Grådaskigt i Helsingfors

Förra lördagen hade vi tre kvart att "göra sta´n".

Och den tiden tog naturligtvis sambon och jag vara på och

gick en sväng bland sevärdheterna. Inga rea-butiker här inte!

Det var gråmulet, snart skymning och råkalla 

vindar från havet.....

Vi gick längs de fina affärsgatorna upp till domkyrkan.

Där uppe på trappan stod brudfolket redo för fotografering. Stackars

bruden stod med bara axlar och jag som frös trots både mössa, handskar

och en tjock jacka... Kanske kärleken värmde...

Vi gick förbi slottet och där var det lugnt och stilla.

Annat var det säkert på självständighetsdagen, när människorna

köade för att komma in till balen....

Vi bestämde oss för att gå till saluhallen. 

Jag älskar ju saluhallar....

Kalakukko, i nyare tappning.
Kalakukko är en finsk rätt som jag aldrig smakat....

 I en saluhall är det så många dofter och synintryck. Spännande.

Här inne fanns många roliga caféer och matställen.

Nere vid stranden flöt isflak i hamnbassängen.

Vi gick förbi restaurang Kapellet med de vackra kristallkronorna.
Så här i januari hade stället blini-veckor. Blinier är ryska plättar
gjorda på bovete och de ätas med tex smetana, kaviar och hackad lök.
Jag hade gott kunnat smita in under kristallkronorna och beställt ett
fat med blinier, men vi hade ju bokat tre-rätters middag på en helt
annan fin restaurang...

Vi hann också smita in på Fazers café på Glogatan och frestas av
både godis och goda bakelser och smörgåsar.
Men vi hann endast njuta med ögonen av allt det goda, för nu
var det dags att gå till hotellet för att svira om
 till kvällens höjdpunkter....

Frostdimma och solsken!

Det var ju inte tänkt att det skulle bli en väderblogg

men idag måste jag ju bara få visa vårt vackra vinterväder.

Några minusgrader och en klarblå himmel lockade ut mig på

en förmiddagspromenad just när solen gick upp. Jag bannade mig

för att jag inte hade kameran med mig, så när jag väl kom hem

igen tog jag sparkstöttingen och sparkade ut mot slätten.

Frostdimman hade bildats och dansade över slätten. Solen

hade stigit något högre på himlen och jag tog några 

vintriga solskensbilder i frostdimman.

Det var disigt ute på slätten och solen såg ovanligt stor ut.

Solstrålar söker sig emellan tallens grenar.

I vintrig frostdimma blir det så vackra blå färger.

Och till natten förbereder vi oss på mera snö....

Stickat värmer

Så var det en helt vanlig januari-onsdag.

En sådan här dag när inget särskilt händer..eller?

En gråmulen dag, runt nollan och nysnö på marken.

Jag har en hel del jobb som borde göras, men huvudvärken

har satt stopp hela förmiddagen. Nu börjar värkmedicinen 

hjälpa och det är dags att kavla upp ärmarna.

Dagens foton är från gårdagskvällen när jag satt och värmde

fötterna på kakelugnen. De vackra sockarna har jag 

fått av min svärmor. 

Åh, Mamma Mia!

Över veckoslutet åkte vi ner till Helsingfors för

att gå på Svenska Teatern. Den länge emotsedda föreställningen

Mamma Mia! i finlandssvensk tappning stod äntligen på agendan.

I arla morgonstund åkte vi med en av teaterbussarna ner till huvudstaden.

Vi reste med ett sångarglatt gäng och ett bussbolag som ordnat det mesta.

Redan under färden söderöver läste vi in oss via programbladet.

Att åka buss tar ju massor av timmar, men tyvärr ligger vår huvudstad

så långt bort. Fast den som väntar på något gott, väntar ju inte förgäves...

Det var runt nollan i Helsingfors, nästan snöfritt. Men under

kvällen och natten rev stormen och snön in över staden, så

på söndagmorgonen hade Helsingfors förvandlats till en vit

och vacker stad. Fast av det där ovädret märkte vi nästan 

ingenting. Vi bodde på ett hotell bredvid teatern i stadens

absoluta centrum. 

Vi hann "göra staden", duscha och äta en läcker tre-rätters

middag innan vi bänkade oss inne på teatern. 

Teatern fylldes till sista plats och det var sorl och spänning i luften

där vi satt och väntade på att ridån skulle gå upp. Vi hade 

parkettplats precis i mitten, den bästa tänkbara åskådarplats.

 Nuvarande teaterbyggnad togs i bruk år 1866, det är

en både vacker och gammaldags gemytlig teater.

Och så brakade föreställningen igång..... 

med en hög ljudnivå som kändes i hela kroppen... Abba let´s go!

Mina förväntningar var höga, och i pausen efter första akten redan då

kände jag mig som ett stort lyckligt Marie-kex. Med ett stort leende

på läpparna och ett glatt sjungande hjärta firade vi pausen

med varsitt glas bubblande champagne.

Andra akten fortsatte i samma stil, med de kända medryckande

Abba-låtarna och med de bästa sångarna/skådespelarna. Varje land 

lanserar sin egen version av musikalen och den finlandssvenska uppsättning

fick högsta betyg av de i vårt gäng som sett föreställningar både i

London, Stockholm och på film. Det märktes att gänget uppe

på scenen var samspelta och allt gick som smort. 

Så medryckande. Så glatt.

En verklig hit!

Vi sa alla att vi gärna hade sett om föreställningen.

Bara för att den var så bra, som pricken över i:et.

Mamma Mia!

Så blev det min dag igen....

Efter ett underbart veckoslut i huvudstaden

landade jag till ett kallt Österbotten med massor

av minus och dessutom med ytterligare ett år på mina axlar.

För det är idag jag fyller ännu en ny siffra, en mycket ojämn siffra

men ändå. För varje år som går blir jag lika förvånad hur många

dom där åren faktiskt har blivit. 

Men trots allt är jag lite stolt över mina år ....

Min vana trogen brukar jag inte fira mina nya år, jag brukar

låta mina födelsedagar passera så obemärkt som möjligt. Kanske jag

bakar en kaka till kaffet efter maten, ja vi får se....

Denna måndag betyder också att sonen har flyttat hemifrån igen,

skolbänken kallar och huset kommer åter att bli tomt och tyst. Sambon

och jag brukar inte kunna fylla ut tomrummet av en aktiv ungdom...

Så ja, nu har vi de verkliga oxveckorna framför. Och då är

det ju så härligt att ha det trevliga minnet av helgens

utflykt i färskt minne

(mer om det i morgon....).

Nästan solsken ute vid havet

I går hade havsvattnet stigit med nästan en meter och

därför beslöt vi idag åka ut till vår sommarstuga

 för att kolla läget. Först åkte vi via svärmors villa.

Trots att en lätt isskorpa täcker havsfjärden såg vi att

vattnet hade varit rätt högt, men att det nu höll på att sjunka undan.

Solen gjorde sitt yttersta för att visa sig denna dag,

men molnen regerade.

Det var en blå dager. Sambon tittade till båten som flöt på 

vatten inne i båthuset (annat var det i höstas när båten skulle dragas in

i båthuset, då var det minsann lågvatten....).

Vid vår villa var Rinilin isfri och vattnet rann i en 

strid ström ner till havsviken.

Längre ute till havs såg man hur havsvattnet delvis

frusit till is och delvis är lite snötäckt.

I dag jobbade vi några timmar i skogen och njöt av

det krispiga vädret, äntligen några minusgrader.

Just nu följer vi de båda gisslandraman i Paris. Det lär

vara en av de nyhetshändelser som uppmärksammas mest 

runtom i världen just nu....

Konstnärlig blötsnö

Oj, idag har det varit ännu en dag med tråkig blötsnö.

Nästan plus en grad och snöfall, det betyder att det

är rätt mycket vätska i snöflingorna.

Den här bilden knäppte jag på förmiddagen. Blötsnö

i luften mot en bakgrund av späda björkar.

Sedan ville jag leka lite med fotot, och då blev det så här.

Och jag lekte ännu mera.

Jag kände mig som en riktig konstnär i snöblasket.

Fast så återkom jag till verkligheten igen. 

Snö i luften och regndroppar i trädgrenarna.

Det har varit en sådan dag i dag.....