Vi dricker kaffe tillsammans med Ebba Brahe och Carl von Döbeln....

 För en vecka sedan turistade vi ju i Jakobstad med omnejd. På hemvägen blev vi kaffesugna och bestämde oss för ett stopp i Nykarleby. Men skulle vi välja caféet vid Zakarias Topelius barndomshem Kuddnäs eller skulle vi välja Grindstugan som vaktade infarten till staden? Båda invid älven (Lappo å) och båda fina historiska platser....

Vi valde Grindstugan! Den lilla gula stugan, som i tiderna fungerat som s.k. tullhus, invid bron som går över älven. Nu hade det börjat regna, så vi snabbade oss på in under tak ...

Inne i det lilla caféet beställde vi kaffe och nygjorda jordgubbsbakelser. Så satte vi oss vid ett hörnbord och smaskade i oss godsakerna allt medan jag kikade upp mot väggarna och kände historiens vingslag...

Nykarleby fick stadsrättigheter år 1620 av konung Gustav II Adolf. På platsen där staden idag finns har funnits bebyggelse sedan medeltiden. Den ursprungliga byn kallades Leppo by och omnämns första gången redan år 1375 när några pilgrimer härifrån färdades till Vadstena för att berätta att de blivit botade för krämpor efter att ha bett till Heliga Birgitta. År 1607 bildades Nykarleby socken mellan Pedersöre socken och Mustasaari socknar.

Inne i stugan var väggarna dekorerade med historiska händelser. Ovanför kassan ståtade Ebba Brahe (Brahef), hon som var en svensk brukspatron, entreprenör, hovdam och grevinna född 1596 och död 1674. Ebba var gift med Jakob de la Gardie, han som av konungen fått rättigheter att grunda staden Jakobstad. Eftersom maken dog var det Ebba som såg till att Jakobstad grundades.

Här finns även Georg Carl von Döbeln avporträtterad till häst. Under åren 1808-1809 utkämpades krig när ryssarna anföll svenskarna. Slaget vid Jutas (som ligger 4 km söder om staden Nykarleby) har blivit legendariskt på grund av nationalskalden (som för övrigt var född i Jakobstad) Johan Ludvig Runebergs dikt "Döbeln vid Jutas" i verket "Fänrik Ståls sägner". I detta slag var Carl von Döbeln befälhavare och detta slag skulle visa sig vara mycket viktigt i och med den svenska förlusten vid Oravais nästa dag, för nu hade den svenska armén en reträttväg norrut.

På väggarna finns också Nykarleby kyrka avbildad. Kyrkan är uppförd 1708 och är uppkallad av Heliga Birgitta.

 ... och trivialskolan. Det var nämligen så att den första trivialskolan i Österbotten förlades till Nykarleby redan är 1641 (men flyttades till Vasa 1684).

Och visst ståtar kyrkan på samma ställe på andra sidan älven än idag. Och nu hade regnet tilltagit än mer (ursäkta regndroppen på kameralinsen).

Vi skyndade oss till bilen för att åka hemåt. Det var ett mycket intressant café och jag kunde inte låta bli att tänka hur skönt det skulle ha varit med en påtår kaffe på uteserveringen.... fast då skulle solen få skina....

Jakobstad (del 3 av 3). Stadsdelen Skata och lunch ute vid Fäboda

 "Jakobstad har fått sitt namn af grefve Jakob de la Gardie, som år 1652 fick Pedersöre socken i förläning samt därjämte tillstånd att grundlägga en stad på lämpligt ställe. Han dog likväl redan samma år, men hans änka Ebba, född Brahe, lät genom sin befullmäktigade, Henrik Tavast, år 1654 anlägga staden på Pinnonäs` egor."  så läser jag i min 125 år gamla bok om staden Jakobstad.

På vår turisttur till staden vandrade vi vidare in i tråhusstadsdelen Skata.

Jag fortsätter läsa i boken: "Nykomlingen var en nagel i ögat för de något tidigare grundade Ny- och Gamlakarlby på grund af det menliga inflytande han utöfvade på deras handel. Därför sökte de upprepade gånger att få denna medtäflare tillintetgjord. De lyckades äfven att år 1680 af Karl XI utvärka ett påbud, hvarigenom Jakobstadsborna befaldes att lämna sin egen stad och flytta till grannstäderna, emedan den var dessa ´icke allenst till förfång och skada, utan och själf af den beskaffenhet, att den icke kunde hinna till någon förkofring eller uppkomst´. Värkställandet häraf blef dock år efter år uppskjutet, till dess stadens bestånd blef försatt utom all fara år 1689, då konungen för evärdeliga tider fastställde de förut af drottning Kristina på försök gifna privilegierna med till, att ´ingen må understå sig staden i någon måtto uti dess handel och rättigheter men eller intrång att tillfoga eller tillskynda´. ---- År 1719 upprepades det gamla försöket att få staden ödelagd, men äfven då förgäves."

 

Staden Jakobstad växte och under 1780-talet byggdes många skepp här eftersom staden då hade 6 skeppsvarv. Jag läser att under slutet av 1700- och början av 1800-talet inföll stadens mest lysande tid (detta sagt år 1900). Nya fartyg byggdes, handlarnas och hantverkarnas antal ökade ständigt. I staden fanns inga fattiga: "Ännu år 1812 heter det: Utfattiga inga, fattiga 12, hvarav dock 5 äga egna hus; inga bettlande."  Så här slutar kapitlet om staden: "Den år 1900 mantalsskrifna befolkningen: 2541 personer.".  För ett år sedan i juni 2023 hade staden 19.443 invånare. Idag är de största arbetsgivarna i staden bla Oy Snellman Ab, UPM-Kymmene Oy, Billerud Finland Oy,  Oy Nautor Ab och Baltic Yachts Ab, dvs båtbyggandet, skogs/pappers- och köttförädlingen är ännu mycket tongivande.

Vi vandrade runt tobaksfabriken Strengbergs fabriker inne i staden. Tobaksföretaget grundades år 1762 och råvaran odlades i Jakobstad ända till slutet av 1800-talet. Under 1920-talet var Strengbergs tobaksfabrik den största tobaksfabriken i Norden och hade omkring 1.300 anställda. Företaget såldes några gånger under 1970-talet och slutligen lade Swedish Match ner företaget år 1998. Den stora klockan uppe i fabrikstornet är en kännspak del av stadens centrum. 

Nu var det dags för att oss att söka oss vidare ut mot havet och Fäboda. Här ute möttes vi av sandstränder och klippor - men också av regnet...

Vi hann vandra omkring en stund innan vi bestämde oss för lunch inne i Kaffestugan. Regnet fanns i luften och det var rätt lugnt ute på sandstranden, några få modig var ute i vattnet...

Allt medan vi åt inne i stugan satt vi och tittade ut mot havet och de enstaka regndroppar som föll ur molnen... Sedan fortsatt vi vår bilfärd och vi utforskade en hel del byar omkring staden.

Och eftermiddagskaffet det avnjöt vi i Nykarleby. Fortsättning följer.

Jakobstad (del 2 av 3). Blommande trädgårdar (del 2 av 2)

 Vi fortsatte vår utforskning av Jakobstads blommande trädgårdar. Nu ville vi besöka skolträdgården som ligger invid den vackra stenbyggnaden som inrymmer det som förr var Svenska realläroverket (från slutet av 1800-talet) och som nuvarande går under namnet Jakobstads gymnasium .

Denna trädgård är en donation av släkten Schauman till apotekare Viktor Schauman (1822-72) och hans hustru Elise:s minne. Tanken med trädgården som ligger inne i centrum av staden var "att främja undervisningen i botanik i stadens skolor samt att väcka intresse för vår växtväldens skönhet och nytta hos befolkningen". Trädgården anlades åren 1915-1932. 

Denna trädgård är indelad i pedagogiska "rutor" med tydliga grupp- och namnnoteringar på alla växter. På svenska, finska och latin. Vi vandrade runt och studerade de olika namnen  - och nu skall jag inte notera vad växterna heter som jag fotograferade (en annan vill ju inte notera felaktiga växtnamn).

Vi vandrade kring i den välansade trädgården. 

Jag tyckte en av de mest intressant avdelningarna i trädgården var området för medicinalväxter. Här kunde man läsa vad växterna skulle användas till. "För magbesvär". "För hudåkommor" och en hel del andra krämpor....

Efter en god stund vandrade vi vidare ut ur trädgården. Och vart färden gick då berättar jag om i nästa avsnitt av vår turistresa till Jakobstad.

Jakobstad (del 1 av 3). Blommande trädgårdar (del 1 av 2)

 "Den som en vacker sommardag på sin farkost löper in i Jakobstads hamn, får i en liflig bild se de förmåner, hvilka kommit på stadens lott. Den täta skärgården måste fånga hvarje naturvän, hvarje jägares och hvarje fiskares öga. Villor ligger överallt instuckna i grönskan; de bära vittne om, huru den lilla ortens invånare förstå att uppskatta lantlifvets behag." 

Så börjar texten om staden Jakobstad i min gamla bok från år 1900 som berättar om olika orter i Österbotten. Men i onsdags kom vi inte in i staden från havet utan vi kom med bil via Riksväg 8 (via en del rondeller). Vårt första stopp blev Aspengrens trädgård och Rosenlundsbacken.

 

 

Vi parkerade bilen och sökte oss in i trädgården mellan de gamla husen. Prästgården Rosenlund och den stora trädgården anlagts av prosten Gabriel Aspengren på 1700-talet.  Denna trädgård är en av de äldsta prästträdgårdarna i Finland och en unikt välbevarad trädgårdshelhet i hela Norden. Här finns den gamla prostgården med kringbyggnader bevarade, de flesta byggnader från senare delen av  1700-talet.

 

Vi vandrade in igenom porten till den terrasserade trädgården och väl där inne såg jag upp mot prästgården och det vackra åttkantiga lusthuset i mitten av trädgården.

Lusthuset med orangeriet i bakgrunden.

 

Prosten Aspengren var kyrkoherde och senare prost i Pedersöre och Jakobstad under senare hälften av 1700-talet. Det var han som introducerade äppel och potatis i trakten, för han var nämligen en ivrig anhängare av de nya idéérna att utveckla jord- och trädgårdsbruket. Den gamla stenmuren omgärdar trädgården och man odlar i olika rutor med grusgångar emellan. I trädgården växer många fleråriga växter som är grupperade enligt användningsområde. Förr var det viktigt att också odla växter för det egna husapoteket.

 I trädgården finns också en damm med vita näckrosor (och en springbrunn).

Och kan ni tänka er; här fanns de rödaste rosa röllekor (här hos oss växer det mest vita...).

Bredvid prostgården finns den en liten tematrädgård, en biblisk örtagård med växter som omtalas i Bibeln. Tyvärr blev det här det enda fotot jag knäppte åt det hållet...

 

Inne i den nyrenoverade prostgården finns idag en lunchservering och på eftermiddagen kaffeservering. På borden fanns vackra gamla handbroderade dukar och flera väggar pryddes av vackra gamla handsydda stramaljtavlor!

Rosenlundsbacken och Aspengrens trädgård var en vacker helhet, så värt ett besök en solig julidag! 

Här sken solen - men den skulle snart försvinna bakom molnen under vår Jeppisdag....

Julidagar med regn och en hel del sol

 Årets juli har hitintills bjudit på rätt regntungt väder. Visst har vi haft halva dagar med både värme och sol, men så framemot eftermiddagarna har vi fått en eller flera regnskurar - som varat kortare eller längre tid.... Trots allt inte alla dagar, men visst känns det så ....

Så här såg det ut för någon kväll sedan (måndag). Det uppstod en liten glipa i molntäcket så att den nedåtgående solen kunde kika fram mellan molnen och skogstopparna innan den tog adjö för dagen. Och den solglimten gjorde den kvällen!

På tisdagskvällen skingrades molnen lagom till natten och min kvällspromenad. Och då passade jag på att ta med mig en knippe vilda blommor till vasen på köksbordet här hemma. Alltid något!

Och när jag kom hem så bakade jag en blåbärs- och jordgubbspaj bara för att jag kunde...

Och igår, onsdag, då var vi ut på en dagsutflykt tillsammans med våra grannar. Molnen samlade sig redan från morgonen och en liten regndroppe föll när vi klev in i deras bil för att åka norröver med destination Jakobstad. Vädret var trots allt på vår sida, vi åkte mot soligare väder - men dom där molnen dom drev norrut efter oss så att fram emot sen eftermiddag hade vi regnvädret över oss. Men då styrde vi hemåt åter och satt i bilen, så ingen panik för oss. 

När vi satt ute i trädgården hemma på morgonen och väntade på grannarna knäppte jag fotot ovan. Nu har de gamla liljorna börjat blomma i min trädgård (med skogen i bakgrunden). Och mera blommor skulle det bli under vår dag i Jakobstad. Läs mera i morgon!