Uppmuntran

När man tittar/lyssnar till nyheterna eller läser dagstidningarna

möts man av ord som "dödsfall", "permitteringar", "kristider", ekonomin i 

fritt fall", "drickande och våld i hemmen" osv. Det är rätt mycket av 

det negativa just nu. Vi blir överösta av hemskheter.

Därför tänkte jag idag komma med lite uppmuntran.

Jag tycker liksom det är viktigt att göra varje dag till den bästa.

Vet ni vad som förgyller min dag just idag?

Jo, solen sprider ljus och vårvärme!

(Inom parentes måste jag medge att morgons nordanvind är riktigt kall,

så vilken tur att solen värmer lite i alla fall!)

Solens strålar faller så vacker in igenom fönstren och förgyller min

blomvas fylld med papegojtulpaner. (Och några helt vanliga gula tulpaner.)

Jo, det är trädgårdsmästargrannen som varit i farten igen.

(Det är tjänster och gentjänster som gäller här ute på landet....)

Medan jag laddade ner mina foton kikade jag in på dagens nyheter i telefonen.

Nämen, sanna mina ord om inte landets statsminister Marin och president Niinistö

kommer att hålla presskonferens för att marknadsföra kampanj där

man skall muntra upp oss medborgare! Här är det tydligen fler som vill uppmuntra.

Men jag bara säger som så att solsken som lyser in igenom ett fönster

det är ändå en svårslagen uppmuntran!

 

 

 

Och kom ihåg att:

Livet behöver inte alltid vara perfekt

för att vara helt underbart!

 

Funderingar i coronatider

Vi lever i en konstig tid. 

Corona-viruset har lamslagit våra samhällen.

För egen del har förändringen inte varit alltför stor, jag har 

redan i många år fått fundera en och två gånger p.g.a. mitt dåliga immunförsvar.

Jag har lärt mig att uppskatta det lilla, det som finns närmast.

Ibland bara det som finns framför ögonen. 

Tyvärr tror jag att många glömt bort just det. Man tror att lyckan, äventyret,

endast finns på en resa så långt borta från det vardagliga som möjligt.

Och sedan anser man att det är någon annans ansvar att ta hand om allt

om något går fel. Vi har nog haft det för bra i så många år att vi har

glömt bort att på riktigt ta hand om det allra viktigaste.

Att ta hand om oss själva. Att ta hand om varandra.

Att ta hand om det som finns här och nu, för oss alla in i framtiden.

Och...att inget kommer utan ansträngning.

 De senaste dagarna har vi vaknat till snö på marken. Mera snö varje morgon.

Under dagarna har snön smält, men alltid mera snö.....

Det är ett riktigt tråkigt aprilväder.

Igår hade vi ett varmt solskensväder när väl molnen drog undan.

Jag började städa undan i växthuset och det var så inspirerande!

 

Häggens lövsprickning är inte långt borta, upptäckte jag.

Men så kom det då mera snö igen under natten ....

Samtidigt tänkte jag att det är ju väta marken behöver. För snart,

riktigt snart kommer våren och då går det undan! Här uppe i norr

exploderar våren och det är svårt att hinna med. Så jag njuter även denna

dag som är mulen, disig och våt. Det är förändring i luften. 

Snart kan jag tillbringa många timmar ute i växthuset.

Förmiddagskaffe i växthuset - och bara i kortärmat... smaka på den! 

Jaha, det var dags att komma nu!

Redan i går kväll satt jag och suckade. 

Det blev ingen vacker solnedgång i går. Istället fortsatte snöandet.

Och vinden den vrålade kring husknutarna. Ett riktigt snöoväder!

En snökanon som bjöd på takatalvi....

Det var helt enkelt dags för vinterns första snöoväder.

Det var tydligen dags för det nu.

I mitten av april.

När vårfåglarna anlänt och de första vårblommorna börjat visa sig.

Jaha, det var dags att komma nu, låg jag och tänkte när jag försökte sova....

Det snöade ännu i morse,. Vinden hade inte lagt sig den heller.

Det låg vita snödrivor där ute. Och snön fortsatte vräka ned.

Jag gick runt och kikade ut igenom fönstren medan jag drack mitt

förmiddagskaffe. Hjälp! Vart försvann våren .....

När jag gick ut för att mata våra ankor fick jag lov att kliva över

vinterns första drivsnö längs uthusväggen. Alltså första.....

Nu hoppas jag väl ändå att det värsta ovädret har dragit förbi.

Nu hopps jag att nordanvinden avtar, att det inte finns fler snöflingor

och att kvällssolen hinner visa sig innan den går ner bakom skogen.

Lite solnedgång skulle sitta fint.... ja, och så skulle det sitta fint med

massor av plusgrader. Det liksom hör ändå våren till....

Påskannandag med busväder

Det är måndag och påskannandag. Ute har det börjat snöa igen och

ibland river vinden i det mesta den förmår och snöflingorna driver in

nästan horisontellt. Det ser ut att bli en inomhusdag idag också.

Precis som gårdagen, som då bjöd på regn ända fram till kvällen. 

Men se, när jag tittade på kvällsnyheterna såg jag plötsligt solen!

Så jag rusade ut och upptäckte en helt underbar värld!

Det kändes som om man blev pånyttfödd... eller uppstånden....

Det var så vackert att det klack till i hjärteroten.

Efter en hel dag med först snö och sedan regn blev det en så fin avslutning

på en trist och grådaskig dag. Tjohoo!, ville jag ropa (men jag valde att vara

tyst ifall hela byn skulle höra...).

Även molnen som hade innehållit regndropparna och som var på

väg bort färgades blodröda av den nedåtgående solen.

För mig kändes det som att detta var påskens budskap.

Idag är vi på ruta ett igen med mera grådask - och snö.

Men idag skall jag ställa till med bullabak, något roligt måste 

man väl hitta på när man inte vill vistas utomhus....

 

En stilla påskkväll

I morse vaknade vi till en vit vintervärld. Nu mot kvällen 

har snön regnat bort och det är riktigt grått och trist.

Idag infaller påskdagen - och det är som om hela världen har stannat.

Inga fordon på vägen, ingen som är ute och promenerar i regnet....

Men både långfredag och påsklördag bjöd på vackert solskensväder.

En hel del påskhäxor var i farten här i byn, precis som alltid på påsklördagen. 

Årets påskhäxor (och annat knytt) kunde ju inte gå från dörr till dörr och begära godis, 

så här i byn hade man ordnat med lite skoj utomhus vid lokaalin. Där kunde de häxor

som så önskade mellanlanda och få med sig några chokladägg. Fast det gällde

 att inte komma många tillsammans utan endast en familj åt gången....

Både långfredag och påsklördag bjöd på fint flygväder för de påskhäxor som 

skulle ut med kvasten. Tyvärr är ju landets gränser stängda, 

varför alla färder till Blåkulla var inhiberade.

Långfredagskvällen bjöd på en riktigt vacker solnedgång.

Vi åkte ut en sväng med bilen istället, bara för att räta ut tankarna.

Himlen färgades vackert orange  i solnedgången, luften kändes kyligt krispig

och ute på den stora slätten kände vi oss ensammast i hela världen.

  

Det var inga häxor i farten. Däremot var det en tranplog som drog ut mot havet.

Vi lyssnade till trumpetandet och vingarnas sus.

Sedan blev allt stilla igen.

Staden vid havet hade lagt sig till ro.

Några bilar syntes längs stadens gator, men dom var också färre än vanligt.

Lugnet lägrade sig över långfredagskvällen.

En av påskens stilla kvällar. 

Glad påsk (så här mitt i stilla veckan)!

Idag har vi långfredag och vi är mitt inne i påskveckan, som

också kallas stilla veckan. Och mera stilla än detta år har jag väl

aldrig upplevt. När jag var liten var ju långfredagen den enda dagen

på hela året när ingen skulle vara ute. Det var den längsta dagen

på hela året. I år skall de flesta av oss, om inte sitta inne så,

 åtminstone inte bege oss ut bland folk. Det påminner mig om

barndomen.... endast med den skillnaden att detta år gäller att ta det

långfredag hela månader i sträck.....

I år hade jag inte tänkt ställa till med påskpynt och sådant.

Men titta! Visst plockade jag fram den gula påskduken som jag ärvt efter

min mamma, jag plockade fram påskpyntet som sonen gjort i lekis och

de målade påskäggen som jag köpte när jag bodde i Umeå.

Lite påsk måste det väl ända vara, det är ju ändå påsk liksom....

I år har vi också fått massor av påskliljor av vår trädgårdsmästargranne.

Det är så vackert med gult på våren och jag är så tacksam

för alla blommor som vi har fått.

Påskliljorna fick vi redan för någon dag sedan, och som ni ser

hade snön inte smält då.... men nu är nästan allt det vita ett minne blott.

Fast det kan ju komma mera snö, det ser ut att bli kallare till påskdagen....

Min lilla påskhare fick sitta i en blomkruka och titta ut igen fönstret

denna påsk. Kanske är det någon med barnasinnet som går förbi och

blir glad. Med det sagt så önskar jag er alla en

"Stillsam och Glad Påsk!"

Ta hand om varandra!

Inledningen av påskveckan

Idag skriver vi måndag och vi är inne i påskveckan. 

Den blåa måndagen är det idag. Dagen efter palmsöndagen.

Årets påskhögtid kommer att te sig helt annorlunda världen över.

Och allt pga ett litet virus som har stängt ned så mycket som vi tagit

för givet så sent som för bara några månader sedan....

Men det vill jag säga till alla er som kikar in till mig: nu är det

dags att gynna lokalsamhället. Handla lokalt, gynna lokala producenter

och hantverkare. Och tänk på era grannar, vänner och släktingar.

Håll kontakt via telefon eller datorer, om ni inte kan ses "öga mot öga".

Och slutligen, tack alla ni läkare och sköterskor som tar hand om dom

allra sjukaste. Ni är guld värda!

Igår hade jag köpt blommor till sonens sambo som fyllde år. Det blev inget

kalas, men ungdomarna kom ut på en kopp kaffe med dopp. Jag hade

bakat en hel plåt Silviakaka och det smakade utmärkt.

Ta hand om er alla i dessa corona tider!

Nu gäller det att njuta av varje lugn dag ute i vårsolen!