onsdag 22 juli 2015

Inte upp till 25

Idag har det figurerat ett påstående på Facebook.
Nämligen att "Det kommer att bli 30 grader i helgen.
15 på lördag och 15 på söndag".
Visst kan man skratta åt påståendet, men det stämmer ju.
Inte har vi haft många timmar över 25 grader denna sommar, om
ens några. Vi har inte ens haft många dagar över 20.
Vilket konstigt sommarväder.
Ena dagen läser man i nyhetsflödet att år 2015 kommer att
gå till historien som det varmaste och i nästa flöde läser man om
att en ny kort istid är på kommande.
Vad skall man tro på?
Åtminstone inte att det blir 30 i helgen....


Nu blommar duntraven (mjölkörten, rallarrosen, kärt barn har många namn).
När dessa kännspaka blommor börjar pryda naturen, brukar jag tänka på att 
sommaren börjar närma sig sitt slut. Sommaren som inte riktigt
har hunnit börja detta år.... Nu går vi ohjälpligt mot mörkare
tider, liksom. Men ännu lever jag på hoppet att en liten, liten
värmebölja skall svepa över landet.
Ett litet underverk....


Dagarna susar förbi.
Lika krokiga som vägen på fotot.
Ibland skiner solen och ibland, som idag, är det mera mulet.


De små fågelungarna har lämnat sina födelseplatser
och prövar sina vingar med mellanlandning i någon buske.


Visst är det härliga tider också. Här om dagen plockade jag mina
första kantareller. Och jag säger bara det "Vad är godare än varma
smörstekta kantareller på kvällssmörgåsen?". 
På det kan jag svara själv:
"Möjligtvis nygräddade våfflor med jordgubbar från egna landet."

tisdag 21 juli 2015

De vilda blommornas äng, med djur

I går var det dags.
Dags för slåttern på de vilda blommornas äng.




Jag kom med en korg med kaffe, limonad, smörgåsar
och munkar. Vi tog oss en paus i gräset.



Och titta, då kom en nyckelpiga krypande på min arm.
Snabb var den, gick med raska kliv...




Det var varmt på den lilla ängen och en och annan 
fjäril flög förskräckta upp ur gräset.





Medan sonen körde traktorn räddade sambon en groda/padda
som kom klivande mellan grässtråna.


När den väl lyfts ned på marken försökte den skutta 
vidare över de nedmejade stråna.



Jag åt några smultron och gick sedan ner till bilen.
I en skogsglänta blommade de sista linneorna.

måndag 20 juli 2015

Att landa på en sten ute vid vår havsvik

Visst är det upplyftande att resa omkring under sommaren,
se nya platser och få en massa nya intryck. 
Fast visst är det skönt att landa hemma också. 
Åka de få kilometrarna till vårt sommarhus nere vid havet.
Sitta på en sten ute vid vattnet. Njuta av de sista kvällsstrålarna.
Lyssna till någon fisk som plaskar i vassen. Vassen som rasslar.
Sitta och smutta på en kopp med halvljummet te. Sitta och bara vara.
Känna den knöliga stenen i baken.






Där jag sitter lågt nere vid vattenbrynet har solen sänkt sig
bakom skogstopparna på andra sidan denna vik.
Sambon ropar att bastun är varm och när jag kommer upp 
till husen får jag ännu en gång syn på solskivan.
Efter bastun lyser de sista strålarna på grantopparna på andra sidan
bastuviken och vattnet i båthamnen skimrar i olika grågröna färger.


Nästa morgon lyser också solen och jag tar med mig 
morgonkaffet och sätter mig på trappen ner mot bryggan.


Nu är det andra färger i bastuviken.
Och det är så gott med kaffe och solen värmer så skönt på trappan.





Det bästa med vår villatomt är att här får alla vilda blommor
växa och blomma. För oss blir blommorna både en glädje
och en skön kravlöshet.


Morgonen övergår i förmiddag och vi åker hem till landbacken, 
bort från vårt eget sommarparadis nere vid havet.

söndag 19 juli 2015

Vi åker upp till Dalarna! (del 4)

Det finns många vackra platser i Sverige.
Dalarna är vackert, och det var just dit vi styrde färden efter
några dagar i huvudstadstrakten. Det var mulet i Stockholm,
men ju längre västerut vi åkte ju mera blå himmel fick vi.
Och Dalarna levererade sol och värme de dagar i besökte trakten
(med ett och annat moln förstås, men inget regn)!
Nu styrde vi bilarna mot M och J, två stockholmare som satt ner
sina bopålar i det vackra landskapet runt Säter.


Hit flyttade dom för ett antal år sedan med sina travare, hundar och katter.
Nu hade M skaffat olika sorters hönsägg och kläckt fram tolv kycklingar i en
äggkläckningsmaskin, för som hon sade "På landet skall
det finnas frigående höns". Nu strandade vi några dagar
hos två djurvänner som inte är rädda att hugga i.


Efter finfika ute på verandan gick vi en rundvandring på gården. Utanför
stallet stod två travvagnar/sulkyn redo att användas. Höet var inbärgat
för sommaren och nu kunde gårdsfolken ta det lite lugnare.


Efter god mat tog vi adjö av sambons moster och man, som skulle på
en tripp över till Danmark. Tack, tack V och B för de minnesvärda dagarna
hos er! Nu var det M och J:s tur att ta väl hand om oss, de visade oss runt och
gav specialguidning i det böljande landskapet och inne i själva staden.
Trakten är vacker med många hyttor/gruvor, blånande berg och
så den spännande, vackra ravinen (Säterdalen).
På kvällen gick vi en solig promenad med hundarna.


Ute på de kulliga ängarna gick kor ute på bete, vi hade
kommit till ett vackert och rofyllt landskap.


Dagen efter åkte sambon och jag iväg på en biltur Siljan-runt.
Här är vi i Rättvik med de dansande dalkullorna....


...och långbryggan, som är ett måste i Rättvik. Hela 628 meter lång är den
och vi var inte ensamma om att ta en söndagspromenad längs dom metrarna.


Här plockade vi också på oss en mängd broschyrer för vår fortsatta färd.
Ja, och så tog vi kaffe med smörgås på Fricks Bageri.


Var vi strandade härnäst är inte svårt att lista ut när ni ser dalahästen.
Naturligtvis kurvade vi in via Nusnäs och deras hemslöjdsverkstäder.




Det är fascinerande att man kunnat göra en industri av att tillverka
hästar i trä... Den dekorationsmålande damen berättade att man
kunde måla 100 hästar per dag! Fast hon var visst inhoppare
och målade inte så många, men flink var hon (och vi stod minst
tjugo personer runtikring och tittade på).


När vi nådde Mora hade ett åskoväder dragit ihop sig, men det svängde
och vi gick omkring i staden alldeles torrskodda.
Och vet ni, i Mora kan man köpa den godaste Rättviks-glassen. Jag säger
bara rom-russin och hasselnöt, mmmmm!



Zorngården var ju ett måste.


Vår resa gick vidare via Sollerön.
Siljan låg spegelblank och de blånande bergen syntes i bakgrunden.


Visst är det vackert med bergen som går i blått?
Bilden tagen igenom bilrutan.


Vår färd fortsatt mot Leksand, där vi åt fiskmiddag nere vid Marinan.
Då hade vi åkt förbi massor av vackra dalahus i vackra miljöer.
Det är något visst med kurbitsstilen....


Så landade vi åter i Säter och tog ännu en promenad med
M och J och deras två hundar. Tack, tack M och J för all er
gästvänlighet. Vi ses nästa sommar i Finland!

lördag 18 juli 2015

Vi åkte ut till ön Vaxholm (del 3)

Molnen hängde tunga även vår tredje dag i Stockholms-trakten
men vi hoppade glatt i bilen och åkte ut till de vackra öarna 
med pärlan Vaxholm som slutmål.
Jag kan redan här avslöja att jag fann att Vaxholm just nu kunde
kallas rosornas ö, för just när vi var där såg jag ljuvliga rosor överallt!


Den här rosen klättrade upp längs en husvägg,
och den doftade mmmmm...


För att ta oss ut till Vaxholm krävdes att vi åkte över några broar
och ombord på två landsvägsfärjor. Som tur var behövde vi inte vänta
halva dagen för att åka med, utan allt gick smärtfritt.


Vaxholm är mest känt för sitt Kastell. Redan år 1548 byggde Gustav Vasa
en försvarsanläggning på Vaxholm. Numera är staden mest känt för just
denna fästning i grått. Kastellet ligger på en egen liten ö.


Vi promenerade runt i den trevliga staden och tittade på de
vackra husen med de vackra rosorna....



Sedan stack vi oss in i de likaledes trevliga små butikerna runt torget (då
pratar jag om oss damer, karlarna ville stå utanför och lösa världsproblemen).
I Vaxholm finns bl.a. en butik med föremål designat Lena Linderholm,
och här var det roligt att botanisera. Jag inhandlade en fransk tvål som
doftade underbart och en minidisktrasa (en sådan där som jag inte
visste att jag behövde innan jag såg den).


Vi strosade kring i staden, bland annat besökte vi hembygdsgården
med ett intressant museum och med ett lockande café.


För här på caféet serverades de mest underbara bakelser
och kakor och vi blev ju alla så hopplöst sugna på kaffe
med något gott till...


Att sitta på uteserveringen, dricka kaffe och njuta av den vackra
omgivningen blev en av dagens höjdpunkter.


Efter några timmar i staden Vaxholm sökte vi oss tillbaka till bilen
för att köra tillbaka mot Nacka. Då gick vi förbi ytterligare
ett fång med härliga rosor.....