Min kväll

Det är en mörk oktoberkväll.

Här inne sitter jag och har det skönt. Varmt och tryggt.

Sonen har varit ledig och plöjt våra åkrar.

Med starka strålkastare kan han köra traktorn dag som natt.

Jag var just ut med lite varm dricka åt honom. Radion i traktorn spelade på högsta 

volymen och han trivdes med jobbet. Jag vandrade hem i mörkret.

Skönt att komma hem när gårdslampan lyser.

Så plockade jag fram min mammas gamla våffeljärn och gräddade en

laddning våfflor. Det rykte och pyste om järnet, men oj så gott det doftade

av nygräddat i hela huset. Nu har vi ätit oss proppmätta av våfflor

med massor av årets äppelmos. Den kalla mjölken var pricken över i:et.

Tänk att det är minst ett år sedan jag gräddade våfflor senast,

det borde jag ju göra oftare!

Nu blir det kanske lite tv, en kopp te och sedan sängen.

Mitt projekt är en bok

Det senaste halvåret har jag pratat rätt mycket om ett

projekt som jag jobbat med. Nu kan jag avslöja att jag har

skrivit en historik som skall ges ut i bokform.

Kan ni förstå, en bok! Det här har varit ett helt nytt uppdrag för mig. 

Jag som varken är någon författare eller någon perfekt skribent 

har kastat mig ut i den verkliga hetluften....

De senaste veckorna har vi jobbat med lay-outen. Marjo har gjort

ett fantastiskt lay-outjobb enligt de förslag som jag kommit med.

Vi har passat in bilder och texter till en förhoppningsvis 

intressant helhet. Och nu är det fem före tryckpressen...

I går kom jag hem med en papperskopia av hur boken kommer att se ut.

Nu kan jag se hur bokstävernas olika typsnitt och sidnumreringarnas

utformning kompletterar varandra till en helhet. 

Oj, så mycket jag har lärt mig av det här projektet. Nästa vecka börjar

boken tryckas och sedan är detta projekt ohjälpligt över för min del.

Nu stålsätter jag mig för den kritik som kommer att riktas

mot innehållet. Själv är jag både stolt och

glad att jag vågat. Allt blev väl inte bra, men jag hoppas läsaren

skall finna en lättläst och glatt inspirerande historik.

Sparvugglan

Det är bättre med två par ögon.

Speciellt när det ena paret inget ser...nåja, kanske sporadiskt...

I kväll fick jag med mig sambon ut på en liten promenad och när

vi nästan var hemma igen sa han "Nej men titta, en sparvuggla".

"Var, var?" Jag såg ju förstås ingenting. Sambon pekade.

Uppe i ett träd alldeles nära vägen satt den, sparvugglan.

Den var liten som en sparv (därav namnet faktiskt) och den spejade

åt olika håll. Blicken var intensiv. Spanade in terrängen efter

möss och sorkar eller annat ätbart. (Oss tittade den inte på....)

Den satt där på grenen och svängde på stjärten. 

Spanade och såg ut att ha det rätt bra.

Efter en liten stund flög den vidare in i skogen.

På min fråga hur sambon fick syn på den lilla ugglan

fick jag till svar att den just kom och satte sig i trädet när vi gick förbi.

Ja, ja inget såg då jag (tittar väl ner i vägen....). Tack och lov att 

jag hade sällskap så att jag också fick se den vackra fågeln!

Tidig morgon betyder älgjakt

Jag hade satt telefonen på ringning kl 6, för säkerhets skull.

Precis som jag alltid brukar göra de morgnar sambon skall ut på älgjakt.

Hans jaktlag jagar lördagar och söndagar och så här tidigt på

hösten brukar de samlas kl 7. 

Dessa höstmorgnar är mörka, gryningsljuset har inte infunnit sig när

sambon styr iväg med bilen. Men innan han åker iväg brukar han äta en bastant

frukost bestående av smörgåsar, yoghurt och gröt. Det är med anledning

av gröten som jag kliver upp, för det är jag som kokar gröten. 

Precis som tidigare morgnar var det lugnt i huset där jag stod

vid spisen och rörde i kastrullen. I radion spelades klassisk musik och

sambon laddade med något varmt att dricka medan han läste dagens tidning.

Jag bredde en hög med smörgåsar, plockade fram frukt, kaffebröd och grillkorv.

Sambon hade bryggt kaffe och medan han fyllde termosen fyllde jag

ryggsäcken med dagens ätbara höjdpunkter.

Jag drack också en kopp varm honung medan jag väntade på att

han skulle göra sig klar. Iklädd gummistövlar, jaktradion, orange väst 

och mössa och med ett dragrep över bröstet åkte han iväg. 

Jag däremot fick krypa ner i den varma sängen igen.

Släcka sänglampan och somna om...

Vi plockar tranbär

För andra gången denna höst begav jag mig ut för att plocka tranbär.

Solen sken och sambon var ledig, så vi beslöt göra en sväng

förbi ett träsk där det brukar finnas tranbär.

Och visst fanns det tranbär! Stelfrusna till och med (fast det var bara 

i skuggan). Det var skönt att vandra i naturen, några plusgrader

och en härlig doft av solvarm getpors.

En liten tjärn i skogen och runtikring strandkanten fanns det

röda fina bär att plocka, Vi gick en runda kring tjärnen och så fick

vi tillräckligt med bär för denna vinter.

Nu har vi frysen full med bär! Vi äter rårörda tranbär

blandade med lingon till maten, det blir syrligt och gott.

En sväng förbi Strömsö

I måndags, innan de kalla nätterna, beslöt jag åka förbi

Strömsö och gå runt en sväng. Jag tänkte jag skulle få lite inspiration.

Fast, den där inspirationen ville inte infinna sig, trots att 

jag satt rätt länge på bastutrappen nere vid vattnet och bara njöt

av en varm höstsol. Men några foton blev det i alla fall.

Ni kanske känner igen er från tv-programmen?

En helt vanlig dag

Dagarna rullar på.

 Kalla morgnar och inte längre så varma dagar.

Det fick bli potatisgratäng i ugnen till middagsmat. Jag använde 

massor av vitlök, hela huset doftade - nästan stank - vitlök...

Sonen kom hem på mat, en rykande tallrik med vitlökspotatis.

Jo, det föll honom i smaken.

Egen potatis. Egen vitlök. Smaksatt grädde, mjukost och lite salt. 

Det blev en enkel men god gratäng.

Knäckebröd med skinka passade ypperligt till.

Idag har jag också hunnit ut på vift en liten stund. Här satt jag och väntade

på att sambon skulle sluta jobba så att vi kunde åka för att veckohandla.

Dagen avslutade jag med en kvällspromenad. Med stavar. Det var länge sedan

jag promenerade med stavar, men jag kände att axlarna också

behövde lite motion efter allt datajobb.

Nu är det höstmörker där ute och det är dags att knäppa på tv:n.

Ja, så kan en helt vanliga dag te sig i mitt liv.