Snabbfixa något gott till kaffet

Alla har vi stått där. Gäster som kommer om en kvart och vi som

inte har något gott att bjuda till kaffet. Vad hinner man göra på en kvart?

Idag tipsar jag om något gott som du snabbt hinner fixa till.

Det här behöver du:

~ frysta smördegsplattor

 ~ sylt

 ~ett ägg

~ pärlsocker

Sätt ugnen på 225 grader och ta sedan fram smördegsplattorna ur frysen.

(Jag har nästan alltid Myllyn Paras smördeg hemma). Lägg smördegsplattorna på

ett bakplåtspapper och låt dom tina i rumstemperatur medan ugnen värms. 

Sedan är det bara att dela plattorna i två delar, klicka lite sylt i mitten på varje

platta (jag använder gärna hemmagjord äppelsylt, men det går också bra med

frysta bär eller fint skivade mjuka frukter). Pensla degen med ett uppvispat ägg

och strö pärlsocker över.

In i ugnen någon minut (det går snabbt, så håll koll!).

Ladda kaffebryggaren och vänta på gästerna som kan komma 

till ett hem som doftar nygräddade wienerbröd!

Snö i träden

Det är svårt att greppa att dagarna blir längre, vi har ju mulet mest

varje dag. Men igår kunde man ana solen och då märkte jag att solen

stod högre upp på himlen och när den började sänka sig var det bakom

några skogstoppar där den inte befunnit sig på flera veckor. Yes, vi går mot

ljusare tider! (Det är lycka att bo på landet och upptäcka dessa fenomen!)

Igår blev det en skogsdag för oss. Vinterns projekt påbörjades redan

förra veckan och nu ägnar vi någon timme nästan varje dag åt

att vara i skogen.

Igår var det kallt, riktigt kallt ute på slätten. Sambon kom med arbetsskotern 

och frågade om jag ville sitta på , men jag tackade nej. Jag tyckte det skulle vara

varmare att gå och hålla upp värmen på det viset. Idag har vi satt skogskärran till

traktorn, så nu har kan vi använda både grip och vinsch som hjälper till 

med de tyngsta lyften.

Ute på slätten pinade vinden, snålblåsten.

Snön låg som i vågor, så vackert tycker jag.

När jag kom in längs skogsvägen kändes inte vinden längre

och här låg snön i träden ännu.

Vackert och mycket snö, som ni ser!

Blötsnön som kom under julhelgen hade lagt sig på de späda björkarna

längs vägen och på vissa ställen var det som att gå i en portal av snö.

Där inne i skogen hittade jag sambon med skotern!

Vi lastade på några björkstammar och surrade fast med ett rep.

Just nu håller vi på med att hugga upp en "väg" för att traktorn 

skall kunna ta sig fram emellan träden. Efter flera snöfattiga vintrar

har vi snö i skogen denna vinter.

Timmersaxen är ett bra hjälpmedel i skogen när man jobbar 

med muskelkraft. Mina muskler är inte så vältränade ännu,

men vänta bara till våren...

Någon timme i skogen får räcka. Ibland har vi kaffe med oss och

att avnjuta kaffe ute i skogen är det bästa med en dag i skogen!

Igår var vi ute bara en stund, så inget fika igår.

Det är så vackert i skogen även på vintern!

Nere i bäcken hörde jag vattnet som porlade trots att det

är så kallt. Jag vandrade hemåt jag också och den sista biten, den ute

på slätten, hade jag motvind. Det var så kallt att benen kändes som

is när jag väl kom hem.....

Tulpaner mitt i vintern

Så här efter julhelgen känns det fräscht med tulpaner.

Det känns lite vårlikt när den första tulpanbuketten hittar hem till

vårt köksbord. Det känns att vi går mot ljusare tider, att dagarna blir

längre och att sommaren kommer - tids nog.

Årets första tulpaner fick jag redan på nyårsdagen och dessa tulpaner lyste riktigt

gula precis som solen. Och som dom har blommat! Nu börjar dom

se lite vissna ut, men över två veckor har dom glatt oss.

Nu avnjuter vi också dessa rosa tulpaner.

Lite sockervaddsvarning hemma hos oss alltså!

Tulpaner behövs när kalla vintervindar viner kring husknuten och när

mera snöflingor finns i luften! Just när vi är omringade av vintern då

sprider tulpanerna hopp av andra tider!

En stund

Ibland tycker jag att livet rusar förbi. 

Allt går med rekordfart och man hinner knappt med. Annat var det förr.

Jag minns när jag var barn hur länge en stund kunde dröja. 

Vi åker om en stund, sa pappa. Och den där stunden den kom ju aldrig.

Tiden sniglade sig framåt. Långsamt, lååångsamt.

Tiden gick i tjära, brukade jag tänka. Fem minuter var en evighet. 

Fem minuter är ingen evighet längre. 

Nä, nu förstår jag pappas ordval bättre.

Numera rusar tiden, allt går mycket snabbare.

Ibland brukar jag stanna upp. Kameran är en bra excuse.

Dagens foton tog jag häromdagen när solen nästan tittade fram igenom dimman.

Nu tar vi hand om den nya veckan.

 I ett makligare tempo!

Julgran och fastlagsbulle

Idag har jag ätit årets första fastlagsbulle. Mmmmm!

(Ett litet förtydligande: fastlagsbulle kallas semla i Sverige).

Det är ca en månad före dagen D för dessa goda bullar, men nu när julen

är firad då dyker fastlagsbullarna upp i bageriernas sortiment. Och jag kunde ju inte

hejda mig idag utan köpte några bullar. Två med mandelmassa och två med sylt.

Ofantligt stor såg bullen ut på tallriken, men hoppsan så den slank ner...!

Med grädde på överläppen försvann bullen i ett rasande tempo.

Okej, det var årets första...

Men tro för all del inte att julen är slut för min del. 

Nej då, med näbbar och klor håller jag kvar vår julgran. 

(Alla andra juldekorationer är bortplockade). Granen har börjat växa och den är så

vacker där den lyser upp i kvällsmörkret. Nej, inte ens i morgon 20:e Knut 

kommer den att åka ut. Har jag någon talan här i huset får den stå

inne länge, länge ännu!

Möjligen kan jag plocka bort glitter och bollar nästa vecka....

Men granen med alla ljusen får vara inne ännu.

Basta!

 

Vinterdimma

Jag brukar tänka ibland att inte kan jag rå för att jag bor i ett av

världens vackraste länder. Jag vet att många av alla jordens

människor håller med mig. Och så vet jag att det finns dom som inte ens vet att

 landet finns.... men de skulle bara veta! 

Ibland klagar jag, okej.  Men ibland sväller

mitt hjärta av stolthet för att det är sååå vackert.

Som igår när dimman bredde ut sig och förvandlade allt till vit mjölk!

Ute på slätten var det kompakt vitt. 

Horisonten försvann och man såg endast några meter framför sig. 

Här hos oss stampar ett högtryck på stället

och vi har det så dimmigt att inte ens solen lyckas tränga sig igenom.

När jag kom ut ur skogen möttes jag av dimman....

Jag hade kommit gående längs skoterspåret, nu gällde det bara att 

hitta vägen hem!

Jag anade att det var solnedgång....

Här kunde jag ana den gamla ladan ute på slätten....

Träden längs bäcken var klädda i rimfrost.

Sällan jag sett något så vackert!

Jag var en lycklig människa där jag vandrade hemåt.

Vissa dagar sprakande röd solnedgång och vissa dagar kompakt vit renhet.

I like!

Trotjänaren

I går eftermiddag/kväll översvämmades min facebook och instagram 

av vackra bilder av den fabulösa solnedgången. Och vacker var den! Smickrande!

Efter månader av grådask förvandlades hela världen, solen

målade upp en färgskala som hette duga!

Naturligtvis var jag också ut med kameran...

Hela världen blev röd/rosa, och det har vi den vita snön att tacka för....

Vi har en gammal trotjänare, en arbetsskoter som vi kallar "vår arbetshäst".

När sambon köpte den för många, många år sedan var den redan begagnad.

Nu är den nästan antik, men en trofast tjänare är den än i dag.

Snörika vintrar är den en bra dragare i våra steniga skogar.

Sommartid får skotern åka på "sommarbete", nåja den förvaras i ett tomt uthus

som vi utnyttjar. I går hämtade vi hem skotern, för nu behöver vi dess tjänster.

Där har den stått i månader och efter att sambon dragit några få gånger i snöret

startar den snällt. Inga sura miner här inte! Nu är det bara att köra ut

skotern ....låta den få känna snö under mattan....

...och upp på bilsläpet åker den.

 Vi surrar fast skotern och styr hemåt.

Väl hemma skall skotern "besiktigas", sambon har några små anmärkningar

som snabbt åtgärdas. Vi fyller på med bensin och så åker sambon ut en sväng.

Trotjänaren står åter till vår tjänst!

När jag i solnedgången går ut ser jag de typiska skoterspåren, de här

spåren är mycket mer kompakta och smalare än spår gjorda av sportskotrar.

Snön är rosa, med drag mot det lila.

Så hör jag det kännspaka skoterljudet från skogen. Sambon är på hemväg.

Inte går det snabbt, men det går tryggt.

Mörkret börjar fall, men ännu lyser himlen röd.

Trotjänaren vet nästen vilken väg hen skall ta.

Den har ju varit med några år.