Kvarken på UNESCO:s världsarvslista

Nästan mitt ute i Kvarken ligger ett av UNESCO:s världsnaturarv.

Nu har det gått tio år sedan Kvarken togs med på UNESCO:s världsarvslista,

som en plats med unik natur som är värt att uppmärksammas och bevaras.
Under jubileumsåret uppmärksammas detta naturarv på olika sätt, bla just denna vecka
sänder YLE Radio Wega sina radioprogram från Kvarken.

Tillsammans med våra rikssvenska gäster besökte vi igår Björköby,
 som ingår i världsnaturarvet.

Vi åkte över Finlands längsta bro, Replotbron, över till Replot
och sedan vidare till Björköby.
Både Replot och Björköby var tidigare egna kommuner, men år 1973 slogs de ihop med
Korsholms kommun. Kvarkens världsarv finns i delar av kommunerna Vörå, Korsholm,
Korsnäs, Malax och Vasa stad. Delar av Kvarkens naturarv finns också
längs Höga Kusten i Sverige.
Här i området kring Kvarken har naturen fått sitt säregna utseende till följd
av den senaste istiden. Då formades nämligen moränryggar och de tillsammans
med landhöjningsfenomenet gör detta område unikt.

Vi parkerade bilarna vid Svedjehamn och haffade en guide som följde med oss

upp till Satkaret, utkikstornet där man ser ut över de berömda moränerna.

Naturen är verkligen säregen här uppifrån. Här ser man tydligt och klart
de långsmala moränerna som bildats när inlandsisen en gång i tiden drog sig bort.

Sedjehamn med sina båthus och Salteriet, den stora röda byggnaden till höger.

Dagen bjöd på en verkligt rund och fin halo ring.
Här tittar vi upp mot solen uppe i tornet. Haloringen bildas av iskristaller
som finns uppe i atmosfären (vid vissa väderleksförhållanden).

Vi blickade länge ut över landskapet och de vackra moränerna.

Tillsammans med guiden vandrade vi längs
vandringsleden mot Bodvattnet.

Vid hamnen låg den nytjärade ekan Svalan.I bakgrunden utkikstornet Saltkaret.

Vi hade en verkligt vacker och skön dag i det yttersta havsbandet.

Eftersom vi var hungriga beställde vi varsin fisktallrik vid Salteriet. Jättegott!
Så började vi söka oss hemåt, och på hemvägen körde vi in längs de
vackra grusvägarna och vi beundrade de vackra röda husen med de stolta
gamla ladugårdarna byggda i sten och de otaliga stengärdsgårdarna.
En verkligt fin dag ute i Kvarkens naturvärldsarv.

Morgon

Finns det något skönare en sommarmorgon än att sätta sig

med en kopp kaffe ute i den värmande solen?

Njuta lugnet, smutta på kaffet. Lyssna till koltrasten i trädet bredvid och

känna doften av nyklippt gräsmatta....

Hjärtan - löjtnanshjärtan.

Solstrålar i spireabusken.

Nä, det finns inget skönare!!!!

 

Att jobba stenhårt

För närvarande har vi besök av två stockholmare och två dalmasar.

Och vad tror ni vi gör då? Jo, vi sitter inte enbart och äter gott och dricker kaffe och

äter goda kakor (fast det gör vi väldigt ofta också). Nä, vi sätter våra gäster 

i arbete.... i stenhårt arbete....

Gästerna bor ute vid svärmors sommarvilla och det tycker dom är

både lugnt och skönt (om än lite väl kyligt de senaste dagarna. Fast kylan har

hållit myggen borta och det är i alla fall ett stort plus...). Igår hade sambon

funderat ut att nu skulle båten sjösättas. Nackdelen är bara att det är lågvatten

och riktigt besvärligt att få ut båten ur båthuset.

Det låga vattenståndet gör att flera vassa stenar blir väldigt synliga 

utanför båthuset, just där båten skall baxnas ut i vattnet.

Titta här på stenarna dom bör tas bort, säger sambon och pekar.

Sagt och gjort. Fram trollar han taljor, kättingar och ett järnspett.

Han drar på sig gummistövlar och går ut i vattnet och känner på stenarna.

Här skall jobbas!

Här är redan andra stenen på väg bort. En stor vass sten.

Ni skall veta att vi bor i stenarnas rike. Det var just här där inlandsisen

släppte av alla stenar en gång i tiden. Här har ni!, sa isen och drog iväg....

De tre karlarna jobbar och sliter. Kätting, järnspett och stockar....

Stenbumlingen blir mer och mer synlig ovanför vattenytan.

Det är ett tungt jobb. Nä nu måste kättingen flyttas för att vår sten 

skall kunna dras åt sidan....

In med dig där mellan dom andra stenarna! 

Karlarna sliter, men så blir det bra också. Stenarna är ur vägen 

 och alla kan pusta ut. Torrskodda men svettiga....

Vi baxnar ut båten i sjön och bommar sedan igen dörrarna på båthuset.

Nu blir nästa jobba att reda ut näten. De hade fått vattenkänning under vintern

och fångat in massor av vass i sina trådar.....

Och så blev det kaffe med dopp också.

Att leta i släktens historia

Ni vet kanske att jag älskar historia, att leta reda på hur

det var förr i tiden och vad som hände då för många år sedan.

 Att leta i sin egen släkts historia är både spännande och intressant,

och det var just det som vi gjorde härom dagen. Vi tre kusiner letade

i mormor och morfars gamla hus som numera är sålt och skall rivas.

Vilka spännande hemligheter kunde dölja sig på den oinredda vinden?

Ofta på söndagarna när jag var barn åkte vi och hälsade på mormor 

och det gjorde också min mammas syskon, så vi var ofta många och

det blev ofta högljudda diskussioner med obligatoriskt söndagskafferep hos mormor.

Jag och min jämnåriga kusin brukade smyga in på mormors kallvind och leka.

Vi var strängt tillsagda att vi inte fick röra något - och jag tror faktiskt att vi

var snäll också. Vi satt säkert mest och pratade framför det lilla fönstret

som vette ut mot gården.

Där på kallvinden fanns massor av gamla saker, fårskinnsfällar, kläder och skor. Och så

den mest spännande av alla saker, nämligen morfars Amerika-trunk.

Morfar for som ung i början av 1900-talet till Amerika för att "söka lyckan", precis som

så många andra ungdomar på den tiden. Min morfar kom hem så småningom,

han gifte sig med min mormor och de fick fyra barn. Och så dog han ung när

min mamma endast var tre år. "Minasoten", sa man. Det var damm på lungorna efter

jobbet i gruvorna (minorna, som man pratade om). När vi lekte där på kallvinden

var vi strängt förbjudna att öppna trunken. Ni förstår vilken lockelse den

trunken hade på oss två kusiner! För vilka papper kunde finnas där?

 

Där var den, omhändertagen av min kusins dotter,  och nu efter alla dessa år

skulle vi få lyfta på locket.... 

Här fanns en hel del spännande, ni vet gamla kuvert, gamla kvitton på

inköpta plogar och andra livsviktiga jordbruksredskap,

 gamla försäkringsbrev med kvitton, skuldebrev ....

och så breven som min morfars fått med posten från hemlandet till

Amerika. Vi läste ett av breven, som han fått från mamman där hon enträget bad 

honom komma hem. Det var ett mycket starkt brev om sjukdom, dödsfall och 

delande av jordbruksmark. Och varför hade de inte hört av honom 

på så länge.... och så ännu en gång "kan du inte komma hem"....

Jag fick tårar i ögonen när min kusin idkade högläsning.

 Där stod vi, över 100 år senare, och läste ett brev som skrivits på nästan samma plats 

som vi stod nu. Ett brev som färdats över Atlanten till Amerika och som kommit 

tillbaka över havet igen och som legat förvarat i sitt tummade kuvert i över ett sekel.

Historiens vingslag susade förbi.

 

 

Där på mormors vind hittade vi också denna tingest (som vi inte riktigt visste 

vad det använts till), med årtalet 1741 tydligt inristat. Ett föremål 

värt att spara för eftervärlden, precis som min mormor gjort.

 

 

Och så pappret som min avlidna morbror fått efter kriget 1941

"för edra förtjänster i kriget"

det som Marskalken av Finland egenhändiga undertecknat.

Mannerheim (punkt), står det.

Åh, så mycket historia och så mycket roligt att veta om min släkt.

Tack till mina kusiner för denna historiska dag!

Växter vid kärret

Häromkvällen när vi besökte svärmors sommarstuga gick

jag ned till kärret och fotade några blommande växter.

Getpors

Hjortron

Vattenklöver

En mycket vacker växt som gör sig fint mot det svarta kärrvattnet.

Mera vattenklöver

Ängsull

Och mera getpors

Den här blomman kommer jag inte ihåg vad den heter, 

den växte uppe på fast torr mark.

Precis som de vackra stora ormbunkarna.

I kväll får vi hålla i hatten för nu har en riktig sommarstorm dragit in

över nejden. Ett oväder som det varnats för i flera dagar....

Trastungen med de bedårande ögonbrynen

Idag måste jag bara få visa några foton av trastungen.

 Kolla in hens ögonbryn, dom är för härliga eller hur?!

Speciellt när den vänder bakhuvudet till ser man de bedårande 

ögonbrynen! Undrar hur länge dom fjunen sitter kvar?

Undrar också vad den tänker, nu när den för första gången har kommit ut ur sitt bo.

För att upptäcka världen. För att lämna tryggheten och flyga iväg....

Det händer mycket ute i naturen just nu.

Apropå djur så har vi varit stand-in för Ellas husse och matte i några dagar

(när de åkt iväg för att svettas i Göteborg). 

Ella är av rasen tibetansk spaniel och hon har trivts 

med att ligga ute på gräsmattan här hos oss och kolla in trastungar 

och vad som rör sig längs vägen.

Dessutom har hon haft koll på våra ankor och grannens hästar....

Järnnätter och spöken i växthuset

I början av juni brukar det alltid vara nätter med frost

här på våra breddgrader. I går kväll mojnade vinden och temperaturen

föll nedåt. Väderlekstjänsten varnade för frost till natten. Det är dom

här nätterna vi väntat på, dom livsfarliga järnnätterna.....

Så jag täckte mina blommande petunior och inne i växthuset svepte jag in växterna 

i fiberduk. I skymningen såg det ut som spöken i växthuset....

Huu huu....!

Vi hade 0,2 grader vid stugväggen i natt, så tack och lov ser det ut som om alla

växterna har klarat sig (t.o.m. potatisen ute på slätten ser grön och fin ut).

Den här tomatplantan ser lite slokande ut, men det är så den växt

till sig denna vår. Nu är det ännu en kall natt på kommande, men sedan

kanske det blir mulet och regn - och varmare nattetid.

I växthuset blommar det som bäst. Där odlar jag både tomat, gurka

och paprika. Dessutom har jag en del sommarblommor där inne,

som inte har blivit utplanterade. Men snart är järnnätterna över, så då

hamnar blommorna i rabatten.