fredag 17 februari 2017

En vårdag i mitten av februari

Åååå, vilken vacker februaridag!
I dag måste jag bara få lovprisa det sköna vårvädret!
Det lär komma bakslag, men just nu är det ett skönt vårväder.
Solsken och torra, varma föhnvindar.... det är bara att tacka och ta emot.


Jag gjorde en sväng via växthuset, det som varit igenbommat hela vintern,
därinne var det riktigt varmt i solen.  Och så måste jag kolla om snödropparna 
har börjat spira, men så långt har våren inte kommit ännu....


Men något som spirar är morötterna och potatisarna, som har fått små ögonskott.
Det har kanske varit en alltför varm vinter i vår källare, men visst
känns det som om våren är i antågande.
Just i dag. Just denna solskensdag.
 

torsdag 16 februari 2017

Tre damer på vift i Helsingfors, del 2

Måndag morgon och dags att vakna upp till ett vårlikt Helsingfors!
Dagen låg framför oss tre damer och vi hade inga stora planer annat än att 
förnöja oss med vad måndagen hade att erbjuda.


Vi startade dagen med hotellfrukosten (yes!).
Det är något alldeles speciellt med hotellfrukostar, jag blir på något vis hungrigare
på hotell bara för att det finns så mycket fantastiskt att välja emellan.
Soliga frukostar som bara slinker ner (halva nöjet med att bo på hotell
är ju faktiskt dessa frukostar med alla dessa valmöjligheter, visst håller ni med ).

+

Med en härlig mättnadskänsla kunde vi så börja utforska dagen. 
Vi styrde stegen mot Senatstorget med domkyrkan, statsrådsborgen och 
universitet. Vi hade planer på att börja med domkyrkan, men den var tyvärr 
stängd pga renovering, så vi gick in i kryptan under kyrkan istället. Vet ni förresten
att  en sex meter hög krypta (ursprungligen källare) byggdes för att själva kyrkan
skulle stå högt över övrig bebyggelse runt torget... 


Efter att ha vandrat runt en stund gick vi upp till Uspenskijkatedralen.
Denna kyrka är den största ortodoxa kyrka i Västeuropa, men tyvärr är den stängd
på måndagar (osis, den också!). 



Vi strövade ner mot Salutorget. Vi kollade att Niinistö var på plats
när vi gick förbi presidentpalatset. Det kändes lite råkallt nere vid vattnet och vi 
funderade på att ringa på hos Sauli och Jenni för att få en kopp kaffe, men
hur det nu var så gjorde vi inte det.... Det kändes inte heller lockande att äntra
färjan över till Sveaborg... Nej, vi går till saluhallen istället, sa vi!


Och ni vet väl att jag tycker om saluhallar. Bara doften och mångfalden av varor
gör att jag tycker om att gå och titta mig kring i dessa saluhallar (var de än finns i världen).
Den gamla saluhallen i Helsingfors är alltid värt sitt besök. Numera
har nyheter flyttat in i hallen, som tex olika vårrullar.


Fiskförsäljning med bla kaviar.


Björn-, älg- och renkött på burk. Jag trängdes med en några japaner för att
kunna fota dessa burkar.....


Och så fanns det många små härliga matställen och cafeér inne i saluhallen.




 

Vi däremot dök in i ett fullsatt Fazers café på Glogatan i stället, mitt favoritcafé.
Sedan gällde det att bestämma sig för vad man ville mumsa i sig, inte lätt av besämma sig.....
För min del blev det en urgod Budapestbakelse med vanligt svart kaffe. Mmmm!



Innan vi satte igång med shoppingen hann vi faktiskt med ännu ett museibesök.
Denna gång gick vi till Helsingfors stadsmuseum och såg utställningen "Ekon från
Helsingfors", en riktig nostalgisk återblick till svunna tider. Här ovan en miniatyrmodell
av staden som grundar sig på en karta från 1878.


Vardagsrummet från 1950-talet med Hetekasäng och Arabiaporslin i köket.
Ja, det var som att stiga in i delar av ens barndom....


Fyllda av allsköns intryck tyckte vi nu att det var dags för lite shopping.
Vi började i Gudrun Sjödéns färgsprakande affär. Jag frågade och fick
knäppa några foton inifrån affären som ligger vid Skillandsgatan.



Så fortsatte vi med vår shopping, det blev lite kläder och för mig blev det
(förstås) några böcker från Akademiska Bokhandeln....
Efter att ha vandrat kring inne i centrum av Helsingfors kändes det skönt att
äntligen få sätta sig i tåget norrut igen. En innehållsrik och fin resa.
Fortsättning följer.
 

onsdag 15 februari 2017

Tre damer på vift i Helsingfors, del 1

Redan i början av året bestämde vi oss tre nyårsfirande damer för att åka till
Helsingfors och nu så här i mitten av februari blev det så äntligen dags för vår tågresa
med hotellövernattning i vår vackra huvudstad. Vi tyckte vi skulle göra staden i ett
lämpligt tempo, vi ville göra några museibesök, äta och dricka gott och kolla lite shopping.... 
ja. lite sådant utan vidare planer.... ni vet damer på vift i storstaden....


Vi började med att avverka konstmuseet Ateneum.
Ateneum är Finlands ledande konstmuseum med samlingar som omfattar 
konst från 1800-talet till modern tid. Här finns verk av de finska mästarna
Akseli Gallen-Kallela, Hugo Simberg, Helena Schjerfbeck och Albert Edelfelt,
men också verk av Anders Zorn, Paul Cezanne, Marc Chagall, Vincent van Gogh 
och Paul Gauguin. Fotot ovan en målning av Ferdinand von Wright´s stridande tjädertuppar,
ett motiv som min pappa också målade många gånger.





Idel kända konstverk! Min favorit har alltid varit denna målning av Gallen-Kallela
"pojke och kråka". Det är en så stämningsfylld, lågmäld tavla med vackra färger!


Annars blev konstnärernas självporträtt/selfies en källa till våra småfniss. Tänk er att
förr målade konstnärerna självporträtt, numera är selfien ett knapptryck bort!
I museet fanns en lång vägg fylld med kända konstnärers självporträtt,
och inte ett enda litet leende självporträtt såg vi. Däremot förvirrade,
högtidliga eller sorgsna miner.... hur kan det komma sig?



Efter timmar i ett välfyllt konstmuseum kände vi oss lite hungriga,
så vi gick en sväng och hamnade inne i det vackra café Kappeli längs
Esplanaden. Här beställde vi sallad och njöt av vimlet under kristallkronorna.




Ja, sedan hann vi med ännu en utställning, denna gång med tavlor
av  bland annat den kände allkonstnären Tove Jansson (hon med Mumintrollen
ni vet). Sedan var det visst också en utställning med tavlor av Tyko Sallinen,
men hans tavlor föll oss inte i smaken. Vem vill ha tråkiga, allvarsamma 
tavlor i moll på sina väggar, undrade vi. Okej, konstmuseet HAM i Tennispalatset
fokuserar på nutidskonst och Tove är ju ändå Tove!


Vår första dag i Helsingfors innehöll också några tysta minuter inne i kyrkan som ni
ser på bilen ovan. Det är Kampens kapell, ett nybyggt kapell mitt i storstadens jäkt.
Kapellets vågiga byggnadsstruktur i enbart trä är mycket nordisk och väl inne
i kapellet stänger du ute larmet från spårvagnar och trafik. Ett vackert ställe
för stilla stunder. Där inne blickade jag upp längs de fönsterlösa väggarna
upp mot det äggformade taket - det var en vacker byggnad. Och visst,
 det visade sig att det också var en mycket välbesökt byggnad!


Vi hade valt att bo på ett hotell mitt inne i centrum med de flesta begivenheter
på lämpligt gångavstånd. Kvällen randades rosig och fager....

....och efter att ha vilat fötterna en stund sökte vi oss åter ut i staden, nu
för att äta lite mat. Innan vi sökte nattsömnen ville mina damer avsluta dagen
 med lite varm irish choffee, så vi krängde oss upp på höga barstolar
och där satt vi en god stund och blickade ut över stadens kvällsmyller och
 pratade och skrattade oss igenom gamla minnen.....
Fortsättning följer.

tisdag 14 februari 2017

Vändagen

Det har varit tyst här på bloggen några dagar, men det är så att 
jag har varit till Helsingfors tillsammans med vänner.
Så vad är då bättre denna dag än att konstatera att det är fint med vänner!
Och så kan jag konstatera att det är roligt att åka bort och
så är det roligt att komma hem igen! 
I dag sitter jag hemma och vårdar mina ömma fötter 
(vi gick en del.... och jag hade kanske inte de bästa skorna...).
Jag kommer att berätta om våra äventyr i huvudstaden senare
men idag vill jag bara önska er alla den finaste vändagen!


Glad vändag till Er alla!

fredag 10 februari 2017

En magisk stund

Denna fredagkväll sitter jag med en varm pläd kring axlarna
och njuter av värmen inne i vårt hus. 
Ute lyser fullmånen och det är kallt där ute. 
Februarikyla.


Kvällens bild tog jag för någon timme sedan, runt 5-tiden på eftermiddagen.
Jag stod inne i dunklet i storskogen, blad höga gamla granar och tallar.
Och så, mellan stammarna, fick jag syn på den nedåtgående solen!
Det var ett så magiskt ögonblick.
Ett ljus i skogens mörker....
Den kalla luften gjorde att jag andades ytligt och snabbt
och mina fingrar kändes styva och kalla.
Kvällen var i antågande.

torsdag 9 februari 2017

Några kalla dagar skall man väl klara av....

Denna vinter har varit varm, det känns i alla fall som om den varit ovanligt varm.
Ja, och så har den varit snöfattig. Det måste bestämt vara den nederbördsfattigaste
vintern på evigheter. Eller? 
Nåja, nu har vi haft kallt sedan några dagar tillbaka
 och det har faktiskt känts fantastiskt bra. 


Gårdagen bjöd på ett soligt och ljuvligt vindstilla väder. 
I dag däremot har vi haft mulet väder och en ettrig vind som gjort
 att det har känts betydligt kallare än gårdagen.
I går var jag ut på en ytterst skön eftermiddagspromenad.


Solen lyste så härligt, snön knarrade under fötterna
och luften var härligt vinterklar.


Inte minsta vind och det gjorde att rimfrosten låg kvar
på många ställen sedan nattens köldknäpp.


Men ändå - solen värmde så mycket att det blev takdropp vid den
grå ladan ute på slätten. Dripp, dropp!


Så härligt med dripp-droppande vårkänslor trots att termometern
visade flera minusgrader.
Vi går bestämt mot skönare tider....!

onsdag 8 februari 2017

Det är något alldeles speciellt med kall februarisol

Det är nu man märker att dagarna blir längre, det börjar bli ljust när man
kliver ur sängen och dagsljuset dröjer sig kvar allt längre på kvällarna.
Den mörkaste vintern börjar släppa sitt grepp om oss nordbor.


I två dagar har den härligaste februarisolen lyst, och trots att nätterna
är mycket kalla har solen värmt upp dagen (ca minus 10 - 5 grader).
Det är så härligt med dessa solskensmorgnar, solen som nu
börjar titta in i köket och lägga sina solspeglar i koppar och karotter.
Där ute lyser det blå vinterljuset både morgon och kväll.


I går hade jag ärende in till staden och eftersom jag hade lite tid över
bestämde jag mig för att vandra längs strandpromenaden.
När jag gick ner till stigen såg jag många som gick ute på isen längs
stadsfjärden. Solen strålade och vinterfåglarna kvittrade inne bland träden.


Den här tiden på året törstar man efter solen.
Jag kunde inte låta bli att fota solen. Och isen. Och snön.
Och den härliga blåa himlen.


I fiskehamnen låg isen som ett lock över vattnet 
och de röda båtbojarna lyste som
röda smycken på den vita snön. 
Skuggorna bli vackert blåa.
Det är härligt med februarisol - visst är det?