventuellt i tiderna har fungerat som offergropar. Enligt sägnen skulle man låta baren tvätta händerna i den stora gropens vatten för att bli kvitt vårtor..... Här uppe på Branten har ungdomar under långa tider samlats under vackra sommarkvällar... .Att Branten är en viktig plats återspeglas av att detta namn finns upptaget på landets grundkarta.
Så kommer leden fram till råtthålet - ett mycket nyare påhitt! I bakgrunden syns den renoverade danspaviljongen. Här har firats många midommardanser och bröllop!
Här uppe på berget finns den storståtliga ungdomslokalen. Här har jag fotat ingången till kök och servering, som dagen till ära var dekorerad med sommarens blommor. Här uppe på berget finns även stor parkeringsplats, en grillplats och en uteserveringsbyggnad.
En bit längre fram uppe på berget finns en annan fin raritet, nämligen Fädernegården, hembygdsförenings gamla byggnader. Från vandringsleden går en ingång igenom det gamla lidret rakt in mot bondstugan (som en gång i tiden var en parstuga för två familjer).
Alla byggnaderna är hitflyttade till Storberget för att bli museum (här hade Nyback Ant ett stort finger med i själva uppförandet av museet) från andra platser i byn. Den enda byggnaden som inte tagits från byn är väderkvarnen, för byns väderkvarnar var i för dåligt skick när det begav sig...
Här kommer mjölnaren nerför kvarntrappan... Kvarnen är från Korsnäs, men alla kvarnar som funnits i byn har också sett ut såhär.
Jag sänder ett stort tack till hembygdsföreningen som tagit hand om de gamla husen och gett alla byggnaderna ny röd färg och nya tak osv. Det här är verkligen en vacker helhet! Vi fortsatt vår vandring längs leden och kom snart tillbaka till utgångspunkten. Vi hade gått den unika vandringen runt Storberget!
Så många gånger jag blickat ut över denna vy - men har inte träden lyckats bli än högre och än yvigare än när jag var här senast? Solen sken under vår sommarvandring och jag var så glad att jag kunnat ana alla dessa människor som en gång igenom alla dessa sekler, ja rent av millennier, vandrat/lev-sina-liv här uppe på eller omkring Storberget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar