Självständighetsdagen

 Den 6 december är för alltid förknippad med mitt lands självständighet. Idag firar vi en 104-åring.

Självständighetsdagen är en ledig helgdag och den firas med tända ljus, uppvaktningar vid krigargravarna (de som gav sitt liv, sin ungdom, i kriget för vår skull) och som slutknorr balen på presidentens slott i Helsingfors (i tv för de flesta av oss). Fast - inte heller i år blir det dans och glam på slottet pga corona-pandemin....

I lördags fotograferade jag de minnesmärken som rests vid f.d. Vasa kasernområde (med den ortodoxa kyrkan i bakgrunden). Redan i lördags hade någon skottat bort snö här. Idag har man säkert lagt ner kransar vid stenarna för att hedra alla dom som stred i krigen och de som tyvärr lämnades kvar efter att ha gett sina liv på slagfälten.

 Här uppmärksammas också alla de kvinnor som tog hand om allt på hemmafronten när männen var ute i krig, och de som åkte ut till fronten eller sjukhusen och tog hand om allt det praktiska där i bakre leden. Allt för att landet skulle fungera när landet låg i krig med Ryssland. Även i dessa dagar skramlar vår östra granne med truppansamlingar och jag hoppas av hela mitt hjärta att fred får råda i alla dagar.

I dessa dagar uppmärksammar landets president människor som gjort bra för landet. Det delas ut höga militärgrader och även olika förtjänsttecken. Här foto av sambons medalj (Finlands vita ros orden) som han fick för flera år sedan.

Jag uppskattar mitt land så mycket mer en dag som denna, ett land befolkat med redigt folk som står stadigt förankrat på jorden i demokratisk anda. Med ett samhälle som fungerar och människor som man kan lita på. I varje samhälle finns förstås rötägg men de har ingen talan en dag som denna. Frihet. Självständighet. Och så släkt och vänner (idag åker vi för att fira min kusin som fyller år idag).

I lucka nr 6 firar vi en riktigt kylig självständighetsdag (-20 grader i ett snöigt och rimfrostigt landskap)!