Under dessa vinterveckor händer inte så mycket. Det är ju pandemitider med allt vad det innebär. Ändå rullar dagarna på i en jämn lunk. Dag läggs till dag. Marsdagar.
Jag vill ju inte klaga, för det går ju absolut ingen nöd på mig. Men det händer inget speciellt och det blir inga spännande inlägg här på bloggen. Det är mycket hemmajobb. Städa och koka mat. Mata ankor och gå långpromenader. Inte minsta lilla cafébesök med vänner, inga uppmuntrande konsertbesök eller inspirerande människomöten. Jag trampar i precis samma hjulspår som jag gjorde under gårdagen....
Dagens foto ser precis ut som fotona från gårdagen. Samma klarblåa himmel, samma härliga sol och samma vita snötäcke. Jag klagar inte - absolut inte på vädret! Dock var det lite kallare idag, runt 10 minus.
Men så såg jag spåret av en hare som skuttat fram i snön. Och det blev det som gjorde min dag idag!
Där bakom björkarna hade den skuttat fram mot häststallet. Kanske hade den sökt sällskap i nattens kyla (-27 grader), kanske ville den äta lite hö som blivit kvar i hästhagarna ...
Haren hade skuttat vidare och jag kunde inte låta bli att undra vad den hittat på efter besöket vid hästhagarna. (Och säkert är det flera än en hare som varit ute under natten för vi hade också spår av hare på vår gård.) Spåren i den nya kalla snön var i alla fall avslöjande. Men tyvärr såg jag inte de små liven denna kyliga tisdag.
Jag vandrade hemåt ... Det var faktiskt riktigt ödsligt på dagens uterunda, jag träffade inte en enda människa. Bara några spår av hare.
Och kyligt var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar