Omväxlande väder...

 Egentligen är det rätt kul med omväxlade väder så här i november (om man bara har de rätta ytterkläderna på sig när man är ute...). Ännu i fredags hade vi nästan sommartemperaturer, det var varmt och svettigt att jobba ute. Lördagen var gråmulen med ett och annat regnstänk. Till kvällen klarna det upp och när jag var ute på kvällspromenad lyste den runda månen - supermånen!

Under natten till söndagen hörde jag att regnet åter smattrade på taket. Och på söndagsmorgon var det vått ute, men fram emot middagstid började det klarna upp och solen kunde visa sig mellan de små molnen.

 Så jag passade på att vandra ut längs mina åker- och skogsstigar. Solen sken, +4 grader  och vått på marken...

Men jag märkte att mörkblå moln drev in från nordväst. Snömoln... visst kändes det lite kallare?

Redan i går kväll syntes de första snöflingorna yra kring i vägbelysningens sken. Under natten hörde jag snön som rutschade ner från taket... och så i morse var det vitt där ute på marken.

I morse låg ett tunt lager med blötsnö på marken. Snön hade klistrat fast på yttertrappan och jag såg att en hare hade skuttat över gräsmattan. Solen färgade molnen gula och efter en stund föll fler blöta flingor ur molnen (+0,8 gr).

 Det känns som om vi får förbereda oss på mera snö och busväder denna vecka....

Gott och blandat/ grått och blandat

 Denna lördag bjuder på regnväder, grått & trist så det förslår. Så idag väljer jag en inomhusdag - i alla fall tills regnet upphör. Här på bloggen får det bli lite gott och blandat idag, nåja egentligen grått och blandat!

För några kvällar sedan behövde vi lite gott till kaffet så jag bakade säsongens första jultårtor. (Istället för plommonsylt blev det Nutella-fyllning - det är ju inte jul ännu vet jag.) Men redan morgonen efter skulle sambon på ett möte och tog resolut allt bakverk med sig - så idag blir det till att baka något nytt igen... 

Häromdagen träffade jag på denna vitsvanshjort som betade ute på en åker. När den såg mig pilade den snabbt in mot skogen... Idag passar jag på att koka en soppa som långkok (och hjorten ovan har inget att göra med soppan). För en stund sedan tog jag nämligen fram ett paket älgkött med ben ur frysen och nu doftar hela huset av olika kryddor från soppkoket...

Vi har haft otroligt varma dagar de senaste dagarna. Nu igen! Igår hade vi +10 grader och det hör väl inte till vanligheterna att det är så här varmt i november. Fast idag är det endast +4 gr och våra ankor skrotar på i ett av mina blomland.... dags att ge dom lite mat kanske....

 Det är inte mycket som blommar i min trädgård i november, inte ens iskristaller... Men en och annan blomma på ölandstok-buskarna visar färg, det är alltid något! För en stund sedan var jag till trädgårdslandet för att hämta in jordärtskocka-knölar och lite persilja till min soppa. På spisen har också en kräm av blåbär och hallon från frysen börjat puttra... 

Gråmulna och småregniga novemberdagar är gjorda för fix och trix i köket!  Dags att låta ankorna komma in för mera mat i sin bur - nu skall här bakas kaka!

Kvällshimmel och hav

 Ibland vill jag åka ut en sväng bara för att fånga något nytt. Eller egentligen räcker det med något nygammalt. Något som inte hände igår, typ. 

Idag åkte jag ut i vår vackra skärgård just när solen skulle gå ner bakom molnen som drev in från havet. Och det var just ut mot havet jag åkte. En stund för mig själv - och min kamera.

 Jag och havet. Och så kisade jag mot solen som gömde sig...

 

Det är så vackert med dess röda båthus vid stranden. Ute bland stenarna. Invid vattnet. Och så några fåglar...

Det är detta landet som byggdes av sten.... 

Och när solen hade sänkt sig blev månen synlig. En stor, nästan rund, måne. Det var så vackert vid havet denna novemberdag, runt +5 grader men en rätt kylig vind. Det var nästan enbart jag, kvällshimlen, stenarna, sjöbodarna och havet....

En ny bok om Österbottnisk historia

 För någon vecka sedan inhandlade jag en bok när jag var in till staden. Jag köpte boken "Kult- och offerplatser i Österbotten" av Mikael Herrgård och Bertel Nygård. Ni som känner mig vet att jag är intresserad av historia. Den här boken handlar om det som skedde långt tillbaka i tiden, hundratalet ja ibland nästan tvåtusen år tillbaka i tiden! De båda författarna har sökt sig till platser och till spännande lämningar som gör att vi idag vet att även här längs den Österbottniska kusten genom tiderna har funnits människor. Inte många, men de har lämnat spår efter sig - om man letar.... Boken är en dokumentation om stenkult, trädkult, heliga källor, offerplatser samt boplatser och gravar från långt tillbaka i tiden. 

Här i våra nejder fanns ju ingen sådan kultur som runt Medelhavet omkring vår tideräknings början. Men här fanns enstaka människor som sedan blev fler och fler. Jägar- och fiskarsamhällen utvecklades, handelsplatser skapades. "Inom Österbottens järnålder framträder tre centralbygder som tydliga maktcentrum: Vörå, Kyrolandet (Storkyro, Lillkyro och Laihela) samt Malax. Vid Edsbacken i Närpes fanns också en boplats. I Esse är Högbacka och Furulandet kända." så skrives i boken.

Nu har jag nästan läst hela boken och jag kommer garanterat att plocka fram den vid många tillfällen. Här finns många kult- och offerplatser jag känner till, men många många är nya för mig. Såå intressant! Till sommaren har jag redan inplanerat några besöksplatser - av ren nyfikenhet.....

Solskensdagar på hösten

 Finns det något härligare än en solskensdag under hösten? Speciellt under november? 

Fast... tänker jag efter har vi haft en hel del av solstrålar denna höst. Ibland har himlen dock varit täckt av massor av moln & dis - men så har solen tittat fram däremellan. Härligt ofta! Härliga solen!

Efter någon dag med regn och dimma - så kikar solen in igenom fönstret en morgon och säger HEJ! Visst blir man glad av den där solglimten! Det är en kär vän som kikar in!

Eller som idag - en helt vindstilla solskensdag i medlet av november när vi kunde åka ut till vårt sommarparadis för att jobba en stund. Och solen den nådde ovan skogstopparna och lyste på bastutrappan som går ner till stranden...

Det var så vackert ute vid fjärden denna dag - solen lyste och vattnet och himlen lyste också - men i blått! Nere i Påttin låg en tunn isskorpa och då kunde solen bilda en solgata och glittra i isen...Härligt!

Och dessa vackra kvällar sedan! När solen går ner - ibland i moln som kommer in från havet och färgar himlen i ett gyllene sken...

Eller andra kvällar när solnedgången färgar hela himlen röd - en sprakande färgkaskad!

Eller som här en stilla eftermiddag när himlen blir orange trots att det är nästan mitt på dagen....För dagarna är ju så korta den här tiden på året. Redan efter kl 15  på eftermiddagen börjar solen göra sig redo att ta farväl (idag gick solen upp kl 8:43 och den sänker sig kl 15:49). Resten av denna vecka har vi utlovats rätt mycket sol och det är klart att det blir att söka sig ut i solen dessa dagar...

Visst älskar vi alla här uppe i norr den strålande solen! Som sagt speciellt i november!

Igår firade vi Farsdag

 Igår morse vaknade vi till en mjölkvit dag. Natten hade bjudit på ner mot minus 5 grader (= höstens kallaste natt). Det var frost och dimman låg tjock över nejden. Först mot kvällen blev det varmare och över nollstrecket - och då blev det Farsdagsfirande här hos oss!

Jag hade bakat en ost- och skinkpaj (som jag värmde upp till kvällen så att den blev lite mörk i kanterna), en tiramisutårta och årets första saffranskaka. Bordet var dukat och kaffet påsatt när billyktorna svepte in på gården. Sonen och hans sambo var lite sena för hemma hos M:s föräldrar hade storebroderns 2-åring hållit show... Men så kom de då äntligen fullastade med paket - och så blev det full rulle här också! Ny varm arbetsjacka och världens största chokladask bla! Svärmor hade också kommit över så där satt vi sedan länge vid köksbordet... 

Redan dagen innan hade jag firat min egen far med att tända ljus. Alltid ljus till Farsdag, pappa!

Men så var det ju också "Den mjölkvita dagen", dagen när dimman aldrig riktigt ville lätta. (Diset finns delvis ännu kvar denna måndag.) Jag tyckte sambon kunde vara ledig på en söndag som dessutom är Farsdag, så mitt på dagen fick jag med honom ut på en vandring upp till skogen... 

 

 

Ute på slätten var marken hård och rimfrosten  klamrade sig fast i allt växande - även i spindelnäten... Det var så vackert! Och det var så vitt - fast ingen snö!

 

Inne i skogen brusade bäcken med sitt bruna vatten från myrarna. Hit in bland träden hade inte frosten infunnit sig.

 

 Här hängde regndroppar i granens barr. Dimman var inte heller så framträdande i skogen.

Men dimman hade smugit sig in på ett kalhygge och där hade frosten nupit sig fast i allt på marken.

 Vi vandrade längs djurens stigar i skogen och kom så ut till ängarna. Dags att börja vandra hemåt. En härlig dag för vandring, jag tycker om att vandra ute i naturen oberoende av väder och årstid. Och vet ni klockan var ca 1 mitt på dagen och ljuset ville inte bli mer än så här!

Väl hemma tände vi eld i kakelugnen och satte oss för att invänta sonen & co. När så kvällslugnet infann sig lyste ännu ljusen på kakelugnshyllan och spred den hemtrevlig värmen.